2010-08-05

Snälla, ge mig opposition!

I onsdags blev jag intervjuad av Dagens Opinion i egenskap av riksdagskandidat. Det var en rätt kul intervju med fokus på mig som person istället för mina sakpolitiska åsikter. Kan säkert bli ett bra komplement till andra intervjuer under valrörelsen.

En av frågorna var hur svensk politik förändrats de senaste fyra åren. Jag svarade att Sverige har ställts utan en riktig opposition. De är bra på att klaga men usla på att komma med alternativ.

Point in case är dagens debattdrapa av socialdemokraten Jan Eliasson. För er som inte känner till honom är han vänsterns Carl Bildt (eller en yngre Sverker Åström). Han har varit ambassadör typ överallt, utrikesminister och ordförande i FN:s generalförsamling. Jan kan det där med utrikespolitik. Om vänstern behöver hjälp med ett nytt utrikespolitiskt program så är det till honom de vänder sig. Nestor, grå eminens etc. är den sorts epitet man ger honom när man diskuterar svensk utrikespolitik och internationell socialistisk politik. Han är mannen ur vilken visionen till en rödgrön politik springer.

Manegen är krattad. Låt oss se vad denna gigant har att ge.
1) Valet är viktigt. - Vilket val är inte det?
2) "Tillsammans står mot var och en för sig." - Konkret exempel?
3) "Den borgerliga regeringen leder Sverige i en riktning som oroar." - Inga konkreta exempel, bara en mening som ska skapa oro hos läsaren.
4) Sverige var ett idylliskt land att vara stolt i fram till 2006. Men eftersom det finns ett privat barnsjukhus i Stockholm är landet raserat. (Hellre alla barn i kö än att något barn blir friskt före de andra...)
Och nu till utrikespolitiken, det område man ändå väntar sig att han ska skriva om:
5) Carl Bildt låter FN-ambassadören tala till generalförsamlingen, istället för Bildt själv.
6) Carl Bildt driver en one man show. - Se punkt 5...
7) Utlandssvenskarna i Kaliningrad kan inte rösta på sitt konsulat längre. Ergo: Sveriges röst i världen har tystnat.

Inte ett enda ord om vad Jan Eliasson, socialdemokraterna eller de rödgröna konkret vill göra. Vill de återöppna konsulaten? Vilka fler städer ska få konsulat och varför?
Vill Jan som utrikesminister driva en many men show genom att själv hålla alla anföranden i internationella sammanhang?
Vill Jan öka eller minska samarbetet inom EU?
Vad vill Jan med insatsen i Afghanistan?

Sverige förtjänar en opposition. Inte bara ett par tusen sura heltidspolitiker som bara grinar, skriker och klagar.

Inga kommentarer: