Where the wild things are

Maurice Sendak förstörde min uppväxt. Bara så vi har det klart först. Hans illustrationer är fortfarande läskiga och eftersom jag aldrig vågade läsa hans böcker insåg jag inte storheten i hans författarskap.

När jag läste att hans hemska, hemska bok Where the wild things are skulle bli film blev jag först oroad. Skulle dagens stackars barn som redan plågas under skeva kroppsideal, dataspelsvåld och satanistmusik bli tvugna att genomlida två timmar terror förtäckt som barnunderhållning? Jag var på vippen att ringa Siewert!

Istället läste jag ett par recensioner av filmen, såg trailern och tittade på affischerna inför den amerikanska lanseringen. "Hey", tänkte jag, "det där ser ju inte så farligt ut." (Vilket jag i och för sig också tänkte innan jag försökte jonglera med morakniv... Vill ni se ärret är det bara att säga till, jag delar gärna med mig av min livserfarenhet.) Så jag gick till biblioteket för att låna boken. Efter att ha satt mig till rätta i en av bibliotekets allt för små stolar (boken finns på barnavdelningen...) började jag bläddra.

Det är verkligen en bra bok. En skön stunds avkoppling från min 1100 sidor tjocka bok Fundamentals of Physics och en sedelärande historia.

29 januari 2010 är det så äntligen premiär. Jag kommer vara där!

Men helt säker är jag inte, man ska aldrig lite på en trailer!