Mina tankar om traditionell kinesisk medicin

De senaste två åren har jag intresserat mig för alternativ medicin och det lidande den för med sig. Jag har läst massor, lyssnat till fler podcaster än jag kan minnas och försökt förkovra mig så mycket jag kunnat. Men jag har inte diskuterat det så mycket och skrivit ännu mindre.

Dagens krönika i SvD av Ola Wong om traditionell kinesisk medicin gjorde dock att jag fick tummen ur. Jag skrev ett svar dels för att markera mot den annars läsvärde krönikören och dels för att sortera den fakta jag samlat på mig i någorlunda vettig ordning.

Här är resultatet:

Hej Ola

Jag brukar läsa dina kolumner i Östgöta Correspondenten och SvD med stor behållning. Så även dagens SvD-krönika om framgångarna för traditionell kinesisk medicin, TCM. Men den gör mig samtidigt lite upprörd. TCM är bemängt med problem: "kurerna" saknar effekt, djur utnyttjas på barbariska vid (även sådana som inte är utrotningshotade ännu) och människor far ibland väldigt illa. Men i din text hoppas det negativa snabbt över och fokus läggs på de få positiva effekterna av TCM.

Det som får mig att reagera är nyanser i hur du framställer TCM. Att TCM gör ett "segertåg", att läkare "sprider sina kunskaper" i världen och att krav på vetenskapliga bevis framställs som ett problem eftersom det ger utövarna "mindervärdeskomplex". Det ger bilden av TCM som något bra, något med framtiden för sig och att kritikerna bara är surkart som inte gillar det annorlunda.

Jag förstår att det som en av få svenskspråkiga journalister i världens mest befolkade land inte är lätt att hinna sätta sig in i varje ämne riktigt på djupet. Särskilt inte ämnen som, likt TCM, omges av en aura av vänlighet, positivitet och tusenårig erfarenhet. Därför vill jag komplettera din text med några motbilder:

Grundantagandet att TCM fungerar
- Gapminder.org anger Kinas medellivslängd till 32 år både år 1800 och år 1922 (deras två tidigaste datapunkter). Man kan formulera det som "Trots att TCM använts i tusentals år har Kina haft samma eller lägre medellivslängd och samma eller högre dödlighet i sjukdom som andra nationer."

Mindervärdeskomplexet

- TCM:s relation till vetenskaplig medicin kan nog beskrivas bäst med en liknelse. (Tyvärr har jag kommit på den själv, så den är kanske inte perfekt. :))

Tänk dig ett avskilt folk som använt en egen form av matematik (vi kan kalla den "traditionell matte") i tusentals år, den är fin att titta på och använder naturen som inspiration, men tyvärr ger den allt som oftast fel svar. Plötsligt dyker representanter från "västerlandet" upp och introducerar vår matematik, som sedan antiken ständigt förfinats till dagens minimalistiska och stela formler. Skulle vi då tycka synd om de som ville hålla kvar vid "traditionell matte" och hylla de som försöker sprida den till omvärlden. Eller skulle vi låta den gå samma öde till mötes i brytningen med nya upptäckter som Facits mekaniska räknemaskiner och de analoga kamerorna gjort?

- Istället för att spegla TCM-utövarnas glädje över statlig finansiering kan man skriva om patienterna. Till exempel formulerat: "I den senaste vårdreformen väljer staten att lägga pengar på de billiga växter och djurdelar som används inom TCM istället för att satsa på de vetenskapligt beprövade, men dyrare, mediciner som (numer utvecklas av läkemedelsbolag i Kina och) säljs i väst."

Kunskapsspridningen

- Här använder den Kina samma metod som de utsätter sin egna befolkning för. Istället för läkemedel med visad effekt och kartlagda biverkningar som ordineras av utbildad sjukvårdspersonal så tar man den billiga vägen med örter, djurdelar och medicinmän.

Segertåget

- TCM vinner popularitet på många håll i världen, men som du antyder i din sista mening behöver det inte vara något bra. "Patienterna verkar tycka att det fungerar." Det finns mycket skrivet om "confirmation bias" och andra logiska felslut som gör att patienter tolkar en metod som framgångsrik. Skribenterna på Sciencebasedmedicine.org beskriver detta mycket bättre än jag kan aspirera på att göra. Men slutsatsen är ändå att anekdoter inte kan ligga till grund för om någonting är av godo. Som Science Based Medicine-skribenten Mark Crislip uttrycker det: "the plural of anecdote is anecdotes, not data". TCM har inte visat sig fungera i de många studier som gjorts på området.

Handeln med utrotningshotade djur är olaglig

- Sant. Men till exempel är gallan från björnar en viktig ingrediens i TCM. För att få fram tillräckligt med galla hålls björnar fågna i små burar på stora farmar. Burarna är mer som kistor i bambu, så små att björnarna inte kan röra sig. De får rör inopererade i sina gallblåsor som 1-2 gånger per dag används för att tömma björnarna på deras galla. Vill du se bilder så är den här länken (eller en googling på "bear bile") en bra början: http://endbearbilefarming.blogspot.com/

Men det skadar väl ingen?

En vanlig ryggmärgsinvändning. Tyvärr så är svaret att människor visst skadas. http://whatstheharm.

Hälsning,

Johan Lundberg

Äldre förtjänar bättre forskning!

Idag drog Lars Ohly igång sin valkampanj. I sitt anförande vid valupptakten i Fagersta sträckte han ut en hand till de äldre genom att föreslå äldreomsorgsutvecklingscentrum.

En notis: Det är en vågad strategi att rikta sig till den del av väljarna som ännu minns kommunismens härjningar under förra århundradet!

Förslaget går ut på att inrätta en sorts universitetssjukhus för äldromsorgen. Där ska forskning på ske parallellt med vård av äldre. Jag har försökt hitta information om själva förslaget, men bara funnit en artikel i Expressen. Så kanske är något av de påståenden jag refererar felaktiga.

Men förslaget är konstigt på flera sätt:
1) Lars hävdar att "otympligheten i begreppet motsvaras inte av någon obegriplighet i innebörden". Jo, tyvärr finns det faktiskt otydligheter. Redan idag sker forskning i geriatrik (läran om åldrandets sjukdomar) vid landets universitetssjukhus. Så vad är det som ska tillföras? Hur ska det finansieras? Vem ska ansvara för samordningen? Vilka forskare stödjer förslaget? Har de ens tillfrågats om idéen?

2) Sjukhusen ska bedriva äldrevård. Jag utgår från att de som mejslat fram förslaget har basala kunskaper om svensk sjukvård och därför är medvetna om geriatrikens existens. Därför kan jag bara förstå det som att äldreboenden ska flytta in på sjukhusen. Det är vanskligt eftersom omsorg och vård av äldre är skilda saker. Grovt kan man säga att omsorgen handlar om att understödja en frisk tillvaro och att vården handlar om att bota ett sjukt tillstånd.

3) "Till att börja med ska en handfull sådana centrum byggas runt om i landet". Redan idag bedrivs geriatrisk forskning på (minst) sju olika platser i landet.

4) Tyvärr är forskning om äldre inte något populärt område. Faran med att mäta framgången i antalet platser forskningen bedrivs är att en kritisk massa inte uppstår på någon av platserna. Så ser det till exempel ut inom den statsvetenskapliga forskningen (det bästa exemplet jag kommer att tänka på) där verksamheten är utspridd över snart sagt alla universitet och skogshögskolor. Samlar man kompetensen på några få ställen förenklas utbytet mellan de olika forskargrupperna och nya frågor uppstår när de möts. Enligt statsvetare jag pratat med är det en viktig orsak till att Sverige saknar internationellt intressanta publikationer inom statsvetenskapen.

5) Vid Linköpings Universitet finns NISAL (Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande) som tidigare hade det betydligt enklare namnet Tema Äldre. Känner ingen inom VPk till deras mångåriga och tvärvetenskapliga forskning runt just äldre och åldrande. Hur kommer centrets verksamhet att påverkas om det istället ska delas upp på (minst) fem olika orter i landet?

6) Varken finansiering, organisation eller stöd från de andra i oppositionen finns. Ännu ett vänsterexperiment således.

7) Och den "orättvisa" skillnaden i beskattningen på pensionärer verkar Ohly inte ha berört heller. Då är det bra att Alliansen tagit tag i frågan med en tredje skattesänkning för pensionärer.

Chris Anderson om Bjorn Lomborg om klimatet

Via Sänd mina rötter regn (igen) hittade jag en recension av Bjorn Lomborgs lilla bok "Cool It: The Skeptical Environmentalist's Guide to Global Warming" som släpps i höst.

Det är en intressant artikel där flera av argumenten om global uppvärmning motsägs. Till exempel att Afrika kommer få mindre torka och att isbjörnarna blir fler.

Några resonemang tycker jag mig känna igen från boken "State of fear" av Michael Chrichton, som är en thriller med science fiction och fakta i en skön blandning. Lästips!

Och så ett lästips till, en artikel som ger perspektiv på läkemedelsindustrin. WSJ kräver registrering, men den är gratis och artikeln är läsvärd.