Sucker for feelings!

Det där med vallåtar, valreklam och annat för att värva röster brukar kunna placeras i två kategorier. Antingen rätt tänkt men fel ändå eller fel tänkt och följaktligen fel utfört. Moderaternas nya tv-reklam hamnar i den tredje, ack så sällsynta kategorin: klockrent!

Varför snacka inkomst, samhällsekonomi och procentsatser när kärnan är så mycket viktigare? Fler jobb behövs för att fler ska kunna bygga sin självkänsla, fler ska få ta helg och fler ska kunna få uppleva kärlek på jobbet. Ett pretentiöst grepp som funkar genom ett mjukt foto, opretentiös framtoning och trevliga skådespelare. Titta och njut!

Självkänsla (jag är en sucker för ambulanser, så mina ögon fuktades faktiskt lite grann)

Helg

Kärlek på jobbet

Lärarnas vinstintresse glöms bort

Jaha, så drar det igång igen. Diskussionen om ifall friskolor ska få gå med vinst eller inte. I Svenska Dagbladet säger en vänsterpartist att vinst i skolan är stöld från eleverna.

Jag är riktigt trött på den här diskussionen. Friskolor får lika mycket pengar per elev som kommunala skolor, ibland till och med mindre. Ändå får eleverna bättre betyg än i den kommunala skolan utan att friskolan gör av med alla pengar. Mellanskillnaden mellan friskolans kostnader och vad kommunen är beredd att betala för utbildningen blir vinsten. Diskussionen borde handla om varför kommunala skolor, i brist på bättre kraftuttryck, suger.

Om man ändå ska diskutera vinster så är det inte vinsterna i friskolebolagen som är det riktiga problemet. Det är ju alla lärares vinstintressen som borde diskuteras då dessa drabbar eleverna oavsett skolform och oavsett årskurs.

Betänk följande liknelse:

En friskola ska inte få göra vinst, enligt vänsterpartiet. Och enligt S ska de bara få göra vinst om överskottet återinvesteras i skolan. Till exempel genom att de köper nya bänkar, utbildar sin personal, köper nya böcker eller liknande. Men ve det företag som gör någonting annat med pengarna de får över.

En lärare däremot får gå med vinst. Att han eller hon kräver mer i ersättning för sitt arbete än de behöver för mat, kläder, fortbildning och annat som är direkt kopplat till arbetet ifrågasätter ingen. Det innebär att kommunala pengar i form av vinst går ner i fickorna på de giriga lärarna. Varför höjer ingen rösten och kräver att lärarna får sänkta löner?

Ett företag är ju bara en form för att samordna flera människors gemensamma intressen. Så om det är fel att företaget går med vinst borde det ju vara fel att människor går med vinst, alltså att de tar in mer pengar än de behöver för sina behov? (Det är just detta som kommunister menar med "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov".)

Snälla, ge mig opposition!

I onsdags blev jag intervjuad av Dagens Opinion i egenskap av riksdagskandidat. Det var en rätt kul intervju med fokus på mig som person istället för mina sakpolitiska åsikter. Kan säkert bli ett bra komplement till andra intervjuer under valrörelsen.

En av frågorna var hur svensk politik förändrats de senaste fyra åren. Jag svarade att Sverige har ställts utan en riktig opposition. De är bra på att klaga men usla på att komma med alternativ.

Point in case är dagens debattdrapa av socialdemokraten Jan Eliasson. För er som inte känner till honom är han vänsterns Carl Bildt (eller en yngre Sverker Åström). Han har varit ambassadör typ överallt, utrikesminister och ordförande i FN:s generalförsamling. Jan kan det där med utrikespolitik. Om vänstern behöver hjälp med ett nytt utrikespolitiskt program så är det till honom de vänder sig. Nestor, grå eminens etc. är den sorts epitet man ger honom när man diskuterar svensk utrikespolitik och internationell socialistisk politik. Han är mannen ur vilken visionen till en rödgrön politik springer.

Manegen är krattad. Låt oss se vad denna gigant har att ge.

1) Valet är viktigt. - Vilket val är inte det?

2) "Tillsammans står mot var och en för sig." - Konkret exempel?

3) "Den borgerliga regeringen leder Sverige i en riktning som oroar." - Inga konkreta exempel, bara en mening som ska skapa oro hos läsaren.

4) Sverige var ett idylliskt land att vara stolt i fram till 2006. Men eftersom det finns ett privat barnsjukhus i Stockholm är landet raserat. (Hellre alla barn i kö än att något barn blir friskt före de andra...)

Och nu till utrikespolitiken, det område man ändå väntar sig att han ska skriva om:

5) Carl Bildt låter FN-ambassadören tala till generalförsamlingen, istället för Bildt själv.

6) Carl Bildt driver en one man show. - Se punkt 5...

7) Utlandssvenskarna i Kaliningrad kan inte rösta på sitt konsulat längre. Ergo: Sveriges röst i världen har tystnat.

Inte ett enda ord om vad Jan Eliasson, socialdemokraterna eller de rödgröna konkret vill göra. Vill de återöppna konsulaten? Vilka fler städer ska få konsulat och varför?

Vill Jan som utrikesminister driva en many men show genom att själv hålla alla anföranden i internationella sammanhang?

Vill Jan öka eller minska samarbetet inom EU?

Vad vill Jan med insatsen i Afghanistan?

Sverige förtjänar en opposition. Inte bara ett par tusen sura heltidspolitiker som bara grinar, skriker och klagar.