2009-04-12

Varför bloggar man?

DN gör en stor grej av att få personer kommenterar riksdagsledamöternas bloggar. Det finns så många vinklar på den artikeln att jag inte vet var jag ska börja.

Jag kan skriva om att s-bloggarnas idoga upprepning av partihögkvarterets budord är lika kul att läsa som att lyssna på en flock papegojor. Men Johan Ingerö har täckt in den vinkeln tidigare.

Christian Gustavsson skriver bra både om varför man skriver och läser bloggar. Det finns tillfällen när jag skrivit inlägg för en mycket liten grupp läsare och fått stor utdelning trots att få förstått mitt budskap och ingen kommenterat inlägget. På samma sätt kommenterar jag bloggar nästan bara när jag har något att tillföra i sak, inte för att bara anmäla avvikande åsikt.

En annan vinkel är varför artikeln skrivs. Någon sorts perfekt storm som uppstått när en deadline, en journalists vilja att ge nya perspektiv och ett dåligt valt nyckeltal mötts. Men det känns inte rätt att hoppa upp på en hög häst och lite hånleende skratta åt den i sociala medier presumtivt mindre bevandrade journalisten. För något säger det ändå om bloggarna och riksdagsledamöterna. Frågan som varken besvaras av artikeln eller bloggarna är vad.

1 kommentar:

Anonym sa...

Varför skulle folk i gemen vara intresserade att läsa svenska politikerbloggar?
För att man förväntar sig nyheter, information eller läskiga avslöjanden?
Tror inte det. I mellanmjölkens land är alla politiske bloggar skrivna av politiker nästan mer eller mindre kalkerade ur partiprogrammet, inga egna åsiket, inget eget och ffa inget som helt personligt eller unikt som kan attrahera.
Läste Den flygande Halländarens, Calle Bildts blogg, för flera år sedan , totalt ointressant. Har han ens den kvar? Ids inte kontrollera.
Tittar ibland på s-info, i ett stort parti bör det väl finnas utrymme för lite egna tankar. Inte. Partiet och Mona har rätt. ALLTID!
De fria bloggarna är bäst därför att de är de mest fritänkande - och således det största irritationsmomentet för politikerna!
Låt det vara så, även om vissa (=politiker!) med diffus demokratisyn avskyr allt som inte passar in i deras egna mallar.
//WR