Mina tankar om traditionell kinesisk medicin

De senaste två åren har jag intresserat mig för alternativ medicin och det lidande den för med sig. Jag har läst massor, lyssnat till fler podcaster än jag kan minnas och försökt förkovra mig så mycket jag kunnat. Men jag har inte diskuterat det så mycket och skrivit ännu mindre.

Dagens krönika i SvD av Ola Wong om traditionell kinesisk medicin gjorde dock att jag fick tummen ur. Jag skrev ett svar dels för att markera mot den annars läsvärde krönikören och dels för att sortera den fakta jag samlat på mig i någorlunda vettig ordning.

Här är resultatet:

Hej Ola

Jag brukar läsa dina kolumner i Östgöta Correspondenten och SvD med stor behållning. Så även dagens SvD-krönika om framgångarna för traditionell kinesisk medicin, TCM. Men den gör mig samtidigt lite upprörd. TCM är bemängt med problem: "kurerna" saknar effekt, djur utnyttjas på barbariska vid (även sådana som inte är utrotningshotade ännu) och människor far ibland väldigt illa. Men i din text hoppas det negativa snabbt över och fokus läggs på de få positiva effekterna av TCM.

Det som får mig att reagera är nyanser i hur du framställer TCM. Att TCM gör ett "segertåg", att läkare "sprider sina kunskaper" i världen och att krav på vetenskapliga bevis framställs som ett problem eftersom det ger utövarna "mindervärdeskomplex". Det ger bilden av TCM som något bra, något med framtiden för sig och att kritikerna bara är surkart som inte gillar det annorlunda.

Jag förstår att det som en av få svenskspråkiga journalister i världens mest befolkade land inte är lätt att hinna sätta sig in i varje ämne riktigt på djupet. Särskilt inte ämnen som, likt TCM, omges av en aura av vänlighet, positivitet och tusenårig erfarenhet. Därför vill jag komplettera din text med några motbilder:

Grundantagandet att TCM fungerar
- Gapminder.org anger Kinas medellivslängd till 32 år både år 1800 och år 1922 (deras två tidigaste datapunkter). Man kan formulera det som "Trots att TCM använts i tusentals år har Kina haft samma eller lägre medellivslängd och samma eller högre dödlighet i sjukdom som andra nationer."

Mindervärdeskomplexet

- TCM:s relation till vetenskaplig medicin kan nog beskrivas bäst med en liknelse. (Tyvärr har jag kommit på den själv, så den är kanske inte perfekt. :))

Tänk dig ett avskilt folk som använt en egen form av matematik (vi kan kalla den "traditionell matte") i tusentals år, den är fin att titta på och använder naturen som inspiration, men tyvärr ger den allt som oftast fel svar. Plötsligt dyker representanter från "västerlandet" upp och introducerar vår matematik, som sedan antiken ständigt förfinats till dagens minimalistiska och stela formler. Skulle vi då tycka synd om de som ville hålla kvar vid "traditionell matte" och hylla de som försöker sprida den till omvärlden. Eller skulle vi låta den gå samma öde till mötes i brytningen med nya upptäckter som Facits mekaniska räknemaskiner och de analoga kamerorna gjort?

- Istället för att spegla TCM-utövarnas glädje över statlig finansiering kan man skriva om patienterna. Till exempel formulerat: "I den senaste vårdreformen väljer staten att lägga pengar på de billiga växter och djurdelar som används inom TCM istället för att satsa på de vetenskapligt beprövade, men dyrare, mediciner som (numer utvecklas av läkemedelsbolag i Kina och) säljs i väst."

Kunskapsspridningen

- Här använder den Kina samma metod som de utsätter sin egna befolkning för. Istället för läkemedel med visad effekt och kartlagda biverkningar som ordineras av utbildad sjukvårdspersonal så tar man den billiga vägen med örter, djurdelar och medicinmän.

Segertåget

- TCM vinner popularitet på många håll i världen, men som du antyder i din sista mening behöver det inte vara något bra. "Patienterna verkar tycka att det fungerar." Det finns mycket skrivet om "confirmation bias" och andra logiska felslut som gör att patienter tolkar en metod som framgångsrik. Skribenterna på Sciencebasedmedicine.org beskriver detta mycket bättre än jag kan aspirera på att göra. Men slutsatsen är ändå att anekdoter inte kan ligga till grund för om någonting är av godo. Som Science Based Medicine-skribenten Mark Crislip uttrycker det: "the plural of anecdote is anecdotes, not data". TCM har inte visat sig fungera i de många studier som gjorts på området.

Handeln med utrotningshotade djur är olaglig

- Sant. Men till exempel är gallan från björnar en viktig ingrediens i TCM. För att få fram tillräckligt med galla hålls björnar fågna i små burar på stora farmar. Burarna är mer som kistor i bambu, så små att björnarna inte kan röra sig. De får rör inopererade i sina gallblåsor som 1-2 gånger per dag används för att tömma björnarna på deras galla. Vill du se bilder så är den här länken (eller en googling på "bear bile") en bra början: http://endbearbilefarming.blogspot.com/

Men det skadar väl ingen?

En vanlig ryggmärgsinvändning. Tyvärr så är svaret att människor visst skadas. http://whatstheharm.

Hälsning,

Johan Lundberg

Förseningsbingo - tidsfördriv för SJ-resenärer

Vi är många som gång på gång utsätter oss för resor med SJ. Stolarna är bekväma, kaffet är gott och personalen är oftast mycket trevlig. Men resan tar nästan utan undantag längre tid än vad som anges på den biljett man betalat grova pengar för.

Jag har under mina år som pendlare och yrkesresenär råkat ut för de mest skiftande orsaker till att tåget anländer efter tidtabell. Det finns konspirationsteorier om att ursäkterna dras ur en tombola placerad hos SJ:s trafikledning i Stockholm.

Konspiration eller ej, förseningarna är här för att stanna. Kan man inte leva utan dem får man leva med dem istället. Därför, käre medresenär, finns här nedan en bingobricka med de vanligaste ursäkterna som tidsfördriv i din tröstlösa väntan!

En spelplan per resa, annars blir det på tok för lätt!

Förseningsbingo (PDF)

Tänkte bara säga det

Kollade mina olika mailkonton och kom att tänka på en grej.

Jag jobbar med att sälja mobiltelefoner till privatpersoner och företag.

Jag utbildar i retorik.

Jag studerar medicin. Och har läst statsvetenskap, nationalekonomi samt matematik.

Jag är politiskt aktiv.

Jag jonglerar bra nog för att uppträda.

Specialisering är för insekter, som Robert A. Heinlein påpekade.

Wherever I drop my balls, that's my home!

1996-97 bodde jag i USA. Det var ett kul år, inte minst eftersom jag hade gott om tid att bli en bättre jonglör och enhjulingcyklist. Och det inte minst tack vare mina superföräldrar som offrade nästan varje fredagkväll på att köra mig till den lokala (en halvmil bort) jongleringsklubbens träningspass.

Jag lekte med Google Street View när det släpptes för något år sedan. Det var kul, men trist att bara se delar av San Francisco. För någon vecka sen släpptes Street View till min iPhone och det var kul att gå runt i Linköping. Men det bästa upptäckte jag ikväll när jag såg ett inlägg om OS-tjänsten när jag (vilket borde skett mycket tidigare) insåg att man kan bädda in Street View på sina egna sidor.

Så med mindre än två minuters arbete kan jag nedanför presentera huset vi bodde i på Gridley Road i Cleveland. Granen är större än då, men det runda fönstret ovanför dörren är kvar. Där innanför hade vi en bokhylla med resguiderna och kartorna vi skaffade under året.

Jag tycker att vår värld är fantastisk och det här är ett bevis!


Visa större karta

Jag har så mycket att lära!

När jag var yngre hade jag få vänner och mycket fritid. Det gjorde mig till en riktig fena på jonglering. Nu var det ett antal år sedan jag tränade ordentligt och den här videon visar att jag har en hel del kvar att lära.

Tricken med tre bollar fiar jag, men inte lika flytande som i filmen. Tricken med fyra bollar går nog att lära sig. Men grejerna han gör med fem bollar är lögn att lyckas med, bara den inverterade fontänen (när han byter riktning på bollarna, 1:59) är grymt svår. Resten är fysiskt omöjligt!

4 tips som gör din dag bättre

Idag har varit en såndär sällsynt bra dag. Den började tidigt, innehöll flera utmaningar och avslutades med goda vänner. Det är sådana dagar man vill ha fler av, helst i en lång rad. Här följer tre tips på hur du kan få en bättre dag. Varje dag.

1) Sov inte bort dagen
Att sova sina åtta timmar skönhetssömn kan vara skönt. Jag brukar försöka unna mig det en gång i veckan eller så. Idag var inte en av de dagarna. Klockan 06:30, innan prosten vaknat för högmässan, ringde mobilen och meddelade att en ny dag var i antågande.

Den tidiga uppgången gjorde att jag hann kolla bloggar, Facebook, Twitter och dagstidningarna i lugn och ro. Sen satte jag mig i bilen och styrde mot Katrinebergs kursgård utanför Katrineholm där ett 20-tal unga muffare knappt hade hunnit i säng. När mitt kurspass började 09:30 hade jag redan hunnit se solen gå upp över Östergötland, lyssna till Morgonpasset och ta mina första koppar kaffe.

2) Utmana dig själv
Även den vardagliga lunken kan göras omväxlande. Det finns alltid något av det du gör idag som du kan göra bättre imorgon. Programmera med färre rader kod, göra kunderna nöjdare vid varje försäljning, få dina kursdeltagare att växa lite mer eller helt enkelt prova ett nytt grepp på det du är van att göra.

Med kort varsel hade jag engagerats av Moderat Skolungdom för att drilla deltagarna på deras spetsutbildning i debatteknik. Efter att ha tittat igenom mitt lager av presentationer och alla anteckningar från tidigare kurspass kände jag att det inte riktigt brann inom mig. Det fanns en liten gnista, men den flammade aldrig upp. Så jag beslutade mig för att lämna allt det gamla hemma, förutom fyra ord på ett papper, och bygga helt nya lektioner utifrån dem. Förnyelse, liksom.

Det gjorde resan till Katrineholm roligare än på länge! Hela vägen satt jag och tänkte på formuleringar, försökte komma på nya knep, variera min arsenal av tips och sätta upp nya mål för eleverna. När jag kom fram till kursgården var jag riktigt uppe i varv och hjärnan flödade av idéer.

3) Hjälp andra att växa
Det är en härlig känsla när man på kvällen summerar dagen och inser att man har förändrat andra människors tillvaro. Även om man inte har räddat liv så finns det en tillfredsställelse i att veta att några kunder har en mobil och ett abbonemang som förbättrar deras mobila upplevelse, att någon av ens vänner har fått hjälp i ett dilemma eller att några av ens elever nu på kvällen kan någonting de inte kunde vid frukosten.

Under fyra timmar utbildade jag kursdeltagarna i hur man når framgång i debatter. Teori blandades med övningar och anekdoter. Vissa delar gick inte så lysande som jag hade önskat, vilket innebär att jag nu vet hur jag kan bli ännu bättre nästa gång. Andra delar kändes däremot klockrena och finns nu nedskrivna i en av mina svarta anteckningsböcker.

Roligast av allt var att se hur deltagarna utvecklades under kurspasset. Det var inga världsomvälvande händelser, men flera personer fick utforska omedvetna talanger och alla fick insikt om hur de kan analysera och dra lärdomar ur sina framtida debatter.

4) Varva arbete med fritid
Som ideellt engagerad är det ofta svårt att skilja fritiden från det ideella engagemanget. Fotbollsspelarna pratar gärna fotboll även utanför planen och vi politiskt engagerade är rätt enkelspåriga vi med.

Jag gav bort min TV för över ett år sedan, så därför tänkte jag använda MUF-lokalen som TV-rum inför kvällens partiledardebatt. Tack vare Hanna ändrades planerna och jag åkte istället hem till henne och hennes Ambilight-TV. Kvällen slutade med att vi alla (Olivia och Alex W var också där) satt med våra laptops och mobiler för att hålla koll på Twitter och Facebook under debatten. På så sätt kunde vi dela upplevelsen med tjogtals fler av våra vänner och bekanta. Det blev en riktigt trevlig avslutning på en riktigt härlig dag!

Det blev ett sentimentalt inlägg så avslutningsvis, på ett helt annat ämne:
Köp inte billig energidryck, köp Red Bull! Då hjälper ni fantastiska människor som Felix Baumgartner.

Min motivation

Jag får ofta frågan (nåja, inte ofta, men det har hänt att någon undrat) varför jag jobbar med försäljning. De har sett Boiler Room, de har blivit uppringda av telefonförsäljare och de har blivit påhoppade på gatan av 15-åringar i backslick från Tele2. Hur kan jag som är en så trevlig kille jobba med ett så nedrigt arbete. Jag borde ju rädda barn från svält eller hämta ned kattungar ur höga träd istället för att försöka "pracka på stackars satar mer och dyrare grejer än de behöver".

Min motivation till att jobba med försäljning finns i filmen.




Vad är det då som skiljer en dålig upplevelse från en bra? Jag tror att svaret ligger i ambitionen. Dåliga försäljare vill göra ett snabbt "sälj" som maximerar provisionen. Bra försäljare bygger upp en relation.

Den alutristiska anledningen är att alla förtjänar att få en bra upplevelse när de lämnar över sina besparingar i utbyte mot en mobil. Den beräknande anledningen är att en genomsnittlig person kommer att köpa 30 mobiler under sin livstid och nöjda kunder kommer tillbaks.

Det händer mycket nu

Det händer så grymt mycket nu och jag borde kommentera allt. Jag har ju trots allt Sveriges mest intressanta blogg. Politik, roliga videos och mina funderingar över det mesta som händer omkring mig. Mer intressant än så blir det inte, för det händer rätt mycket hos mig med.

Men, tyvärr har jag inte tillgodosett era, kära läsares, behov av mina skrivna fyndigheter.

Vad är det som händer då?
För mig händer en hel del. Väldigt mycket faktiskt. Lite mer än vad jag riktigt hinner med.
Här är lite av det jag jobbar med just nu:
- En massa rapportskrivande i skolan.
- Tentaplugg inför den närmaste månadens sju tentor.
- Redovisningar som drar ut på tiden, bland annat ett projekt som inleddes i september.
- Två rapporter produceras inom MUF som ska lanseras innan jul.
- Skrivande på Moderaterna i Östergötlands handlingsprogram.
- Kampanjplaner för kandidater runt om i landet.
- En hel del Grey's Anatomy House, Dexter och Weeds.
- Renovering av min lägenhet.
- Utbildningsuppdrag på olika kurser.
- Min riksdagskandidatur.
- Planering inför valet.
- Bokslut för firman.

Till detta kommer julklappsshopping och avlönat arbete.
Inte illa för en person och jag får recensera mig själv. (Min blogg, mina regler!)

Sen händer en hel del i omvärlden också:
- Hela Linköpings centrum grävs upp samtidigt och stadens invånare får känna på hur det var innan någon kom på att man kan blanda bitumen och grus till något vi kallar asfalt. Trist.
- MUF Östergötland växer sig större dag för dag. Ballt!
- Oppositionen försöker plocka poäng på att regeringen äntligen fixar till sjukförsäkringen. Något de själva misslyckades med gång på gång. Löjligt!
- Tidningen Filter har ett grymt nummer om ämnen jag inte bryr mig om men inte kan sluta tänka på efter att ha läst artiklarna.
- Jobbskatteavdraget höjs, till glädje för alla som vill jobba.
- LO hävdar att klyftorna ökar i landet, trots att vi har typ världens mest sammanpressade löner. (Klartext: Man läser vidare eller jobbar hårt för att man brinner för det man gör, inte för att det ger något nämnvärt extra betalt.)
- Tusentals politiker och lobbyister åker till Köpenhamn för att få fram ett klimatavtal. Det kommer inte bli top notch, men det blir bättre än ingenting alls.
- SAAB letar köpare och regeringen vägrar stödja det usla företaget. Oppositionen försöker plocka billiga poäng. Vad fan är "nationell samling"?
- Finanskrisen har bottnat och Sverige har klarat sig bra. Grymt kul, men inte oväntat för de som någonsin träffat Anders Borg.
- Mininova.org har lagt ned. En nära vän till mig blev jätteledsen.
- Och så har massor annat hänt.

Jag avslutar med lite julstämning:



"Var går gränsen mellan hjärt- lungräddning och nekrofili?"

Where the wild things are

Maurice Sendak förstörde min uppväxt. Bara så vi har det klart först. Hans illustrationer är fortfarande läskiga och eftersom jag aldrig vågade läsa hans böcker insåg jag inte storheten i hans författarskap.

När jag läste att hans hemska, hemska bok Where the wild things are skulle bli film blev jag först oroad. Skulle dagens stackars barn som redan plågas under skeva kroppsideal, dataspelsvåld och satanistmusik bli tvugna att genomlida två timmar terror förtäckt som barnunderhållning? Jag var på vippen att ringa Siewert!

Istället läste jag ett par recensioner av filmen, såg trailern och tittade på affischerna inför den amerikanska lanseringen. "Hey", tänkte jag, "det där ser ju inte så farligt ut." (Vilket jag i och för sig också tänkte innan jag försökte jonglera med morakniv... Vill ni se ärret är det bara att säga till, jag delar gärna med mig av min livserfarenhet.) Så jag gick till biblioteket för att låna boken. Efter att ha satt mig till rätta i en av bibliotekets allt för små stolar (boken finns på barnavdelningen...) började jag bläddra.

Det är verkligen en bra bok. En skön stunds avkoppling från min 1100 sidor tjocka bok Fundamentals of Physics och en sedelärande historia.

29 januari 2010 är det så äntligen premiär. Jag kommer vara där!

Men helt säker är jag inte, man ska aldrig lite på en trailer!

Där går min gräns...

Jag gillar Israel.
Jag gillar landskapet, det är en perfekt kontrast till Sverige.
Jag gillar befolkningen, öppen och glad med en nedärvd kunskapstörst.
Jag gillar maten, den är helt fantastisk!
Jag gillar regionens historia, har man grundat tre religioner gör man något rätt.
Jag gillar Israels ansträngningar för att skydda sin befolkning.
Jag gillar tanken med landet som en fristad för ett förtryckt folk.

Kort sagt, det är ett land jag känner starkt för.

Men här går min gräns.

Kul initiativ dock!

På kurs med Moderater

Jag och Carl-Magnus har en riktigt rolig förmiddag. Vi är på Ekoxen i Linköping tillsammans med 30 härliga moderater och pratar sociala medier. Resultatet av vår workshop kan ses nedan:





Det har varit 90 roliga minuter!

LiU uppmärksammas av Engadget

Det är inte alltid lätt att förstå vad allt man lär sig på universitetet ska vara bra för. Varför är det användbart att kunna analysera funktioner som beror av flera variabler, vad kan minsta kvadratmetoden användas till och hur kan ett basbyte liva upp vardagen?

Idag skriver världens största tekniksajt Engadget.com om ett projekt vid Linköpings Universitets campus Norrköping, där jag pluggar. De har tagit fram en teknik för virtuella obduktioner, där man kör kroppen genom en magnetröntgen. Man får god detaljrikedom och behöver inte ens öppna säcken som kroppen ligger i, vilket ibland kan vara positivt ur arbetsmiljöhänseende.

Forskarna använder multitouch på ett sätt som får min iPhone att verka lite efter i utvecklingen.

Läs artikeln om virtuella obduktioner här och missa inte videon!

Sådär lagom nördigt

XKCD är en bra serie för de som är lite nördigare än genomsnittet. Och för de som är rädda för velociraptorer (Jurassic Park, you know).

Dagens strip fick mig först att skratta och sedan få mig att känna saknad över något jag aldrig upplevt.

RPS är en ordlek med det klssiska RPN-systemet. RPN står för Reverse Polish Notation och är ett sätt att skriva ekvationer som var populärt på 60- och 70-talen. Istället för att skriva "1 + 2" skriver man "1 2 +". Resultatet är detsamma, men vid komplexa ekvationer blir det (med lite träning) enklare att skriva in dem i miniräknaren eftersom man slipper parenteser. (1+2)*2 skrivs 1 2 + 2 *.

RPN är en av de där små nördiga sakerna som jag vill kunna för sakens skull. Lite som att jonglera, blåsa eld och räkna binärt på fingrarna. Jag har letat efter en RPN-räknare i ett par år, men inte hittat någon till ett bra pris ännu. Det är helt enkelt dags för mig att inse att jag föddes för sent för att kunna lära mig RPN... eller?

Jag ska lägga några timmar på att koda ett litet glatt program som kan räkna RPN åt mig. Det läggs upp här när det är klart!

Engagemang!

Jag brukar känna att jag har ett stort politiskt engagemang. Särskilt kommer känslan över mig när jag läser alla delar av regeringens budgetproposition, utgiftsområde för utgiftsområde, eller när jag går upp kl 06 en söndag för att åka 20 mil och tala i två timmar om arbetsmarknaden.

Men det finns människor vars engagemang för mig att framstå som en sengångare på valium.

Efter tio års arbete har några entusiaster äntligen lyckats läsa BootROM:et på en Game Boy Color. ROM:et är kretsen som sköter starten av enheten, visar Nintendo-loggan och skapar det glädjefyllda plinget.

En passage i texten imponerar särskilt:
"There was great news in the GB scene a short while ago, when Neviksti from CherryRom forums announced that he had been able to extract the BIOS image from the original GameBoy by decapping the chip, staining the ROM, and using a really powerful microscope to individually resolve and read out each bit one by one."

Alltså: Han öppnar ROM-kapseln (en sån där svart "låda" på enhetens kretskort), gör en infärgning för att öka kontrasten och med hjälp av ett mikroskop läser han av datan bit för bit. Helt galet!

Amerikanska konstverk

Det här är ett inlägg av rent privat intresse. Jag kommer behöva googla det ett antal gånger innan jag lyckas lägga namnen på minnet.

Jag har flera gånger sett parodier på två kända amerikanska målningar. De är två av de mest kända amerikanska tavlorna i modern tid.

American Gothic har en rätt kuslig känsla över sig. Ett par står utanför sitt hus, mannen med en högaffel i handen. Det finns mängder av variationer på detta tema, googla så hittar du flera.

Den andra bilden är Nighthawks, som är en av de snyggaste målningarna jag sett. Trots stramheten i bilden lyckas konstnären ge djup och liv åt scenen.

Stora världen och lilla jag

Idag hade jag en riktigt intensiv arbetsdag. Min kollega var sjuk och alla möjliga ersättare hade andra engagemang. Så det blev till att stå ensam i butiken en regnig söndag. Det började trögt, men nu känns som att jag hade fler kunder i butiken än tidigare under sommaren och under några timmar var det ständig kö till min expertis och service mind.

Under förra året gjorde jag fyra utlandsresor "i tjänsten" för MUF och FMSF. Samtliga gjorde sig påminda under gårdagen.

Israelresan
I juni förra året åkte jag till Israel på inbjudan från det israeliska utrikesdepartementet för en fyradagars rundresa i landet. Det är mitt livs allra intensivaste, både schema-, intrycks- och känslomässigt. Schemat var späckat från tidig morgon till sen kväll och vi hann med att besöka tjogtals intressanta platser och organisationer. Det som gjorde starkast intryck på mig var att se alla de granater som fallit över den lilla staden Sderot på gränsen mot Gaza och besöket på förintelsemuséet Yad Vashem.

Så här mot hösten tar LiU emot hundratals gäststudenter. Nästan alla åker till Ikea för att handla och flera tittar in i min butik för att handla en telefon. En av dessa besökare hade läst ett år på universitetet i Tel Aviv. Trots den långa kön hann vi med utbyta några ord om den vackra Cymbalista-synagogan på campus innan det var dags att säga shalom.


Klaipėda, Litauen
I slutet av juli åkte jag till staden Klaipėda på den litauiska kusten för att representera MUF på en konferens arrangerad av Konrad Adenauer Stiftung. Varje år sammanför stiftelsen deltagare från länderna runt Östersjön, samt Vitryssland och Ukraina för ett längre seminarium om internationell politik. Mitt föredrag handlade om hur man kan använda "soft security" som ett effektivt redskap för att skapa fred. Alltså hur man med insatser innan och efter krig kan skapa en positiv utveckling i internationella konflikter. Jag fokuserade främst på Sveriges fredsbevarande insatser i Kosovo och Afghanistan, även om de kan ses lite väl hårda för att falla inom ramen för "mjuk säkerhet".

Efter inträdet till EU och Alliansens reformer för ökad arbetskraftsinvandring har det blivit lättare för baltiska hantverkare att etablera sig i Sverige. Att ha en telefon är nödvändigt i ett sådant arbete, men allt fler har nu också råd med en laptop och mobilt bredband. Jag var glad att kunna hjälpa mina litauiska kunder till en bättre mobil upplevelse och samtidigt berömma dem för Klaipëdas fina sandstränder och deras intensiva "Sea festival" (släng dig i väggen Vattenfestivalen!)

Bryssel, EU
Senare på hösten deltog jag på en resa med alla MUF:s distriktsordföranden och MSU-ansvariga till EU-parlamentet i Bryssel. Om arkitekturen och festivalerna kan jag inte säga så mycket annat än att Hayeks spontana ordning verkar råda rätt fritt. Däremot var det intressant att få lyssna och ställa frågor till utskottsordföranden, NATO-ambassadören , frihetliga socialister och gamla hjältar från kampen för Baltikums befrielse. Mitt mål för seminariet var att ställa minst en fråga till varje talare och enligt min anteckningsbok lyckades jag rätt väl. Med kriget i Georgien bara någon månad gammal var det återkommande ämnet Rysslands nya doktrin och EU:s förhållningssätt till detta.

I Europaparlamentet beslutades för en tid sedan om kostnadstak för internationella samtal och internationell roaming. Även om jag inte gillar prisregleringar i det stora så var det positivt i det lilla. Mamman som köpte en telefon skulle resa vidare inom EU och blev glad när hennes samtal till släkten i Sverige inte skulle bli hutlöst dyra. Knivigare var dock att reda ut vad det kostar att ringa till USA med en svensk mobil i ett annat EU-land. Men det roligaste var att hon precis som jag hade bott i Cleveland, OH, USA på 1990-talet och liksom min familj förirrat sig in i East Clevelands mest kriminella kvarter. Världen är liten och vissa misstag gör man för lätt!

Helsingfors (jag behöver inte skriva landet hoppas jag)
I oktober åkte jag till Helsingfors för att representera Fria Moderata Studentförbundet, FMSF, vid en konferens med Nordens Konservativa Studentunion. Mötet kom främst att handla om taktik inför de kommande mötena med International Democrat Students (europapralementets partigrupp EPP:s "studentförbund"). Det blev två trevliga dagar med sightseeing, möten, shopping, diskussioner, middagar och djupt filosoferande i sauna. På samma kväll hann jag besöka vad jag tror är Finlands finaste nattklubb och sunkigaste kårpub/ockupation.

De sociala medierna har gjort att avstånd inte längre är ett problem för kärleken. Det visade den unga tjej som just flyttat från Finland till Linköping för att flytta ihop med sin pojkvän. En saga så vacker som något. Den är egentligen för vacker för att politisera och att försöka väva in FRA, Stockholmspaketet och Telekompaketets kvävande effekt på internet, sociala medier och i förlängningen kärleken mellan folk skulle bli allt för långdraget.

Sammanfattning
På sex timmar i en liten butik i Linköping hann jag träffa människor från flera olika länder och kulturer. På olika sätt kunde jag, genom mina resor, få en koppling till deras hemländer och i köttet förkropsliga globaliseringens fantastiska framgång. Inte illa pinkat på en arbetsdag utan kisspaus!

Posten in på 2000-talet med RFID

Jag förbereder mig inför höstens studier genom att kolla in de kurser jag kommer att läsa de närmaste åren. Särskilt ser jag fram emot kurserna i planering av flygtrafik (som jag hoppas ges framöver) och mobil kommunikation. För den som är intresserad av den förra rekommenderar jag de första föreläsningarna på MIT:s öppna kursbibliotek. Finns att ladda ned här Airline Schedule Planning.

Efter att ha gogglat lite på cykelbud, indiska lunchleveranser (PDF) och annat smaskigt kom jag på hur Posten skulle kunna bli ännu bättre. Deras paketförmedling för företag är inte perfekt, men fungerar mycket bättre än för privatpersoner. Det är lätt att skapa fraktsedlar och de erbjuder bra spårning av paketen.

Jag drar mig för att skicka saker med Posten eftersom jag vill kunna följa mitt paket hela vägen till leverantören. Det borde inte vara så svårt att implementera mer eller mindre inom det nuvarande postsystemet.

Såhär borde man kunna skicka ett spårat brev:
Posten säljer ark med frimärken med en inbyggd RFID-tag (samma sak som finns i beröringsfria passerkort).
Avsändaren klistrar märket på sin försändelse och registrerar serienumret på Posten.se.
En RFID-mottagare i brevlådan registrerar när brevet läggs i.
Brevbäraren tömmer lådans mottagare vid tömning.
Försändelsen skickas som vanligt i Postens härliga system.
Vid leverans läses paketet av en sista gång.
Breven går att spåra som alla andra försändelser via Postens system.

Fördelar
- Tryggare leveranser.
- Roligare kundupplevelse att kunna följa sitt brev. (Redan idag borde Posten implementera en karttjänst i sin paketspårning.)
- Posten kan erbjuda en mer differentierad service för sina kunder. (Jämför med att restauranger ofta har kaffe på maten för 10kr och finkaffe, typ latte, för 30kr. Då maximerar de intäkterna både från de med låg respektive hög betalningsvilja.)

Nackdelar
- Installation av RFID-läsare i uusentals brevlådor är dyrt.
- Att utrusta brevbärarna med RFID-läsare är dyrt.
- Att utbilda dem kostar ytterliggare.
- Problemet med leveranskvittens är fortsatt olöst.

Sammanfattning
Jag är en logistiknörd. Det kommer göra Sverige gott i framtiden. När Posten börjar erbjuda tjänsten ovan om en herrans massa år så vet ni var ni läste om det först!

De kan få ett jobb hos mig!

I våras letade jag efter potentiella sommarjobb, många inom området logistik. Min vana trogen slutade det med att jag bara skickade in en ansökan och fick jobbet.

Ett av de företag jag tittade på heter Servistik, ett logistikföretag i Linköping. De verkar ha en bra mix av logistikutredningar, lagertjänser och bemanning. Ett sånt där ställe där jag skulle kunna börja som lagerplockare och sluta som VD, om jag tillåter mig att drömma.

När jag tittade igenom denna blogg, Ledljus, nyss såg jag att en av Servistiks google-annonser visades på min sida. Vem är det egentligen som behöver vem, var min första lite överlägsna reaktion. Min andra reflektion är att jag uppenbarligen börjat träffa rätt bra på ordet logistik. Kul!

Jag väljer att se det som ett exempel på spontan ordning.

Jag, en kosmopolit?

Hej kära läsare!

Det var ett tag sen. Att hedra arbetslinjen tär på krafterna, så jag har inte skrivit någonting på nästan två veckor.

Idag tittade jag på Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen. Det var ett triktigt bra tal. Den första applåden kom först efter 25 minuter, vilket gjorde att den stod ut. Återhållsamhet, informativt och tankeväckande var ledorden för talet och dess innehåll.

Förra helgen var jag i Ukraina som talare på en konferens om politiskt ledarskap, jag ska skriva mer om det när jag sorterat alla intryck. En annan talare var Pall Heimisson från moderaternas isländska systerparti. Vi skildes åt i Kiev, han flög hem via Milano och jag flög till Arlanda via Tallin. Nu ikväll såg jag honom i publiken på Fredriks tal.

Världen är onekligen liten!

Jag bifogar en bild från mitt hotellrum i Ukraina. Det bästa 60-talet har att erbjuda!

Två viktiga texter

När jag läste statsvetenskap var kursen i förvaltning den som engagerade mig mest. Min grupp utredde hur tillgången till ekonomiskt bistånd ("socialbidrag") för studenter såg ut i olika kommuner. Kravet på likhet inför lagen i hela landet följdes inte riktigt. Universitetsstäder var mer restriktiva med sina tillstånd än andra.

Jag blir allt mer intresserad av förvaltningsfrågor. Allt ifrån SCB:s krav på att nya företagare, under hot om böter, ska fylla i blanketter åt dem till hur Försäkringskassan tolkar offentlighetsprincipen. Eller hur kommunpolitiken fungerar i praktiken. Det sista har min lärare i just förvaltning, Gissur Erlingsson (som just bytt blogg), skrivit en intressant rapport till Sveriges Kommuner och Landsting om.

Idag skriver Fredrik Segerfeldt om sina ansökningar till forskarutbildningar i statsvetenskap. Han har tröttnat på politikens plakat-retorik och bristen på djup i resonemangen. Ibland får jag samma känsla. Mycket sägs och skrivs som verkar sakna en genomgripande analys, annat än viljan att få ytterliggare någon väljare. Jag är hemmablind och väljer ett exempel från oppositionen. Ibrahim Baylan varnar på SvD Brännpunkt för negativa kampanjer/personangrepp från de borgerliga eftersom dessa annonserar i TV. Detta negative campaigning-angrepp har jag skrivit om tidigare. Samtidigt driver SSU och Marita Ulvskog en hetsjakt på Moderaternas förstanamn Gunnar Hökmark. Ser man dem bredvid varandra är det svårt att behålla tron på politiken som en strävan efter det goda sammhället.

Den andra viktiga texten skriver Maria Eriksson i Svensk Tidskrift. Artikeln handlar om när S och Byggnads förtidsröstar gemensamt i Vaxholm. Vallagen har tolkats frikostigt och kommunallagen har kanske glömts bort. Jag är inte särskilt upprörd, det finns nog ingen konspiration bakom, men mitt intresse för den statliga förvaltningen blir inte mindre intressant.

Gissur lärde mig termen "gatubyråkrater", de personer som faktiskt genomför politiska beslut och i sitt vardagliga arbete ska uttolka lagens anda och intentioner. De har det inte lätt.