Så Sjukt Underkännande

Jag har både på plats och genom media följt SSUs kongress som avhållits under den senaste veckan. Bakom varje inlägg och varje förslag som lagts fram kan man skönja en världsbild som jag inte förstår mig på. Paternalism, skulle man kunna kalla det. En vilja att styra de stackars medborgarna som inte klarar av att ta vara på sig själva. En missriktad välvilja manifesterad genom regleringar, skatter och subventioner. Ungefär som när man byggde labyrinter åt myror i sandlådan som liten.

Men det finns en annan aspekt på det hela också. Det är föraktet för individers möjlighet att fatta egna beslut. Om kongressens ombud trodde att majoriteten av folket klarade av att ta vara på sig själva så hade de troligen agerat annorlunda. Men eftersom de antar att herr och fru Svesson skulle dö hemska dödar om inte SSU, genom staten, skred in med typgodkännande av fritidsbåtar, fettskatter, subventioner till träbjälkar, tobaksskatter, Folkhälsoinstitut, drogsamordnare (som, fick jag nyligen reda på arbetar inte alls samordnar drogerna) och Flicka-kampanjer så gör de allt som står i förbundets makt (och det är inte lite) för att reglera vanliga människors vardar.

Jag får en blandning av yrsel och uppgiven ångest av att läsa kongressens beslut. Var ska det sluta?