Det brukar sägas att man är vad man äter. Och fransmän äter sniglar.
Nu har Egyptieraffären tagit sig en ny vändning, Göran (ni et, Han Som Bestämmer) har i DN gått ut och låtit berätta/bestämma att varken han eller något annat statsråd något visste. Han säger vidare att man inte kommer kunnda kalla ihop Utrikesnämnden förrän början av nästa år. Han ojar sig över att det är så svårt att få konungens tid och att allt ska stämma med de olika partiledningarna.
Mina slutsatser:
- Persson visste något. Kanske inte allt, men han visste att utländsska (amerikanska) agenter befann sig i Sverige. Visste han inte om det är det allvarligt också.
- Persson är rädd för frågan, därför vill han skjuta på det, få folk att glömma och även förringa dess betydelse genom att få ett sammanträde med Utrikesnämnden som något alltför besvärligt för denna "obetydliga" fråga.
- Persson vill inte precisera vad de utlämnade gjort för fel. Han säger att de var "särskilt farliga", men nämner inte på vilket sätt. Troligen är det för att han inte har några bevis, eller för att de befintliga bevisen pekar emot honom. Och varför skulle dessa "särskilt farliga" brottslingar utlämns till tortyr istället för svensk rättvisa?
Duger den svenska rättvisan åt Jackie Arklöv och Mattias Flink så duger den åt de båda egyptierna.
Regeringen har agerat medvetet ont och visar nu fransk ryggrad när de ska lösa problemet.
2004-12-14
2004-12-11
Nobelfesten
Det finns två sätt att tacka för en inbjudan till något man egentligen inte är fin nog för:
Man kan tacka, bocka, buga, inse vilken vänlig gest det är och tacka återigen. Man kan analysera människorna omkring sig och se till att man får ut så mycket av tillställningen som möjligt.
Exempel:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,573843,00.html
Eller så kan man sura.
Exempel:
http://www.expressen.se/index.jsp?a=217401
Att Linda Skugge är rejält torr i alla hudveck är allmänt känt. Det är även vida bevittnat att hon på intet sätt kan anses besitta någon som helst stil. I sin rescension av Nobelmiddagen, det finaste av det fina, skriver hon i en anskrämligt dåligt disponerad textmassa om hur hon rakat bort sitt kroppshår och tvingats i ett par stringtrosor. (Vem som tvingat henne att bära string framgår inte, men det kan antas att det är patriarkatet som knackat på hennes dörr och hotat hennes dotter.) Och varför i HELVETE nämner man sitt svettluktande hår under armarna i samma text som man skriver om Nobelfesten, ett av de finaste av ting?
När man läst Linda Skugges text infinner sig blott en fråga: varför gick hon någonsin dit?
Hakelius text behöver inga kommentarer, den är precis så utsökt som en text om den finaste trerättersmiddagen i landet kan vara.
Man kan tacka, bocka, buga, inse vilken vänlig gest det är och tacka återigen. Man kan analysera människorna omkring sig och se till att man får ut så mycket av tillställningen som möjligt.
Exempel:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,573843,00.html
Eller så kan man sura.
Exempel:
http://www.expressen.se/index.jsp?a=217401
Att Linda Skugge är rejält torr i alla hudveck är allmänt känt. Det är även vida bevittnat att hon på intet sätt kan anses besitta någon som helst stil. I sin rescension av Nobelmiddagen, det finaste av det fina, skriver hon i en anskrämligt dåligt disponerad textmassa om hur hon rakat bort sitt kroppshår och tvingats i ett par stringtrosor. (Vem som tvingat henne att bära string framgår inte, men det kan antas att det är patriarkatet som knackat på hennes dörr och hotat hennes dotter.) Och varför i HELVETE nämner man sitt svettluktande hår under armarna i samma text som man skriver om Nobelfesten, ett av de finaste av ting?
När man läst Linda Skugges text infinner sig blott en fråga: varför gick hon någonsin dit?
Hakelius text behöver inga kommentarer, den är precis så utsökt som en text om den finaste trerättersmiddagen i landet kan vara.
2004-12-09
Ni är sjukdomen, inte kuren!
För nästan alla som förirrat sig till denna blogg är det ett känt faktum att sossarna vid nästa val ahr regerat i 65 av de senaste 74 åren. Detta har man gjort genom att i varje val gå i opposition mot sig själva. Man har agiterat folkmassorna mot allt som inte fungerar i Sverige och trots att man själv satt oss i klistret påstått att samma medicin kommer fungera om vi bara ger det ett försök till.
Men den här gången får de inte lyckas. Jag skriver det igen, de FÅR inte lyckas!
Moderaterna rör sig mot mitten, om än med målet att dra till höger senare. Svenskt Näringsliv styrs av karriär-VDar som gärna käkar bjudmazariner i Rosenbad. Dess egen VD, Ebba Lindsö har till och med anställt en gråsosse vid namna Greger Hatt som talskrivare. Kristdemokraterna är på väg ut ur riksdagen och lär tappa en del väljare till Maktpartiet. Med ytterligare 4 år vid makten kommer vi blott vara dagar från brödköerna när nästa tillfälle att bryta förfallet ges.
Men hur ska vi då gå till väga för att införskaffa Göran Perssons enkelresa ut ur regeringskansliet?
Svaret är enkelt: vägra spela deras spel. Idag är det socialdemokraterna och deras ledhunder som sätter agendan. När Gudrun Schyman avgår har man Partisekreterare Ulvskog i soffan som berättar om att ett feministparti inte behövs, det har nämligen lägligt startats ett feminisitskt S-nätverk. Borgerligheten accepterar genom sin tystnad feminismen, ingen höjer rösten och säger att feminism är ett särintresse som existerar endast för att staten har för mycket pengar att fördela till de som anser sig förfördelade.
Samma sak gäller frågan om skatter. Ska skatten gå till A eller B ska den ha nivå X eller Y, är de frågor som debatteras. Varför förs ingen debatt om skatteuttagets legitimitet, varför frågar sig ingen om skattefinansierad skola är det enda rätta? Socialdemokraterna har haft monopol på sanning och initiativ så länge att man inom borgerligheten vants sig vid detta som norm.
Vid nästa val måste man gå till attack. En undflyende Reinfeldt, som med rådjursögon hummar med i Görans utläggningar funkar inte. Vi behöver en statsministerkandidat som talar med självsäkerhet och pondus. Lyssnaren ska inges med känslan att detta är den person som kommer att ta över efter valet.
Man måste våga säga nej, säga det högt och mena det. I slutdebatten vill jag höra Reinfeldt uttala följande: "Ni kan inte längre fly. Ni är inte i opposition, ni är ansvariga. Under 65 av de senaste 74 åren har Ni styrt Sverige. Varje beslut som fattats har fattats av Er. Socialdemokraterna är sjukdomen, inte kuren!"
Men troligast är att jag än en gång får dränka mina sorger i jordnötter och sprit på en punkterad valvaka och vänta på att ljusen slocknar över Stockholm.
Men den här gången får de inte lyckas. Jag skriver det igen, de FÅR inte lyckas!
Moderaterna rör sig mot mitten, om än med målet att dra till höger senare. Svenskt Näringsliv styrs av karriär-VDar som gärna käkar bjudmazariner i Rosenbad. Dess egen VD, Ebba Lindsö har till och med anställt en gråsosse vid namna Greger Hatt som talskrivare. Kristdemokraterna är på väg ut ur riksdagen och lär tappa en del väljare till Maktpartiet. Med ytterligare 4 år vid makten kommer vi blott vara dagar från brödköerna när nästa tillfälle att bryta förfallet ges.
Men hur ska vi då gå till väga för att införskaffa Göran Perssons enkelresa ut ur regeringskansliet?
Svaret är enkelt: vägra spela deras spel. Idag är det socialdemokraterna och deras ledhunder som sätter agendan. När Gudrun Schyman avgår har man Partisekreterare Ulvskog i soffan som berättar om att ett feministparti inte behövs, det har nämligen lägligt startats ett feminisitskt S-nätverk. Borgerligheten accepterar genom sin tystnad feminismen, ingen höjer rösten och säger att feminism är ett särintresse som existerar endast för att staten har för mycket pengar att fördela till de som anser sig förfördelade.
Samma sak gäller frågan om skatter. Ska skatten gå till A eller B ska den ha nivå X eller Y, är de frågor som debatteras. Varför förs ingen debatt om skatteuttagets legitimitet, varför frågar sig ingen om skattefinansierad skola är det enda rätta? Socialdemokraterna har haft monopol på sanning och initiativ så länge att man inom borgerligheten vants sig vid detta som norm.
Vid nästa val måste man gå till attack. En undflyende Reinfeldt, som med rådjursögon hummar med i Görans utläggningar funkar inte. Vi behöver en statsministerkandidat som talar med självsäkerhet och pondus. Lyssnaren ska inges med känslan att detta är den person som kommer att ta över efter valet.
Man måste våga säga nej, säga det högt och mena det. I slutdebatten vill jag höra Reinfeldt uttala följande: "Ni kan inte längre fly. Ni är inte i opposition, ni är ansvariga. Under 65 av de senaste 74 åren har Ni styrt Sverige. Varje beslut som fattats har fattats av Er. Socialdemokraterna är sjukdomen, inte kuren!"
Men troligast är att jag än en gång får dränka mina sorger i jordnötter och sprit på en punkterad valvaka och vänta på att ljusen slocknar över Stockholm.
2004-12-08
Mina tips
Jag må ha en av de mest spretande bloggarna, men det finns andra exemplar som kan vara intressanta att besöka när jag är på jobbet och inte hinner posta.
Först ut är Gudmundson. Per Gudmundson jobbar på SVT och är en av Sveriges bästa bloggare, han har ofta intressanta vinklingar på aktuella frågor och gedigna referenslistor. Tyvär har Regim-TV förbjudit honom att blogga vidare så länge han är deras löneslav. Men gå in och titta i arkiven, det senaste året i retrospektiv.
Näst ut är erixon.com, som hålls i av Dick Erixon. En mycket intressant blogg som visar att centerpartister kan ha vettiga åsikter, så länge lönen betalas av Timbro.
Herr Erixon är inte den enda som bloggar för Timbro. Även helig Johan Norberg är flitig skribent. Hans blogg har mer professionell design och inläggen är ofta inte fler än ett per dag. Men inom sitt område, liberal idéutveckling med tonvikt på globalisering är han mycket intressant.
Eftersom blott text lätt fräter på hornhinnorna måste jag tipsa om Cox and Forkum. Två judiska objektivister i USA som tecknar politisk satir med massor av ryggrad och dramatik. Titta igenom deras arkiv och köp deras böcker!
Det var allt för ikväll. Men jag återkommer så snart det kliar i fingrarna.
Först ut är Gudmundson. Per Gudmundson jobbar på SVT och är en av Sveriges bästa bloggare, han har ofta intressanta vinklingar på aktuella frågor och gedigna referenslistor. Tyvär har Regim-TV förbjudit honom att blogga vidare så länge han är deras löneslav. Men gå in och titta i arkiven, det senaste året i retrospektiv.
Näst ut är erixon.com, som hålls i av Dick Erixon. En mycket intressant blogg som visar att centerpartister kan ha vettiga åsikter, så länge lönen betalas av Timbro.
Herr Erixon är inte den enda som bloggar för Timbro. Även helig Johan Norberg är flitig skribent. Hans blogg har mer professionell design och inläggen är ofta inte fler än ett per dag. Men inom sitt område, liberal idéutveckling med tonvikt på globalisering är han mycket intressant.
Eftersom blott text lätt fräter på hornhinnorna måste jag tipsa om Cox and Forkum. Två judiska objektivister i USA som tecknar politisk satir med massor av ryggrad och dramatik. Titta igenom deras arkiv och köp deras böcker!
Det var allt för ikväll. Men jag återkommer så snart det kliar i fingrarna.
2004-12-04
Byggnads bygger bunker
Sverige - sluten anstalt, så heter en bok av journalisten Ulf Nilsson. I den driver han tesen att Sverige genom korrumperade politiker och en allsmäktig fackföreningsrörelse alltmer liknar en sluten anstalt, en bunker.
I veckan har Byggnads visat hur gärna de hjälper till att gjuta betongen till denna. Genom maffialiknande aktioner har de bedrivit en hetsjakt mot en grupp lettiska byggnadsarbetare. Inte ska några jävla utlänningar komma här och bygga utan att Byggnads får en del av kakan, resonerar de.
I en ledare i dagens DN avslöjar Peter Wolodarski vad som egentligen ligger bakom kampanjen, och inte är det omtanke om letterna. Istället handlar det om att Byggnads, genom kollektivavtalet kan dra in 190 miljoner kronor/år genom olika förhandlingsavgifter för löner i samband med byggen. Det handlar alltså om att säkra fackets inkomster på arbetarnas, byggherrarnas och till sist de boendes bekostnad.
Facket, fuck it!
I veckan har Byggnads visat hur gärna de hjälper till att gjuta betongen till denna. Genom maffialiknande aktioner har de bedrivit en hetsjakt mot en grupp lettiska byggnadsarbetare. Inte ska några jävla utlänningar komma här och bygga utan att Byggnads får en del av kakan, resonerar de.
I en ledare i dagens DN avslöjar Peter Wolodarski vad som egentligen ligger bakom kampanjen, och inte är det omtanke om letterna. Istället handlar det om att Byggnads, genom kollektivavtalet kan dra in 190 miljoner kronor/år genom olika förhandlingsavgifter för löner i samband med byggen. Det handlar alltså om att säkra fackets inkomster på arbetarnas, byggherrarnas och till sist de boendes bekostnad.
Facket, fuck it!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
