Från min kemiundervisning i högstadiet är det buckybollarna som jag minns bäst. Det var första gången jag fick känslan av att vara med på utvecklingens framkant. Buckyballs. Smaka på ordet. Visst låter det optimistiskt? Som taget ur en av 50-talets exemplar av "Modern teknik".
Kol, berättade kemiläraren, finns i två former. Som grafit och diamant, det hade människor vetat i hundratusentals år. Men sen bara några år tillbaks fanns kol i en tredje form, så kallade buckybollar. Där var kolet inte organiserat som diamantens kristall eller grafitens räta skikt, utan som bollar. Fascinerande, milt sagt.
Tänk er små robotar som spelade fotboll med buckybollar. Eller nåt annat skoj. Jag fick gott om bilder i mitt huvud på dessa magnifika små skapelser.
Sen dess har jag följt buckybollarnas utveckling och sett dem komma till användning på olika sätt. Bland annat som "lådor" för andra molekyler, till exempel som transportemballage för smarta mediciner.
Idag fick jag samma känsla som i högstadiet. Alltid lika pålitliga Slashdot refererar en artikel i Technology Review om nästa steg i kolets strukturella utveckling. Buckywires. Bollar + olja = långa polymerer av dessa fantastiska små ting. WOW! Tänk vad man kan göra med dem!
Detta har varit ännu ett inslag i min serie om framtidstro.
Berättelsen om när jag som ung entreprenör på dagis höll på att krama sönder mina sotiga händer då jag fått reda på att värdefulla diamanter bara var sammanpressad värdelös kol lämnar jag till en annan gång.
2009-06-16
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Härligt inlägg! Jag minns också kolbollarna från kemin. Visste inte att de faktiskt hade kommit till användning dock, häftigt!
Skicka en kommentar