Ungdomars rättigheter viktigare än fackets

Norrköpings tidningar har publicerat en artikel av mig med titeln "Ungdomars rättigheter viktigare än fackets". Det är viktig läsning för alla som oroar sig för ungdomsarbetslösheten.

Det senaste dygnet har Moderaterna i Östergötland haft motionsbehandling inför partiets arbetsstämma som börjar på torsdag. Bland annat beslutade vi att ställa oss bakom en skrivning om att rätta till just de problem jag beskriver i artikeln. Arbetsrätten från industrisamhällets 70-tal måste reformeras, för idag innebär den utanförskapstvång för ungdomar.

Jag bifogar artikeln:

Ungdomars rättigheter viktigare än fackets

Ungdomsarbetslöshet är inte någonting naturligt. Unga människor är ambitiösa, flexibla och har färska kunskaper. Var tredje ung människa saknar ändå arbete och orsaken är den otidsenliga arbetsrätten, skriver Johan Lundberg, förbundsstyrelseledamot i MUF och östgötsk riksdagskandidat för Moderaterna.

Låt oss ha det sagt redan från början, alliansregeringens politik för att få fler människor i arbete har varit framgångsrik. Under de senaste tre åren har Sverige nått nya toppnoteringar i antalet anställda och landet har stått väl rustat inför den djupa lågkonjunktur vi nu genomlider. Men när det gäller arbetslösheten hos ungdomar är resultatet katastrofalt.

Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i EU. Var tredje ung människa befinner sig i utanförskap. Enligt färska siffror stiger arbetslösheten snabbast bland unga människor. Detta är särskilt allvarligt då vi vet att liten arbetslivserfarenhet kombinerat med arbetslöshet ökar risken att hamna i ett permanent utanförskap.

Såväl socialdemokratiska regeringar som alliansregeringen har provat olika lösningar för att bryta ungdomars arbetslöshet. Vissa insatser har gett en liten minskning, andra har spätt på utanförskapet ytterliggare. Men trots många försök och trots att ungdomsarbetslöshet inte är någonting naturligt så ligger vi alltjämt i toppen inom EU.

Anledningen är att regering efter regering har vägrat att ta itu med det stora systemfelet, nämligen den otidsenliga arbetsrätten. Skapad för det förra århundradet är den oförmögen att hantera dagens problem. Vi står mitt i den djupaste lågkonjunkturen på flera generationer och antalet arbetslösa unga blir allt fler för varje månad. Regeringen kan inte längre unna sig att blunda för de fackliga privilegier som stänger ungdomar ute i kylan.

De regler som skapats för att ge facket särskilda privilegier skadar de som har allra svårast att få in en fot på arbetsmarknaden. Lagen om anställningsskydd och Medbestämmandelagen reser kraftiga murar och höga trösklar för unga, ambitiösa människor som vill få in en fot på arbetsmarknaden. Rörligheten på arbetsmarknaden blir låg då människor inte vågar byta arbete eftersom de då hamnar längst fram i kön när företagen måste säga upp. Det gör att färre tjänster blir lediga och ungas möjligheter att kliva in i arbete minskar.

LAS, lagen om att säga upp driftiga ungdomar först, är direkt skadlig för unga människors ambitioner. När företag behöver minska personalstyrkan saknar ungas flit helt relevans. Oavsett hur många kvällar och helger man arbetat eller hur duktig man är på sin syssla så är det ändå antalet år på arbetsplatsen som avgör om man får behålla jobbet eller inte.

Det är sant att ungdomsarbetslösheten i dagens lågkonjunktur är ungefär lika stor som i den förra högkonjunkturen. De insatser, som sänkt löneskatt för ungdomar och nystartsjobben, som den borgerliga regeringen genomfört har haft viss effekt. Men att det kunde varit värre är ingen tröst för alla de unga människor som idag söker arbete.

Om en dryg månad inleds Moderaternas arbetsstämma i Västerås. Då ska ombuden ta ställning till ett viktigt val. Antingen väljer man att hålla fackföreningarna och dess segregerande regler om ryggen, eller så ger man ungdomar möjligheter att få arbete. I den striden kommer jag alltid att stå på unga människors sida, mot stela system och föråldrade regler.

Johan Lundberg