Ni är sjukdomen, inte kuren!

För nästan alla som förirrat sig till denna blogg är det ett känt faktum att sossarna vid nästa val ahr regerat i 65 av de senaste 74 åren. Detta har man gjort genom att i varje val gå i opposition mot sig själva. Man har agiterat folkmassorna mot allt som inte fungerar i Sverige och trots att man själv satt oss i klistret påstått att samma medicin kommer fungera om vi bara ger det ett försök till.

Men den här gången får de inte lyckas. Jag skriver det igen, de FÅR inte lyckas!

Moderaterna rör sig mot mitten, om än med målet att dra till höger senare. Svenskt Näringsliv styrs av karriär-VDar som gärna käkar bjudmazariner i Rosenbad. Dess egen VD, Ebba Lindsö har till och med anställt en gråsosse vid namna Greger Hatt som talskrivare. Kristdemokraterna är på väg ut ur riksdagen och lär tappa en del väljare till Maktpartiet. Med ytterligare 4 år vid makten kommer vi blott vara dagar från brödköerna när nästa tillfälle att bryta förfallet ges.

Men hur ska vi då gå till väga för att införskaffa Göran Perssons enkelresa ut ur regeringskansliet?

Svaret är enkelt: vägra spela deras spel. Idag är det socialdemokraterna och deras ledhunder som sätter agendan. När Gudrun Schyman avgår har man Partisekreterare Ulvskog i soffan som berättar om att ett feministparti inte behövs, det har nämligen lägligt startats ett feminisitskt S-nätverk. Borgerligheten accepterar genom sin tystnad feminismen, ingen höjer rösten och säger att feminism är ett särintresse som existerar endast för att staten har för mycket pengar att fördela till de som anser sig förfördelade.

Samma sak gäller frågan om skatter. Ska skatten gå till A eller B ska den ha nivå X eller Y, är de frågor som debatteras. Varför förs ingen debatt om skatteuttagets legitimitet, varför frågar sig ingen om skattefinansierad skola är det enda rätta? Socialdemokraterna har haft monopol på sanning och initiativ så länge att man inom borgerligheten vants sig vid detta som norm.

Vid nästa val måste man gå till attack. En undflyende Reinfeldt, som med rådjursögon hummar med i Görans utläggningar funkar inte. Vi behöver en statsministerkandidat som talar med självsäkerhet och pondus. Lyssnaren ska inges med känslan att detta är den person som kommer att ta över efter valet.

Man måste våga säga nej, säga det högt och mena det. I slutdebatten vill jag höra Reinfeldt uttala följande: "Ni kan inte längre fly. Ni är inte i opposition, ni är ansvariga. Under 65 av de senaste 74 åren har Ni styrt Sverige. Varje beslut som fattats har fattats av Er. Socialdemokraterna är sjukdomen, inte kuren!"

Men troligast är att jag än en gång får dränka mina sorger i jordnötter och sprit på en punkterad valvaka och vänta på att ljusen slocknar över Stockholm.