Heja Mexico!

Dödsstraffet är sjukt av många anledningar. Att USA fortfarande avrättar sina medborgare är en skam för ett annars hedervärt land. Idag kommer en mexikansk medborgare att avrättas i Texas. Det är påfrestande att skriva så och veta att jag inte kan göra någonting för att stoppa det. Vanmakt är ordet. (Hybris är ett annat...)

Däremot kan Mexico göra något och de väljer att agera. Det lilla landet, vars ekonomi till stor del är beroende av USA, har trots det stämt sina grannar i norr till Internationella Domstolen (ICC?). Det är inte varje dag jag hittar nåt att berömma Mexico för.

Men idag tar jag av mig min imaginära hatt för dem!

Blogged with the Flock Browser

Intaxication

Idag har jag deklarerat. Jag har i snart en veckas tid försökt få tag på Skatteverkets byråkrater för att få till ett uppskov. WASS-kursen och min idoga pendling (plus en del lättja och nyliberal barnslighet) har gjort det svårt att hinna med deklarationen. Så strax innan nio ikväll satte jag mig ned vid datorn för att få deklarerandet ur världen.

Efter att ha dragit av för resor och annat såg jag hur restskatt hade förvandlats till återbäring. Jag drabbades av så kallad "intaxication". Det euforiska rus som infinner sig när det visar sig att man får tillbaks på skatten, men som förbyts i baksmälla när man inser att det varit mina pengar hela tiden.

Och någon ursäkt för att de tagit ut för mycket fick jag inte heller.

Liberaler är bra folk!

Idag har europaparlamentarikern (tidigare MUF-ordföranden och syntharen) Christoffer Fjellner stoppat fransmännen i deras förbudsiver. Att säga nej till fransmän är en bra regel, så även idag!

Grodätarnas förslag att straffa fildelare med internetförbud är helt galet. Som att sätta äppelpallare i husarrest!

Tack, Fjellner!

Länkar: Ny Teknik Prylfeber

Var detta förnyelsen?

När partier vill ändra åsikt i en fråga eller byta ståndpunkt så använder man sig ibland av så kallade testballonger. Man låter en färgstark politiker, med starkt stöd lokalt, uttala sig på ett kontroversiellt sätt i en fråga. Om reaktionerna uteblir eller snabbt ebbar ut vågar resten av partiet följa med över till den nya ståndpunkten.

När Göran Johansson, Göterborgs ledande socialdemokrat, vill kasta ut asylsökande kan jag bara tolka det som just en testballong. Att det finns socialdemokrater som har främlingsfientliga åsikter och att partiet är inne i en förnyelseprocess vet vi. Ilmar Reepalus medhåll och Mona Sahlins snälla kritik stärker mina misstankar om en testballong. Förnyelse är fräscht, rasism och rättsosäkerhet är det inte!

Att värna asylrätten borde vara grundläggande för varje humanist. Alla som kommer till Sverige ska få sina skäl hörda. Den principen vill Göran Johansson kasta överbord.

Det Johansson föreslår är att människor som kommer till Sverige med flyktingsmugglare automatiskt ska få avslag på sin asylansökan. Oavsett vilka deras skäl är, så tänker Göran stå i Göterbogs hamn och tvinga tillbaks dem med vändande båt.

Johansson föreslår följande process:
Människor lever i sina tidigare hemländer med förtryck, förföljelse och tortyr.
De säljer sina hem och ägodelar för att med sina sista slantar betala en flyktingsmugglare och fly sitt hemland till en oviss framtid i en annan del av världen.
Efter en lång och osäker färd möter de vid den svenska gränsen Göran Johansson som skickar tillbaks dem till den förföljelse och tortyr de just flytt.

Den enda skillnaden nu är att de inte har några pengar kvar.

Det är ett korkat förslag och visar på en skrämmande dålig förståelse för de asylsökandes situation. Om socialdemokraterna vill behålla någon trovärdighet i humanistiska frågor borde de göra verklighet av sin interna devis att "det ska vara högt till taket, men när till dörren"!

SM i byråkrati

Dagens intressantaste konversation har jag haft redan innan klockan nio. (Fast efter fem kan den bli slagen... vänta och se.) Den rör SJ:s nya bonusprogram Prio. De försöker likna ett riktigt företag genom bonusprogram, men lyckas i sann Sovjet-anda bara med att införa ytterliggare byråkrati.

I Bistron
Jag: Jag tar en kaffe och skulle vilja ha en internetkupong.
Tjejen i Bistron: Kaffe ingår i ditt årskort, men inte internet.
J: Nehej, men det har gått tidigare.
T: Internet ingår bara i de andra årskorten och det svarta SJ Prio-kortet.
J: Du menar det svarta kort jag får automatiskt eftersom jag har ett årskort silver?
T: Ja.
J: Så jag måste bära med mig två kort, varav det ena följer av det andra?
T: Ja.
J: Då går jag och hämtar Prio-kortet i min jacka i andra änden av tåget.
T: Gör så.

Det enda jag saknade var ett Apu-inspirerat "Thank you, come again!"

Mamman mot mammon

Aftonbladet målar upp dagens sorgligaste öde. En 17-årig kille som vill tatuera sig. Han fixar 2500 kronor, letar upp en tatueringsstudio, ljuger om sin ålder, får en stor drake tatuerad på ryggen (vilket måste ha tagit någon timme), betalar och går därifrån.

En månad senare upptäcker hans mamma tatueringen och killen ångrar sig. Eftersom tatueringsfirman inte kollade leg, utan litade på hans ord och ärliga uppsyn, och därigenom missade att han är någon månad för ung så har mor och son anmält studion till ARN.

Stackars kille! Men tur i oturen är att om han väntat någon månad (vecka?) så hade den här kränkningen avfärdats som en dum impulshandling vars konsekvenser beslutsfattaren får stå för. Nu har han i varje fall möjlighet att få tillbaks sina 2500 kronor. En välkommen delbetalning på de 84000 som laserborttagningen går på!

Modern kommenterar studions miss: – Jag tror de är mer ute efter pengarna, säger Marie.

Jag borde kanske läsa på lite mer innan jag kommenterar denna artikel på Aftonbladet.se. Men jag säger som Homer Simpson när han får reda på att det är tre dagars väntetid för att köpa pistoler: "But I'm angry now!"

På synbart lösa grunder beslutar socialtjänsten om omhändertagande av ett barn. Snart därpå knackar sju av statens hantlangare (fem poliser och två socialarbetare) på hos en intet ont anande familj för att omhänderta barnen.

Trots polisbrist och ofta överbelastade socialförvaltningar lyckas man koordinera sju personer för att omhänderta ett barn från två föräldrar. Det är nästan fyra personer per förälder, undrar hur förhållandet såg ut vid nattens razzia mot Bandidos?

Omhändertagande av barn är känsliga ärenden och påfrestande för föräldrarna. Poliser har minst två års utbildning, socialarbetare ofta fem år. Sammanlagt 20 års utbildning plus otaliga års yrkeserfarenhet. Men brydde någon enda av dessa personer sig om att ta med sig papper på besluten? Icke.

Vi har en konsoliderad demokrati i Sverige, med ett fungerande rättsväsende. Däremot är det inte felfritt. Staten har inga konkurrenter, den är den enda vi har. Därför är det viktigare än någon annan stans att riskerna för godtycklighet och misstag minimeras. Länsrätten upphävde beslutet, vilket är jättebra. Men borde det verkligen ha gått så här långt?

(Reservation: Det kan finnas uppgifter som Aftonbladet utelämnat och som dyker upp senare. I så fall tyglar jag min ilska då, nu är jag ung och arg!)