En avgrund av skam

Jag har för vana att läsa Dick Erixons blogg. Idag skriver han bland annat om Skolverkets förslag om att stoppa profilklasser. På några få rader beskriver han det svenska skolklimatet och det sjuka i en politik där likformning får ske på elevernas bekostnad.

När jag läste om förslaget kände jag en obehaglig rysning i kroppen. Retoriken och de bakomliggande tankarna formulerades mycket väl av "Tanten", Ayn Rand. På ett ställe beskriver hon socialismens ok och hur människor indoktirnerades att hata det de var bra på. I Lovsång beskriver hon den skam som talang innebär i socialismens rike. Efter att ha beskrivit huvudpersonens mentala spänst och hans önskan att få arbeta som vetenskapsman kommer följande citat. Han står inför yrkesrådet och mottar deras beslut om vilket arbete han skall ha resten av livet, nämligen gatsopare.

"We felt the cords of our neck grow tight as our head rose higher
to look upon the faces of the Council, and we were happy. We knew
we had been guilty, but now we had a way to atone for it. We
would accept our Life Mandate, and we would work for our
brothers, gladly and willingly, and we would erase our sin
against them, which they did not know, but we knew. So we were
happy, and proud of ourselves and of our victory over ourselves.
We raised our right arm and we spoke, and our voice was the
clearest, the steadiest voice in the hall that day, and we said:

"The will of our brothers be done.""

Som vid många andra tillfällen lyckas Ayn Rand sätta fingret på det vidriga i socialism och kollektivism. Hela Lovsång, eller Anthem som den heter på originalspråk går att köpa här (21kr!) eller läsa på nätet här. Jag har läst boken minst 20 gånger och älskar den. Först blir man beklämd så det värker i bröstet över paralellerna till vår egen tid för att sedan lyftas till glädjens höjder i slutet. Läs och begrunda!