Folk på opium

Det finns avarter inom allt. Fundamentala muslimer, socialliberaler, Stalinister och så även galna kristna. Och nu menar jag inte gulligt galna, utan rent vettvilligt galna.

Att en kyrka har medlemmar, pastorer och kyrkolokal kan jag förstå. Men lastbilar och sketch-artists? Kom igen!

Borgerliga serier

Borgerliga serier? Då tänker ni säkert på Kalle Anka och ... ja, det har inte funnits så många alternativ (utanför action-genren). Ett undantag är svenske Kalle Storkirk.

Jag fick först upp ögonen för Kalle Storkirk i och med hans tecknignar för Antifeminist.nu. Idag har MUF börjat sprida hans allmän-politiska serier via sin hemsida. Där kan man både läsa enstaka serier och ladda ned hans bok i PDF.

Sprid boken till era veliga vänner, den torde göra underverk!

Paggan i Linköping

Om sand och Tamiflu

Expressen skriver idag om hur den svenska staten förfogar över ett hemligt lager av influensamedicinen Tamiflu. Totalt ska en miljon doser förvaras någonstans i hemliga beredskapslager. Om en epedemi bryter ut kommer staten att fördela medicinen till de som behöver.

Tillåt mig att vara skeptisk, staten är den sämsta organisationen för nödhjälp. Hade medicinen funnits tillgänglig i vanliga butiker så hade priset nog varit högt och troligen stigit med efterfrågan. Det hade inneburit att de som verkligen ville ha medicinen hade kunnat sälja ett öga för att få tag i sin dos. Nu har staten istället val att lägga sig i. Det innebär att tillgången underkastats politikers godtycke. För att få en dos måste du först tillhöra rätt grupp, du måste godkännas, du måste hitta rätt distributionscetral, du måste legitimera dig. Och inte ens då kan du vara säker på att få en dos. Kanske har reglerna ändrats medan du stått i kö, eller så har killen med nyckeln till lagret gått på semester för att fiska röding upp i Norrland.

Milton Friedman hävdade att om man förstatligade Sahara skulle man inom ett år ha en brist på sand. Det gäller även ett förtatligande av Tamiflu.

Nämen vaf...!

Justitiedepartementet har kommit med ett förslag på ny kampsportslag. Bort med boxningsförbudet! Jippie, kan man som liberal tänka. Men innan man ens hinner känna av lyckokänslorna så börjar det isa längs ryggraden, för man minns att det är socialisterna som lagt förslaget.

Så man läser vidare och ens farhågor besannas. Nu ska alla kampsporter där man kan bli slagen i huvudet (allt utom Aikido, typ) bli tillståndspliktigt. Så på pappret har boxning tillåtits, men man kan ju gissa hur många tillstånd som går igenom. Samtidigt har man försvårat för tiotusentals kampsportsutövare över hela landet och skrämt iväg talanger.

Idrottsminister Bo Ringholm spelade fotboll som ung. Snart är det vårt enda alternativ också.

Nu får dom ge sig!

Mc Donald's vill bygga ett hus för sjuka barn och deras familjer vid US här i Linköping. En massa surkart försöker stoppa bygget och även allmänheten verkar tycka det är fel att någon som säljer fet (och god) mat till de som vill köpa den ska tillåtas sponsra barnhuset. Säg det till de familjer som idag inte kan bo tillsammans när deras barn är sjuka!

Ingen kommer att tvingas bo där. Det sker helt frivilligt. Alternativet till att McDonald's bygger huset är att det inte byggs något hus alls. Är det en bättre lösning? Eller så kan skatteboskapen mjölkas på ännu mer av sina pengar, trots att man inte hade behövt det.

Jag kan förstå om Björn Grip från kommunistpartiet sätter ideologi framför livskvalitet för de enskilda familjerna. Men att det är en uppfattning som stöds av många människor är milt sagt beklämmande.

Rätt igen

Apple har idag lanserat sina nya produkter. Det handlar om en video-iPod och TV-shower i iTunes. Jag är såld på konceptet!

De senaste 5 åren har Apple hittat helt rätt. iBook och iMac var snygga i början, men itne särskilt enkla att använda. Med nya, mindre/plattare versioner och Tiger har de hittat helt rätt enligt mig. Samma tanke gå igen i deras storsäljande iPod-serie. Mycket enkla gränssnitt, stor minneskapacitet och bra ljud i alla ära. Men det är iTunes som har gjort iPod-febern till vad den är idag.

De tar gryende trender, strömlinjeformar dem och snyggar till layouten. iPoden var ett klart steg fram från Archos konkurrent. iTunes fick mig att lämna Winamp eftersom det var så enkelt att använda. Music Store var ändå den stora revolutionen, där gjorde de det enkelt att göra rätt för sig och samtidigt få den musik man ville ha så som man vill ha den (spår för spår eller hela album i taget).

Om bara ekonomin hade tillåtit så hade jag skrivit detta på en 12" iBook med Lost s2e3 i bakgrunden. Men lugn, det kommer!

Slutligen, en länk till några riktigt snygga grejer! Länk

Övervakas eller övervakas?

En ny sorts övervakning blir allt vanligare i västvärlden. Den automatiserade övervakningen, där information från flera källor sammanlänkas och åskådliggörs på ett enkelt sätt, har tagit flera snabba steg framåt. Inte minst gäller detta kameraövervakning, där övervakningskameror blivit såväl billigare som enklare att instalera och administrera.

Jag har inte riktigt kunnat bestämma mig om jag är positiv eller negativ till den ökade övervakningen. Vid en första anblick tycker jag att alla teknologiska framsteg i sig inte kan vara onda och att en vetenskaplig landvinning alltid för något gott med sig. Men det finns negativa aspekter på övervakningen, inte minst när informationen knyts ihop med det statliga våldsmonopolet.

I sig är övervakning neutralt, varken gott eller ont. Om man står på en stege för att måla sitt hus är man oftast glad om någon övervakar en ifall man skulle ramla. Men när man umgås på tu man hand i sängkammaren undanber man sig allt som oftast möjligheterna till dokumentation. Häri ligger nog ett av de enkla svaren på frågan om övervaknignens vara eller icke vara. Så länge alla parter deltar frivilligt så är det inga problem.

Men man kan lätt problematisera bilden. Ska en café-ägare få filma gatan utanför? Ska en turist få filma vad han vill? Att det egna hemmet bör frälsas från övervakning är nog de flesta överens om, men hur ska man göra med det offentliga rummet, gator och torg? Å ena sidan så kan vi avgöa detta gemensamt, men tillhör de offentliga områdena majoriteten i högre grad än minoriteten? Om en person inte vill bli övervakad, har då övriga rätt att tvinga på honom övervakningskameror på torget? (Alltså, tillhör det offentliga rummet alla tillsammans eller var och en i samma utsträckning?)

Via Slashdot kom jag över denna artikel om RFID-taggar. Dessa små radiosändare används som streckkoder och kan både döljas och avläsas på håll. Att företag använder dem har jag inga stora problem med, deras högsta önskan är att gå med vinst genom att erbjuda mig attraktiva erbjudanden. Men i händerna på en socialistik stat kan övervakningen snabbt bli en mardröm. En politiker som inte drar sig för mord och internering av oliktänkande ser RFID-taggar som en skänk från ovan.

Jag har inte satt ned foten i frågan ännu, men övervakningen kommer troligen att bli en viktig fråga innan valet 2010.

Billigare är bättre

N24.se intervjuar ICAs vd, Kenneth Bengtsson, om företagets taktik att alltmer gå över till egna varor. Han säger flera saker som får framtiden att verka allt mer intressant.

- Fler egna varor i diskarna innebär billigare mat till konsumenterna. När man inte behöver betala extra för ett märke (som Gilette) så kan kostnaderna hållas nere.

- Lidl, Netto och Axfood (Willys) har tvingat ICA till högre effektivitet och en översikt av kostnaderna.

- Kenneth Bengtsson räknar med att Wal-Mart eller Carrefour finns i Sverige inom tre år. Det innebär en ännu starkare prispress och krav på effektiviseringar.

Jag ser fram emot en tid då priserna är lägre i butikerna, utbudet lite mindre men att nisch-butikerna finns kvar som komplement (till exempel Norins ost). Vi får se om min dröm besannas!

Så ska de tas!

Connex, en bolagiserad arm av den franska staten, har avskedat en anställd eftersom han varit ilojal mot företaget. Inget ovanligt med det, han har hotat sina medarbetare och motarbetat företagets mål. Sånt händer ganska ofta i de flesta företag.

Men denna jeppe råkar vara förtroendevald fackman. Plötsligt tar det hus i helvete och den organiserade kåren av anställda går ut i vild strejk. I mes-landet Sverige med mellanmjölk och röda små stugor med vaniljhorn på bordet, låter man dem hållas. Det förhandlas hit och dit och så smäningom löses problemet.

Smedjan skriver på sin blogg om ett annat sätt att lösa problemet på. En mer attraktiv lösning!

På dem bara!

ocialdemokraterna, med Persson och Billström i spetsen har lyckats bedra Stockholms väljare i frågan om biltullar. Och detta utan några större efterföljder. Förhoppningsvis kommer missnöjet visa sig i nästa val, men väljare är en intressant och nyckfull grupp.

Jag fascineras över människor som värar acceptera ett nederlag och inte kan glömma en lögn. Till dessa hör ett gäng biltullsmotståndare i Stockholm. Varje litet snedsteg och varje luddig formulering rörande tullskatten slår de ned på för att obstruera och försinka försöket. Nu senast har IBM och Vägverket börjat filma fordon på vägarna, innan deras tillstånd trätt i kraft. Genast är någon där med hot om polisanmälan och försening.

Så ska de tas. På dem bara!

Jag har besökt Stockholm ganska frekvent under de senaste åren. Vid dessa besök har jag ätit på flera olika restauranger och klarat mig med livet i behåll.

Enligt DN's rapport så klarade bara 15 av 890 restauranger Miljönkontorets granskningar prickfritt. Bara 15 stycken! Nå Stockholm, hur har ni lyckats lägga locket på om de livsfarliga restauranger? Var gör ni av de drivor av lik som dessa prickade restauranger är upphov till? Hur ska dessa 15 restauranger kunna servera en befolkning på 1.5 miljoner?

Eller är det så att Miljökontorets krav är löjligt höga och egentligen bara resulterar i fler byråkrater och dyrare mat?

Stackars Mehdi?

Nu har Kalla Fakta avslöjat att Regeringen och Fredivalds lovat USA att hålla ett vakande öga på Mehdi Gesali, trots att detta dementerats av Laila flera gånger. Kalla Fakta och de man talar med är upprörda, men av fel anledningar.

Att Laila Freivalds ljuger för folket och lovar sådant som hennes parti motarbetar är dubelspel och som sådant fel. Däremot anser jag att handlingen som sådan inte är dum alls.

Mehdi Gesali åkte till Afghanistan av dunkla anledningar. Han haffades i fientligt territorium. Han hade åkt från Pakistan till Afghanistan i samband med krigsstarten. Han var enav de mindre samarbetsvilliga internerna på Guantanamo.

Vad gjorde han i Afghanistan? Det bankrån han figurerat kring, vilken var hans roll där? Varför hölls han längre än andra interner?

Det finns flera frågor om Mehdi Gesalis göromål som man kan undra över. Att övervaka honom, som ett hot mot rikets och våra allierades säkerhet är ingen dum idé alls.

Låt Kate vara!

Det finns en särskild sorts journalistik som är mycket kul att läsa, men vars underliggande innebörd får en att ångra sitt skratt. Det är då man hänger ut kändisar och deras problem. Det senaste exemplet är Kate Moss och hennes drogproblem.

Tänk om Aftonbladet skulle göra ett reportage om Kenta Persson från Märsta, som varje fredag dricker en kvarting och sedan röker på. Då skulle de välja offerperspektivet, han skulle framställas som en slav under beroendet. Det skulle ojas om att socialtjänsten inte gör sitt etc.

Men när en vacker och framgångsrik kvinna gör samma sak, dövar sitt sinne på kemisk väg, så hängs hon ut. Detaljerade bilder visar hennes högupplösta dekadens och upprörda journalister och förståsigpåare försöker få hennes H&M-kampanj stoppad. Skulle samma journalist försöka få Kenta sparkad från fabriken?

Det handlar om att man dömer efter olika måttstockar. Om Kate Moss har drogproblem så är det inget som passar sig på förstasidan, har hon ett arsel till pojkvän så är det hennes bekantas uppgift att hon bryter med honom. Det är vämjeligt när tidningar vältrar sig i framgångsrika personers felsteg.

Men kul läsning, det är det!

Borrrrrrrrrrrr

Ett nytt nummer av Borr Magazine har släpts lös. Kolla in det!

Ett utdrag: Om vilket husdjur man bör ha

KATT

Den suger din kuk för en skål tonfisk men skiter fullständigt i dej, nästan föraktar dej, när den är mätt. En slags naturens eget baltluder.

Poesi så det förslår!

Plikten kallar

Idag har jag som medlem i Svenska kyrkan utfört min plikt. Jag har inte röstat i kyrkovalet. Det är mitt sätt att hindra nationalsocialister, rasister och liknande pack från att få en politisk plattform in kyrkan. Det är även en markering mot att politiker överhuvud taget har funnit en uppgift inom kyrkan.

Jag hoppas att jag inte varit ensam i denna, den enklaste formen av röstning. Varken röstkort eller karta till vallokal behövs.

Inskränkt?

Ja ägnar större delen av min vakna tid åt politik på olika sätt. Och jag blir så förundrad över de väljarundersökningar som presenteras. I min värld ser svensk rikspolitik ut som följer:

Det socialistiska blocket
- Ett stort, principlöst parti taget gisslan av marginalpartier.
- arbetar för att centrera makten till Regeringen.
- utser ämbetsmän utan att allmänheten får insyn i valarbetet.
- lovar en sak till väljarna och för en helt annan politik.
- har en statsminister som inte lever ett liv i synk med väljarna.
- ser folket som skatteboskap, villiga att mjölkas till sista droppe.
- söker status quo, saknar ideologier och mål.
- saknar vilja/förmåga att skapa arbete och välstånd.
- kompenserar genom att frisera statistiken.
- består av tre partier som avskyr varandra.

Det borgerliga blocket
- fyra partier med samma filosofi.
- väl samspelta, med målet att förändra under fyra år.
- vill lösa, inte frisera, arbetslösheten.
- har en tydlig vision om vilket samhälle man vill nå.
- kommunicerar rakt och ärligt.

Trots dessa avgrundsdjupa skillnader så väger de båda alternativen jämnt. Hur tänker väljarna?

Ansvar här och där

I USA, Amerikas förenta stater, bringar ett naturfenomen död och förstörelse till staden New Orleans. På båda lokal och federal nivå sker misstag i det omedelbara räddningsarbetet. Främst ligger ansvaret på borgmästaren och guvernören i det drabbade området. De har genom konstitutionen garanterats stor frihet och med den kommer ett stort ansvar.

Presidenten blir kritiserad för sitt sena handlande och erkänner att han har ett ansvar för de misstag som gjordes och som han rådde över. Svensk media refererar detta med rubriker som "Bush tar på sig skulden" och "Bush: Skyll på mig!"

Nio månader tidigare träffade ett annat naturfenomen död och förstörelse i en svenskkoloni. Den svenska regeringen har sett till att koncentera makten till sig och med detta följer ett stort ansvar. Den svenska regeringens svar på kritiken för deras långsamma handlande?

"Du ska passa dig jävligt noga!"

Jag kommer emigrera.

Asyl i Estland?

Niklas Zennström har sålt sitt företag, Skype för upp till 31 miljarder. Jippie, en svensk som startat ett stort företag och fått en stor förtjänst för det! Sverige kan fortfarande skapa entreprenörer!

... och skrämma bort dem.

Skypes huvudkontor ligger i Estland, liksom dess utvecklingscentrum. Programmerarna är Estländare som betalar estnisk skatt och bidrar till Estlands BNP.

Jag är inte missunsam för att Estland gör bättre ifrån sig än Sverige. Jag är bitter för att Sverige hålls tillbaks av sin härskaradel.

Så Sjukt Underkännande

Jag har både på plats och genom media följt SSUs kongress som avhållits under den senaste veckan. Bakom varje inlägg och varje förslag som lagts fram kan man skönja en världsbild som jag inte förstår mig på. Paternalism, skulle man kunna kalla det. En vilja att styra de stackars medborgarna som inte klarar av att ta vara på sig själva. En missriktad välvilja manifesterad genom regleringar, skatter och subventioner. Ungefär som när man byggde labyrinter åt myror i sandlådan som liten.

Men det finns en annan aspekt på det hela också. Det är föraktet för individers möjlighet att fatta egna beslut. Om kongressens ombud trodde att majoriteten av folket klarade av att ta vara på sig själva så hade de troligen agerat annorlunda. Men eftersom de antar att herr och fru Svesson skulle dö hemska dödar om inte SSU, genom staten, skred in med typgodkännande av fritidsbåtar, fettskatter, subventioner till träbjälkar, tobaksskatter, Folkhälsoinstitut, drogsamordnare (som, fick jag nyligen reda på arbetar inte alls samordnar drogerna) och Flicka-kampanjer så gör de allt som står i förbundets makt (och det är inte lite) för att reglera vanliga människors vardar.

Jag får en blandning av yrsel och uppgiven ångest av att läsa kongressens beslut. Var ska det sluta?