Dagens krönika i SvD av Ola Wong om traditionell kinesisk medicin gjorde dock att jag fick tummen ur. Jag skrev ett svar dels för att markera mot den annars läsvärde krönikören och dels för att sortera den fakta jag samlat på mig i någorlunda vettig ordning.
Här är resultatet:
Hej Ola
Jag brukar läsa dina kolumner i Östgöta Correspondenten och SvD med stor behållning. Så även dagens SvD-krönika om framgångarna för traditionell kinesisk medicin, TCM. Men den gör mig samtidigt lite upprörd. TCM är bemängt med problem: "kurerna" saknar effekt, djur utnyttjas på barbariska vid (även sådana som inte är utrotningshotade ännu) och människor far ibland väldigt illa. Men i din text hoppas det negativa snabbt över och fokus läggs på de få positiva effekterna av TCM.
Det som får mig att reagera är nyanser i hur du framställer TCM. Att TCM gör ett "segertåg", att läkare "sprider sina kunskaper" i världen och att krav på vetenskapliga bevis framställs som ett problem eftersom det ger utövarna "mindervärdeskomplex". Det ger bilden av TCM som något bra, något med framtiden för sig och att kritikerna bara är surkart som inte gillar det annorlunda.
Jag förstår att det som en av få svenskspråkiga journalister i världens mest befolkade land inte är lätt att hinna sätta sig in i varje ämne riktigt på djupet. Särskilt inte ämnen som, likt TCM, omges av en aura av vänlighet, positivitet och tusenårig erfarenhet. Därför vill jag komplettera din text med några motbilder:
Grundantagandet att TCM fungerar
- Gapminder.org anger Kinas medellivslängd till 32 år både år 1800 och år 1922 (deras två tidigaste datapunkter). Man kan formulera det som "Trots att TCM använts i tusentals år har Kina haft samma eller lägre medellivslängd och samma eller högre dödlighet i sjukdom som andra nationer."
Johan Lundberg
Jag brukar läsa dina kolumner i Östgöta Correspondenten och SvD med stor behållning. Så även dagens SvD-krönika om framgångarna för traditionell kinesisk medicin, TCM. Men den gör mig samtidigt lite upprörd. TCM är bemängt med problem: "kurerna" saknar effekt, djur utnyttjas på barbariska vid (även sådana som inte är utrotningshotade ännu) och människor far ibland väldigt illa. Men i din text hoppas det negativa snabbt över och fokus läggs på de få positiva effekterna av TCM.
Det som får mig att reagera är nyanser i hur du framställer TCM. Att TCM gör ett "segertåg", att läkare "sprider sina kunskaper" i världen och att krav på vetenskapliga bevis framställs som ett problem eftersom det ger utövarna "mindervärdeskomplex". Det ger bilden av TCM som något bra, något med framtiden för sig och att kritikerna bara är surkart som inte gillar det annorlunda.
Jag förstår att det som en av få svenskspråkiga journalister i världens mest befolkade land inte är lätt att hinna sätta sig in i varje ämne riktigt på djupet. Särskilt inte ämnen som, likt TCM, omges av en aura av vänlighet, positivitet och tusenårig erfarenhet. Därför vill jag komplettera din text med några motbilder:
Grundantagandet att TCM fungerar
- Gapminder.org anger Kinas medellivslängd till 32 år både år 1800 och år 1922 (deras två tidigaste datapunkter). Man kan formulera det som "Trots att TCM använts i tusentals år har Kina haft samma eller lägre medellivslängd och samma eller högre dödlighet i sjukdom som andra nationer."
Mindervärdeskomplexet
- TCM:s relation till vetenskaplig medicin kan nog beskrivas bäst med en liknelse. (Tyvärr har jag kommit på den själv, så den är kanske inte perfekt. :))
Tänk dig ett avskilt folk som använt en egen form av matematik (vi kan kalla den "traditionell matte") i tusentals år, den är fin att titta på och använder naturen som inspiration, men tyvärr ger den allt som oftast fel svar. Plötsligt dyker representanter från "västerlandet" upp och introducerar vår matematik, som sedan antiken ständigt förfinats till dagens minimalistiska och stela formler. Skulle vi då tycka synd om de som ville hålla kvar vid "traditionell matte" och hylla de som försöker sprida den till omvärlden. Eller skulle vi låta den gå samma öde till mötes i brytningen med nya upptäckter som Facits mekaniska räknemaskiner och de analoga kamerorna gjort?
- Istället för att spegla TCM-utövarnas glädje över statlig finansiering kan man skriva om patienterna. Till exempel formulerat: "I den senaste vårdreformen väljer staten att lägga pengar på de billiga växter och djurdelar som används inom TCM istället för att satsa på de vetenskapligt beprövade, men dyrare, mediciner som (numer utvecklas av läkemedelsbolag i Kina och) säljs i väst."
Kunskapsspridningen
- Här använder den Kina samma metod som de utsätter sin egna befolkning för. Istället för läkemedel med visad effekt och kartlagda biverkningar som ordineras av utbildad sjukvårdspersonal så tar man den billiga vägen med örter, djurdelar och medicinmän.
Segertåget
- TCM vinner popularitet på många håll i världen, men som du antyder i din sista mening behöver det inte vara något bra. "Patienterna verkar tycka att det fungerar." Det finns mycket skrivet om "confirmation bias" och andra logiska felslut som gör att patienter tolkar en metod som framgångsrik. Skribenterna på Sciencebasedmedicine.org beskriver detta mycket bättre än jag kan aspirera på att göra. Men slutsatsen är ändå att anekdoter inte kan ligga till grund för om någonting är av godo. Som Science Based Medicine-skribenten Mark Crislip uttrycker det: "the plural of anecdote is anecdotes, not data". TCM har inte visat sig fungera i de många studier som gjorts på området.
Handeln med utrotningshotade djur är olaglig
- Sant. Men till exempel är gallan från björnar en viktig ingrediens i TCM. För att få fram tillräckligt med galla hålls björnar fågna i små burar på stora farmar. Burarna är mer som kistor i bambu, så små att björnarna inte kan röra sig. De får rör inopererade i sina gallblåsor som 1-2 gånger per dag används för att tömma björnarna på deras galla. Vill du se bilder så är den här länken (eller en googling på "bear bile") en bra början: http://endbearbilefarming.blogspot.com/
Men det skadar väl ingen?
En vanlig ryggmärgsinvändning. Tyvärr så är svaret att människor visst skadas. http://whatstheharm.
Hälsning,
Johan Lundberg
