Drömmen om ett system

Varför ska det vara så svårt att få olika system att arbeta ihop med varandra?

Idag har jag mobil, 3-mobil, PDA, dator, digitalkamera, TV och vanlig dator. På varej system måste jag finna mig i de menyer och val som operatören/leverantören känner för att bistå mig med.

Det jag drömmer om är ett system som semi-automatiskt kategoriserar och strukturerar mitt liv, som presenterar den information jag behöver på den maskin och vid den tid som är mest lämplig och som utan större ansträngning kan anpassas för att passa mina skiftande behov.

Tänk dig att du öppnar datorn och istället för ett dött skrivbord möts av en interaktiv mediaportal. Redan från första sekund ser du det du behöver för stunden.

Öppnar man datorn möts man av något som liknar MS Outlook, men utökat med möjlighet till webbläsning och bild-/filmvisning, samt en att göra-lista i ena hörnet.

I mobilen ligger det jag för stunden känner för överst, till exempel en automatisk news-ticker som ger mig de 3 främsta nyhetsrubrikerna för stunden. Telefonen ska även gå att använda för IM-system som ICQ och Messenger.

Digitalkameran ska automatiskt indexera mina bilder, inte bara med info om tid utan även om vilka som är med i bilden, var den togs och av vem.

Med mina inte helt ringa kunskaper känns det som ett uppdrag för MySQL, XML och RSS. En kraftig databas som kan hantera många olika sorters information och komplicerade förfrågningar. Ett märk-språk som kan utvidgas varefter det behövs och en RSS-digester som kan sammanfatta allt som händer och rangordna det efter relevans.

Kompletterat med ett kraftfullt system för sökning och individuell anpassning vore detta något jag skulle kunna lägga en stor del av min tid för att förverkliga.

Det är tankar som denna som får det att klia i fingrarna på mig, jag vill kasta mig in på högskolan igen och utbilda mig till ingenjör. Men sen är det allt irrelevant som gör mig för matt för att orka.

Men vänta bara. Snart kommer storverkens tid!

Språktest?

Det var några veckor sedan jag senast publicerade något här. Det är inte ett tecken på passivitet, snarare motsatsen. Nu har jag hittat ett ämne värt att skriva om och är således tillbaka.

Folkpartiet har kommit med ett nytt förslag, låt svensk-finländare vara tvåspråkiga om de vill. Wow, jippie, wohooo! Äntligen ska det bli tillåtet för de som kan finska att använda sitt finska modersmål (eller i alla fall andraspråk) i vardagen. Problemet är väl bara att ICA-kassörskan som innan förslaget gick igenom inte kunde finska har lika dåliga kunskaper i detta urgiska språk även efter...

Riktigt intressat blir förslaget om man sätter det i relation till andra folkpartistiska förslag. Till exempel förslaget om språktest.
Alltså, om du kommer från ett fint land som till exempel Finland så är det okej att vara tvåspråkig. Är du däremot arab, då skall du minsan renas från alla konstiga gutturala och harklande ljud och stöpas in i "den svenska modellens" språk. Lite konstigt känns det.

Men för människor som sätter likhetstecken mellan integration och likriktning är det inte konstigt alls.