Nobelfesten

Det finns två sätt att tacka för en inbjudan till något man egentligen inte är fin nog för:

Man kan tacka, bocka, buga, inse vilken vänlig gest det är och tacka återigen. Man kan analysera människorna omkring sig och se till att man får ut så mycket av tillställningen som möjligt.
Exempel:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,573843,00.html

Eller så kan man sura.
Exempel:
http://www.expressen.se/index.jsp?a=217401

Att Linda Skugge är rejält torr i alla hudveck är allmänt känt. Det är även vida bevittnat att hon på intet sätt kan anses besitta någon som helst stil. I sin rescension av Nobelmiddagen, det finaste av det fina, skriver hon i en anskrämligt dåligt disponerad textmassa om hur hon rakat bort sitt kroppshår och tvingats i ett par stringtrosor. (Vem som tvingat henne att bära string framgår inte, men det kan antas att det är patriarkatet som knackat på hennes dörr och hotat hennes dotter.) Och varför i HELVETE nämner man sitt svettluktande hår under armarna i samma text som man skriver om Nobelfesten, ett av de finaste av ting?

När man läst Linda Skugges text infinner sig blott en fråga: varför gick hon någonsin dit?

Hakelius text behöver inga kommentarer, den är precis så utsökt som en text om den finaste trerättersmiddagen i landet kan vara.