I fredags hade jag en debattartikel i Folkbladet om arbetsrätten. Den går att läsa här. Idag svarade Hans Backman, socialdemokraternas förstedebattör i Folkbladet, på vad han uppfattar vara mina åsikter.
Det är rätt underhållande. Han försöker bräcka mig med sin livserfarenhet. Trots det verkar sådan inte innebära att man slutar döma hunden efter håren. Han utgår från att jag inte arbetat, inte vet hur det är på en arbetsplats och att jag hyser något slags förakt för människor som arbetet. Sådan har nog hans bild av moderater varit sedan han var ung. Det är svårt att lära gamla hunder nya konster, så han lär inte ändra sig av mina texter.
Men det är inte honom jag vill nå. Istället vill jag tala till de som delar mina erfarenheter av osäkra vikariat, av att bli "utlasad" och att försöka hitta ett jobb samtidigt som kontot blir allt tommare. Vi är många undomar som är urtrötta på att inte få förhandla om vår egen lön eller om våra arbetstider. Hans Backman vill inte se oss och våra problem. De passar liksom inte in i hans värld.
När man försöker rita om verkligheten efter en uråldrig karta kan det bara bli fel.
En replik är författad och om den passerar Widar Anderssons nålsöga kan ni läsa den i Folkbladet någon av de närmaste dagarna.
2009-08-11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar