Äldre förtjänar bättre forskning!

Idag drog Lars Ohly igång sin valkampanj. I sitt anförande vid valupptakten i Fagersta sträckte han ut en hand till de äldre genom att föreslå äldreomsorgsutvecklingscentrum.

En notis: Det är en vågad strategi att rikta sig till den del av väljarna som ännu minns kommunismens härjningar under förra århundradet!

Förslaget går ut på att inrätta en sorts universitetssjukhus för äldromsorgen. Där ska forskning på ske parallellt med vård av äldre. Jag har försökt hitta information om själva förslaget, men bara funnit en artikel i Expressen. Så kanske är något av de påståenden jag refererar felaktiga.

Men förslaget är konstigt på flera sätt:
1) Lars hävdar att "otympligheten i begreppet motsvaras inte av någon obegriplighet i innebörden". Jo, tyvärr finns det faktiskt otydligheter. Redan idag sker forskning i geriatrik (läran om åldrandets sjukdomar) vid landets universitetssjukhus. Så vad är det som ska tillföras? Hur ska det finansieras? Vem ska ansvara för samordningen? Vilka forskare stödjer förslaget? Har de ens tillfrågats om idéen?

2) Sjukhusen ska bedriva äldrevård. Jag utgår från att de som mejslat fram förslaget har basala kunskaper om svensk sjukvård och därför är medvetna om geriatrikens existens. Därför kan jag bara förstå det som att äldreboenden ska flytta in på sjukhusen. Det är vanskligt eftersom omsorg och vård av äldre är skilda saker. Grovt kan man säga att omsorgen handlar om att understödja en frisk tillvaro och att vården handlar om att bota ett sjukt tillstånd.

3) "Till att börja med ska en handfull sådana centrum byggas runt om i landet". Redan idag bedrivs geriatrisk forskning på (minst) sju olika platser i landet.

4) Tyvärr är forskning om äldre inte något populärt område. Faran med att mäta framgången i antalet platser forskningen bedrivs är att en kritisk massa inte uppstår på någon av platserna. Så ser det till exempel ut inom den statsvetenskapliga forskningen (det bästa exemplet jag kommer att tänka på) där verksamheten är utspridd över snart sagt alla universitet och skogshögskolor. Samlar man kompetensen på några få ställen förenklas utbytet mellan de olika forskargrupperna och nya frågor uppstår när de möts. Enligt statsvetare jag pratat med är det en viktig orsak till att Sverige saknar internationellt intressanta publikationer inom statsvetenskapen.

5) Vid Linköpings Universitet finns NISAL (Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande) som tidigare hade det betydligt enklare namnet Tema Äldre. Känner ingen inom VPk till deras mångåriga och tvärvetenskapliga forskning runt just äldre och åldrande. Hur kommer centrets verksamhet att påverkas om det istället ska delas upp på (minst) fem olika orter i landet?

6) Varken finansiering, organisation eller stöd från de andra i oppositionen finns. Ännu ett vänsterexperiment således.

7) Och den "orättvisa" skillnaden i beskattningen på pensionärer verkar Ohly inte ha berört heller. Då är det bra att Alliansen tagit tag i frågan med en tredje skattesänkning för pensionärer.

"We will extend a hand if you wave your fist"?

Det finns mycket att kritisera George W Bush för. Tortyren på Guantanamo, bristande exit-planering vid befrielsen av Irak och stora budgetunderskott. Men han är den människa på jorden som har befriat flest araber från diktatur och för detta bör han hyllas!

Obama hade viss medvind när han tillträdde som president. Change och hope är starka ord uppenbarligen. Men sen dess har han mest valsat runt i klaveret.

Idag skriver SvD:s ledarredaktion om hur Vita Huset ber om ursäkt för att deras utrikesdepartement talat klarspråk om den galna diktatorn Khadaffi.

I sitt inagurational adress sade Obama "we will reach out a hand if you are willing to unclench your fist". Jag rös av njutning när jag hörde den meningen. Poetiskt och tydligt. Tyvärr har resultatet mer blivit along the lines of rubriken på detta inlägg.

Obama har hope och change men verkar sakna balls.