Miggis... igen!

Migrationsverket har en otacksam uppgift, de måste göra praktik av det svenska folkets tysta tankar. Det är inte ovanligt att jag när jag diskuterar politik stöter på uppfattningar som att "invandrare kommer bara hit för bidragen" och att "de tar våra jobb, så vi har inte råd att släppa in hur många som helst." Resultatet av sådana tankar är att endast de mest ömmande, eller samhällsekonomiskt lönsamma personerna tillåts bosätta sig i Sverige. Resten ska kastas ut.

Och det är här Migrationsverket kommer in, det är deras jobb att ge kalla handen, att säga nej och att handfängsla, sedera och flyga ut de som bedöms ovärdiga ett svenskt medborgarskap. Den kritik som riktas mot Migrationsverket är att de är för hårda, för kalla och för stela (samt att de firar utvisningar, vilket jag inte berör här). Men Miggis handlande är bara ett symtom av en inhuman lagstiftning och i grunden kalla medborgare.

Nu har en handläggare på Migrationsverket nekat en mor att närvara på sin mördade sons begravning, eftersom de befarar att hon kommer att söka uppehållstillstånd här. Det är ett sjukt inhumant beslut, det är förjävligt att det sker i Sverige och det gör mig förbannad att lagstiftningen är som det är. Men det är inte Migrationsverkets fel.

Felet ligger hos migrationsminister Barbro Holmberg, hos hennes supportrar i S, V och Mp och hos de svenskar som anser att landet (ett av de mest glesbefolkade i världen) "inte har plats" för vissa människor.