Jag har sett Maud Olofsson på mycket nära håll en gång. På väg till centralstationen i Stockholm passerade jag förbi Näringsdepartementet och den Kinnarps-butik som ligger bredvid (ovanför Sheraton, typ). Jag var stressad och hade lite lagom fart framåt.
Plötsligt kliver en två meter lång man i mörk kostym ut genom dörren till Kinnarps. Jag ser att han har snaggat huvud och öronsnäcka. Samtidigt som jag vrider huvudet för att titta på honom, tänker jag "livvakt" och fortsätter framåt. Då stoppas min framfört av ett hinder i brösthöjd, klätt i någon sorts tjockjacka. Jag tittar ned och ser näringsministern framför mig. Genast känner jag en bastant hand på min axel som jag förstår hänger ihop med livvaktens kropp.
Jag ber snabbt om ursäkt, handen lossar efter någon sekund och jag kan lomma vidare mot tåget långt bort från stan. Direkt började jag tänka på hur det kunde gått, på skjutglada livvakter, svårbedömda situationer och sånt. Det var en nära döden-upplevelse helt enkelt.
Idag visade det sig dock att jag oroade mig i onödan.
2008-02-25
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar