Mediatidningen Resumé rapporterar idag att Lars Danielsson, som första icke-minister, får sin egna pressekreterare. De ordinarie pressekreterarna är helt enkelt utmattade efter alla frågor om var han befann sig på annandagen. Så med våra skattepengar finansierar man en person som ska hjälpa honom att ljuga, knipa igen, undvika frågor och allmänt obstruera.
Att berätta sanningen kräver ingen pressekreterare och kostar inte mig en enda krona. Men det kan man väl inte förvänta sig från mannen som personifierar allt som går fel när människor får makt över andra?
2006-05-16
2006-05-15
Första mötet
2006-05-10
Något för alla
Det förra inlägget kan ha varit lite tråkigt för vissa av mina läsare. Så här kommer ett lite lättsammare alternativ:
1200 miljarder missförstånd
Igår kväll arrangerade Skattebetalarnas Förening och Linköpings FMS en filmkväll med filmen 1200 miljarder, som finns omnämnd tidigare i bloggen. Martin Borgs åker runt i Sverige och visar var våra skattepengar går och frågar om det verkligen är rätt.
Det var en både rolig och rörande film. Jag skrattade gått åt alla dumheter som politiker i någon sorts missriktad välvilja öser pengar över. Men samtidigt blev jag upprörd när bilder på salsa-dansande socialdemokrater klipps ihop med bilder av barn som staten övergivit.
På omvägar hittade jag denna krönika från partiorganet Aktuellt i Politiken. Snacka om att (o)medvetet ha missuppfattat budskapet! Jag och de jag pratat med efter filmen skrattade åt alla konstigheter som mina pengar går till. Inte projekten i sig, men själva idén att dessa saker ska betalas med skattepengar. För mig är de pengar som Skatteverket drar in väsensskilda från andra kassor, eftersom man inte kan säga nej till inbetalningarna. Humorn ligger alltså i att vanliga, hyggliga människor anser att deras små hobbyprojekt är så viktiga att de förtjänar finansiering med avtvingade pengar.
Jag tänker orera vidare på artikeln några rader till. Det är något särskilt med socialdemokratiska artiklar, de gör mig så konstigt upprörd. Det beror troligen på att de är späckade med fel, lögner och unanhållen fakta. Jag börjar i början.
1) Till skillnad från "Östermalmarna" så "hamnade" Janne på filmvisningen. Troligen hade han sett en inbjudan och valt att gå. Men då skulle han inte kunna hålla samma under dog-känsla.
2) Jag kan inte tala för "nyliberalerna" på Östermalm, men här i Linköping handlade det mer om ekonomisk slapstick-humor än hånskratt.
3) Förresten, vadå Östermalm? Biografen som hyrdes låg där, men flera av mina bekanta som var där bor i studentboende på långt mindre fashionabla adresser.
4) Hånskratt är ett värdeomdöme. Människor skrattade nog inte åt slipstensmuséet etc. Däremot är det faktiskt komist att någon anser sig ha rätt att ta andras pengar till det.
5) Martin Borgs hånar inte skattesystemet som sådant, eller den svenska sjukvården. Att skriva så är lögn! Det han berättar om är tvärtom allt annat som skatten går till, istället för sjukvården.
6) Som vanligt (då det är socialismens kärna) ser inte Janne någon skillnad mellan stat och (civil)samhället. Borgs poäng är att just civilsamhället bör finansiera slöjden, staten ska bara sköta sina kärnuppgifter. Om sedan ingen vill stödja slöjden sanktionerar inte det att pengarna drivs in via statligt tvång.
7) Stycket om utredaren Karl-Petter saknar avslutning. Martin Borgs förlöjligar utredaren och visar att ingen vill ha hans tjänster. Bra, men vad menar Janne med stycket? Han för inte fram några argument om att det skulle vara bra eller dåligt.
8) Det finns inget i filmen som säger att svartrockaren inte ska "få plats" i Martin Borgs samhälle. Men varför ska han kunna förvänta sig att någon annan betalar för honom?
Disclaimer: Fram till nu kan man tro att författaren har tolkat mycket fel och har gjort en hope misstag. Men jag vågar nog påstå att detta sista bekräftar att artikeln är medvetet vinklad att lögnerna inte är genomtänkta.
9) Herrgårdsbygget som filmas tillhör Göran Persson, statsminister och ordförande för SAP. Det kunde Janne gott ha skrivit, Göran är ju trots allt hans chef. Fast...då skulle hans "attack" på borgerligheten fallit till marken.
Sammanfattning: Sossen ser en film som manar till försiktigt spenderande med andras pengar. Istället för att diskutera detta målar han en nidbild av borgerligheten. Varför undviker han ämnet, är det för att han inte vill eller att han inte ens ser problemet.
Det var en både rolig och rörande film. Jag skrattade gått åt alla dumheter som politiker i någon sorts missriktad välvilja öser pengar över. Men samtidigt blev jag upprörd när bilder på salsa-dansande socialdemokrater klipps ihop med bilder av barn som staten övergivit.
På omvägar hittade jag denna krönika från partiorganet Aktuellt i Politiken. Snacka om att (o)medvetet ha missuppfattat budskapet! Jag och de jag pratat med efter filmen skrattade åt alla konstigheter som mina pengar går till. Inte projekten i sig, men själva idén att dessa saker ska betalas med skattepengar. För mig är de pengar som Skatteverket drar in väsensskilda från andra kassor, eftersom man inte kan säga nej till inbetalningarna. Humorn ligger alltså i att vanliga, hyggliga människor anser att deras små hobbyprojekt är så viktiga att de förtjänar finansiering med avtvingade pengar.
Jag tänker orera vidare på artikeln några rader till. Det är något särskilt med socialdemokratiska artiklar, de gör mig så konstigt upprörd. Det beror troligen på att de är späckade med fel, lögner och unanhållen fakta. Jag börjar i början.
1) Till skillnad från "Östermalmarna" så "hamnade" Janne på filmvisningen. Troligen hade han sett en inbjudan och valt att gå. Men då skulle han inte kunna hålla samma under dog-känsla.
2) Jag kan inte tala för "nyliberalerna" på Östermalm, men här i Linköping handlade det mer om ekonomisk slapstick-humor än hånskratt.
3) Förresten, vadå Östermalm? Biografen som hyrdes låg där, men flera av mina bekanta som var där bor i studentboende på långt mindre fashionabla adresser.
4) Hånskratt är ett värdeomdöme. Människor skrattade nog inte åt slipstensmuséet etc. Däremot är det faktiskt komist att någon anser sig ha rätt att ta andras pengar till det.
5) Martin Borgs hånar inte skattesystemet som sådant, eller den svenska sjukvården. Att skriva så är lögn! Det han berättar om är tvärtom allt annat som skatten går till, istället för sjukvården.
6) Som vanligt (då det är socialismens kärna) ser inte Janne någon skillnad mellan stat och (civil)samhället. Borgs poäng är att just civilsamhället bör finansiera slöjden, staten ska bara sköta sina kärnuppgifter. Om sedan ingen vill stödja slöjden sanktionerar inte det att pengarna drivs in via statligt tvång.
7) Stycket om utredaren Karl-Petter saknar avslutning. Martin Borgs förlöjligar utredaren och visar att ingen vill ha hans tjänster. Bra, men vad menar Janne med stycket? Han för inte fram några argument om att det skulle vara bra eller dåligt.
8) Det finns inget i filmen som säger att svartrockaren inte ska "få plats" i Martin Borgs samhälle. Men varför ska han kunna förvänta sig att någon annan betalar för honom?
Disclaimer: Fram till nu kan man tro att författaren har tolkat mycket fel och har gjort en hope misstag. Men jag vågar nog påstå att detta sista bekräftar att artikeln är medvetet vinklad att lögnerna inte är genomtänkta.
9) Herrgårdsbygget som filmas tillhör Göran Persson, statsminister och ordförande för SAP. Det kunde Janne gott ha skrivit, Göran är ju trots allt hans chef. Fast...då skulle hans "attack" på borgerligheten fallit till marken.
Sammanfattning: Sossen ser en film som manar till försiktigt spenderande med andras pengar. Istället för att diskutera detta målar han en nidbild av borgerligheten. Varför undviker han ämnet, är det för att han inte vill eller att han inte ens ser problemet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
