Kvällens läsning

är egentligen några dagar gammal. Svensk Tidskrift publicerade i fredags ett utdrag ur min kollega och vän Klas Hjorts essä till projektet Politikens nya villkor.

Han frågar sig hur ideologierna kan bestå i ett allt mer globalisererat och därmed fragmenterat samhälle.

Läs hela hans essä här.

Frid vs. Occam

Egon Frid från Vp(k) hyllas på Newsmill för att han skrivit på ett upprop om att utreda attackerna 11 september. Ett antal utredningar och domstolsprocesser har klarlagt vilka som låg bakom attackerna. Men svaret är ju inte det som Egon sökt och därför kräver han att sökandet fortsätter.

Tillsammans med tokiga parlamentariker från flera länder gnislar Egon tänder. "Det måste ju vara CIA som ligger bakom och judarna som ligger bakom dem, det har vi ju sett i våra drömmar" verkar vara resonemanget som förenar dem.

Occams rakblad är en intressant filosofisk metod. Om flera olika förklaringar finns är den enklaste oftast den sanna. Låt oss försöka oss på att applicera detta rakblad på 11 september-attackerna:

Tes 1) Islamister från olika länder med gemensamt mål att utrota alla icke-muslimer, finansierade av Usama bin Laden och organiserade genom al-Qaeda genomför självmordsattacker av liknande typ som de genomfört tidigare mot ett land de både före och efter sagt sig hata och önska livet ur. Efter attackerna tar de åtskilliga gånger på sig attackerna och genomför andra självmordsattentat i till exempel Bali, Irak och Spanien.

Tes 2) Flera olika länders ledare, alla styrda av en stor penga- och maktlystnad, troligen pådrivna av judarna, förmår sina underrättelsetjänster att hitta på terroristorganisationer, fabricera bevis, begå mord på tusentals människor genom att attackera den finansiella livsnerven i västvärlden med motivet att kunna inleda en rad krig vars troliga resultat på 10-20 års sikt är att en handfull företag får något större inflytande över en liten del av världens oljereserver. De hundra eller tusentals personer som varit involverade i processen har alla hållit knäpptyst och lyckats dölja allt som kan avslöja dem.

Egon Frid vs. Occam: 0 - 1.

Obligatorisk läsning

För två veckor sedan åkte jag på en kort turné i landet och berättade om konflikten Israel - Iran. Jag försökte förklara det rena föraktet för människors liv som Irans styrande gjort till lag och insåg hur svårt det är att förklara hatets natur för personer som inte upplevt den.

Ett inlägg på bloggen Nordic Dervish försöker sätta bilder på grymheten. Obligatorisk läsning, även om jag vill varna för mycket starka bilder.

Som en av kommentatorerna skriver: "I Iran blir man avrättad för att man har fel ideologi, för att man framfört kritik, för att man haft sex." Det är inte inhumant, det är något långt värre.

Follow up: Kernel_task issue

A couple of moths ago I wrote a post about my MacBook Air and the problems with the process Kernel_task. I vsisted the helpful guys at DataService, who accepted the issue under the warranty.

A few days later it arrived back to me with a brand new logic board. Since then the issue is history.

So, to anyone experiencing similar problems with heavy load from Kernel_task on a MacBook Air. Contact your local Apple Service Center for a diagnose and cure!

Seminariet om marknadshyror på Kriks

Bilden lånad från ett gäng som gillar att låna andras saker. 1 - 1, typ.

Trygga, stabila, handlingskraftiga regeringen

I Stockholm råder det bostadsbrist. Ungdomar som vill flytta ihop med varandra, kanske till något lite större, har svårt att hitta något bra objekt. I veckan som gick drog regeringen sitt strå till stacken för att minska bostadsbristen och hjälpa kära ungdomar att få sitt första lilla krypin.

Och så säger oppositionen att regeringen inte kan hantera kriser. Bah!

Jag har haft ett intresse för miljö sedan barnsben. När jag försöker analysera varför kommer jag fram till tre anledningar:
- Dels att mina föräldrar tog med mig ut på svampjakt snart sagt varje snöfri helg under min uppväxt.
- Att min farfar redan när jag var fem år gammal lärde mig kupa potatis och vända grönsaksland (Något få femåringar i den industrialiserade världen kan!)
- Vulcanus II

Det där tredje skälet har gnagt i mig rätt länge. Jag minns vagt några bilder av rökplymer ute på Atlanten och små Greenpeace-jollar som surrade runt ett skepp. Det satte ett avtryck i mig, trots att jag inte minns alla detaljer. I veckan googlade jag ämnet för att fräscha upp mitt minne.

På 1970- och 80-talet började miljörörelserna i västvärlden påpeka det galna i att släppa ut gifter i närheten av människors hem. Kunskapen om orsakerna till cancer och andra sjukdomar ökade och opinionen växte mot att dumpa avfall på stora soptippar.

Lösningen blev inte att ta bort skorstenarna, utan att flytta dem till platser där ingen bodde. Världshaven blev den perfekta platsen. Stora vidder av platt sjö, inga bofasta invånare och ingen obehaglig media i närheten. För förorenarna var världens blå hjärta den perfekta platsen att utföra sina smutsiga handlingar på. Även miljömyndigheter tyckte det var en bra idé.

I början av 1980-talet byggdes två oljetankers, Vulcanus I och II, om till förbränningsfartyg. De försågs helt enkelt med stora förbränningskammare i fören där man kunde bränna allsköns farliga ämnen. Flera länder i Europa, inte minst Nederländerna, jublade över lösningen och fyllde glatt skeppens tankar med krom, PCB och annat skräp. Sen stävade skeppen ut på Atlanten och tände den förgörande elden.

Eller förgörande, snarast ombildande. Röken som vällde upp ur fartygens skorstenar luktade inte direkt hallon och skulle kunna ta musten ur de mest livskraftiga organismer. Bland annat inehöll det dioxin, som är bland det farligaste människan kommit på att tillverka.

Bland annat tack vare Greenpeace växktes en stark opinion mot förbränningen och till slut lyckades man stoppa förbränningen. I slutet av 1990-talet lades ett tillägg till London-avtalet om förorening till havs som slutgiltigt stoppade denna heltokiga "avfallshantering". Men bilderna lever kvar.

Under 1990-talet byggdes Vulcanus II om till ett tankfartyg på nytt som idag går under namnet Bitumen Express. Bitumen är bindmedlet i asfalt och visar att även de mest hemska maskiner kan få positiva anvädningsområden. Från att ha skapat föroreningar skapar fartyget idag nya vägar och bidrar till en ökad tillväxt i världen! När jag skriver detta inlägg ligger fartyget i hamn i Kraljevica i Kroatien, troligen i väntan på att lasta en ny omgång av det svarta guldet.

Oppositionen sparkar på kvinnor

Idag presenterade den Rödgröna röran ännu ett förslag för att lösa finanskrisen. Som vanligt handlar det om att kasta pengar på problemet. Troligen är det samma pengar som förra veckan och veckan innan den, men i en ny form. En av oppositionens fördelar är att man inte behöver få sin budget att gå ihop när man själv inte behöver ta ansvar för konsekvenserna.

Det som upprör mig mest med förslaget om ett utökat ROT-avdrag (alltså ett avdrag för att renovera hus) är hur ojämställt det är. Alliansen har precis infört ett gemensamt avdrag för alla sorters tjänster i hemmet, alltså renovering, barnpassning, ombyggnad, städning, ommålning, läxläsning etc.

Oppositionens förslag är att ta bort avdraget för tjänster som främst utförs av kvinnor och istället öka subventionen för tjänster som utförs av män. Populism när den är som mest motbjudande!

Ett skratt

På Inslag.nu presenteras tidernas roligaste sällskapsspe, Fingal Olsson-spelet.

Därför vill jag, genom publikation här, oödliggöra Fingal Olsson-vitsen.

Korkade tjuvar är fantastiska!

Brott är hemska saker, men när de utförs av korkade tjuvar kan det faktiskt vara underhållande.

På bussen hem från en föreläsning idag passerade jag polishuset där ett flera poliser höll på att göra en insats mot en annan buss. Corren berättar historien bakom.

Ett antal tjuvar stjäl ringar hos en guldsmed i Skänninge och tar sedan expressbussen till Linköping... som passerar polishuset. Det vara bara för polisen att stanna bussen, plocka av tjuvarna och marschera dem 100 meter till arresten.

Ibland är det lätt att vara polis!

Livet på väg tillbaks!

Jag har haft det rätt tungt de senaste månaderna. Några olika motgångar på lite olika områden har jobbat tillsammans för att bryta min koncentration och min naivt positiva syn på tillvaron. Motgångarna har dock inte lyckats fullt ut, jag är starkare än så! Men lite granna jobbigt har det ändå varit.

Efter de senaste tio dagarna har ändå tillvaron lyfts upp ett antal snäpp.

Det började med att jag pluggade till en nästan löjligt återkommande tenta i Linjär Algebra och kände att jag fick allt bättre koll på kursinnehållet. Hur tentan gick är jag inte säker på, men bara godkänt innebär 200% fler poäng än vid förra försöket!

Sen har jag haft ett antal trevliga naturupplevelser, främst i Ekhults naturreservat. Den senaste idag. Vid halv fem i morse gav jag och min far oss ut för att leta tretåig hackspett. Efter två timmar hade vi inte sett några spår av den lille gynnaren men väl hört hornuggla, orre och sett större hackspett, trädkrypare, nötskrikor, stenknäck samt en möjlig tjäder på nära håll. Cirka fem minusgrader och mörker när vi började hade på två timmar förbytts i plusgrader och sol. Skådardagen avslutades med en kavalkad av rovfåglar samt handmatning av kronhjort under den sena eftermiddagen! Riktigt najs!

Efter tisdagens tenta inledde jag en talarturné över landet. Först till Uppsala och sedan vidare till Helsingborg. Ämnet var konflikten Israel - Iran. Lite för många slides och några roliga bilder med allt för subtila punchlines. Men det blev ändå två trevliga samtal om kampen mellan demokrati och förtryck i Mellanöstern. Andrés vänliga omdöme sprider jag gärna!

Jag har också hunnit med en trevlig middag med Carin och flera andra små glada upplevelser. Imorgon börjar äntligen skolan på nytt så jag kan fortsätta lägga dag till dag och snart titulera mig civilingenjör!

Nu är det dags för en kvällspromenad i Linköping. Kanske finns det någon kattuggla i Tinnerö som vill ge sig till känna? I lurarna kommer jag att ha P3 Dokumentärs program om Docklands.

Och så lite glädje från svunna tider med Little Gerhard!

Varför bloggar man?

DN gör en stor grej av att få personer kommenterar riksdagsledamöternas bloggar. Det finns så många vinklar på den artikeln att jag inte vet var jag ska börja.

Jag kan skriva om att s-bloggarnas idoga upprepning av partihögkvarterets budord är lika kul att läsa som att lyssna på en flock papegojor. Men Johan Ingerö har täckt in den vinkeln tidigare.

Christian Gustavsson skriver bra både om varför man skriver och läser bloggar. Det finns tillfällen när jag skrivit inlägg för en mycket liten grupp läsare och fått stor utdelning trots att få förstått mitt budskap och ingen kommenterat inlägget. På samma sätt kommenterar jag bloggar nästan bara när jag har något att tillföra i sak, inte för att bara anmäla avvikande åsikt.

En annan vinkel är varför artikeln skrivs. Någon sorts perfekt storm som uppstått när en deadline, en journalists vilja att ge nya perspektiv och ett dåligt valt nyckeltal mötts. Men det känns inte rätt att hoppa upp på en hög häst och lite hånleende skratta åt den i sociala medier presumtivt mindre bevandrade journalisten. För något säger det ändå om bloggarna och riksdagsledamöterna. Frågan som varken besvaras av artikeln eller bloggarna är vad.

Bonus: Wanja-bonus

Webbfilm är skoj! Droger är inget att leka med, men det finns farligare trippar.



Det har varit lugnt här ett tag, men snart drar det igång på nytt!