Så...

vad har jag gjort hela sommaren då, undrar ni säkert?

Den enskilda aktivitet jag troligen lagt mest tid på är att lyssna till The Skeptics' Guide to the Universe. Det är en fantastisk podcast för alla vi som tycker att vardagen och världen runt omkring oss är fullständigt fascinerande. Ett sorts Magasinet Filter i ljudform!

Formatet är inte så spekatakulärt, programledaren Steve Novella och hans fyra bisittare (Steves två bröder och två vänner) snackar om det som intresserar dem för stunden. Magin ligger istället i valet av ämnen (allt från den senaste upptäckten inom astrofysik till utläggningar om hur man bäst överlever zombieapokalypsen) och deltagarnas fullkomliga fascination för sitt ämne.

Det inslag jag gillar näst bäst är "Science or fiction" där bisittarna och vi lyssnare får tre påståenden, två sanna och ett falskt, och ska försöka lista ut det falska. Hjärngympa på hög nivå (särskilt för den som inte är expert på dinosauriebiologi, honungskemi eller plattektonik) med ett starkt inslag av humor.

Intervjuerna är det jag uppskattar mest. Ingen annan stans har jag stött på intervjuer med vetenskapsmän från så många olika fält (biologer, psykologer, fysiker, kemister, you name it) bli intervjuade av genuint intresserade och pålästa journalister. Här kan Vetandets värld i P1 slänga sig i väggen.

Sceptics Guide är inte för alla. Men har man ett intresse för världen omkring oss så är det en ren glädje att lyssna till. Prova om det är din grej redan idag genom att söka efter podcasten på iTunes, via deras hemsida eller "your portal of choice"!

Mina tankar om traditionell kinesisk medicin

De senaste två åren har jag intresserat mig för alternativ medicin och det lidande den för med sig. Jag har läst massor, lyssnat till fler podcaster än jag kan minnas och försökt förkovra mig så mycket jag kunnat. Men jag har inte diskuterat det så mycket och skrivit ännu mindre.

Dagens krönika i SvD av Ola Wong om traditionell kinesisk medicin gjorde dock att jag fick tummen ur. Jag skrev ett svar dels för att markera mot den annars läsvärde krönikören och dels för att sortera den fakta jag samlat på mig i någorlunda vettig ordning.

Här är resultatet:

Hej Ola

Jag brukar läsa dina kolumner i Östgöta Correspondenten och SvD med stor behållning. Så även dagens SvD-krönika om framgångarna för traditionell kinesisk medicin, TCM. Men den gör mig samtidigt lite upprörd. TCM är bemängt med problem: "kurerna" saknar effekt, djur utnyttjas på barbariska vid (även sådana som inte är utrotningshotade ännu) och människor far ibland väldigt illa. Men i din text hoppas det negativa snabbt över och fokus läggs på de få positiva effekterna av TCM.

Det som får mig att reagera är nyanser i hur du framställer TCM. Att TCM gör ett "segertåg", att läkare "sprider sina kunskaper" i världen och att krav på vetenskapliga bevis framställs som ett problem eftersom det ger utövarna "mindervärdeskomplex". Det ger bilden av TCM som något bra, något med framtiden för sig och att kritikerna bara är surkart som inte gillar det annorlunda.

Jag förstår att det som en av få svenskspråkiga journalister i världens mest befolkade land inte är lätt att hinna sätta sig in i varje ämne riktigt på djupet. Särskilt inte ämnen som, likt TCM, omges av en aura av vänlighet, positivitet och tusenårig erfarenhet. Därför vill jag komplettera din text med några motbilder:

Grundantagandet att TCM fungerar
- Gapminder.org anger Kinas medellivslängd till 32 år både år 1800 och år 1922 (deras två tidigaste datapunkter). Man kan formulera det som "Trots att TCM använts i tusentals år har Kina haft samma eller lägre medellivslängd och samma eller högre dödlighet i sjukdom som andra nationer."

Mindervärdeskomplexet

- TCM:s relation till vetenskaplig medicin kan nog beskrivas bäst med en liknelse. (Tyvärr har jag kommit på den själv, så den är kanske inte perfekt. :))

Tänk dig ett avskilt folk som använt en egen form av matematik (vi kan kalla den "traditionell matte") i tusentals år, den är fin att titta på och använder naturen som inspiration, men tyvärr ger den allt som oftast fel svar. Plötsligt dyker representanter från "västerlandet" upp och introducerar vår matematik, som sedan antiken ständigt förfinats till dagens minimalistiska och stela formler. Skulle vi då tycka synd om de som ville hålla kvar vid "traditionell matte" och hylla de som försöker sprida den till omvärlden. Eller skulle vi låta den gå samma öde till mötes i brytningen med nya upptäckter som Facits mekaniska räknemaskiner och de analoga kamerorna gjort?

- Istället för att spegla TCM-utövarnas glädje över statlig finansiering kan man skriva om patienterna. Till exempel formulerat: "I den senaste vårdreformen väljer staten att lägga pengar på de billiga växter och djurdelar som används inom TCM istället för att satsa på de vetenskapligt beprövade, men dyrare, mediciner som (numer utvecklas av läkemedelsbolag i Kina och) säljs i väst."

Kunskapsspridningen

- Här använder den Kina samma metod som de utsätter sin egna befolkning för. Istället för läkemedel med visad effekt och kartlagda biverkningar som ordineras av utbildad sjukvårdspersonal så tar man den billiga vägen med örter, djurdelar och medicinmän.

Segertåget

- TCM vinner popularitet på många håll i världen, men som du antyder i din sista mening behöver det inte vara något bra. "Patienterna verkar tycka att det fungerar." Det finns mycket skrivet om "confirmation bias" och andra logiska felslut som gör att patienter tolkar en metod som framgångsrik. Skribenterna på Sciencebasedmedicine.org beskriver detta mycket bättre än jag kan aspirera på att göra. Men slutsatsen är ändå att anekdoter inte kan ligga till grund för om någonting är av godo. Som Science Based Medicine-skribenten Mark Crislip uttrycker det: "the plural of anecdote is anecdotes, not data". TCM har inte visat sig fungera i de många studier som gjorts på området.

Handeln med utrotningshotade djur är olaglig

- Sant. Men till exempel är gallan från björnar en viktig ingrediens i TCM. För att få fram tillräckligt med galla hålls björnar fågna i små burar på stora farmar. Burarna är mer som kistor i bambu, så små att björnarna inte kan röra sig. De får rör inopererade i sina gallblåsor som 1-2 gånger per dag används för att tömma björnarna på deras galla. Vill du se bilder så är den här länken (eller en googling på "bear bile") en bra början: http://endbearbilefarming.blogspot.com/

Men det skadar väl ingen?

En vanlig ryggmärgsinvändning. Tyvärr så är svaret att människor visst skadas. http://whatstheharm.

Hälsning,

Johan Lundberg

Dagens geni: Christian Marsac

Abba är rätt kinkiga när det kommer till att sälja sin musik i reklam och liknande. Antingen blir det nej, eller så blir det dyrt. Christian Marsac är dagens hjälte. Hans "Queen of the night" är både med i Durex reklamfilm och i ett avsnitt av Skins. Lättförtjänta royaltypengar!

Jag var först, staten kom sedan!

För något år sedan skrev jag en uppsats åt Arvid Lindmans fond om politikens nya villkor i en digital värld. (Jag vet, internet kom 1994 och är inget nytt för oss födda efter 1980. Men politiker och tjänstemän är ofta äldre.)

Det är kul att se hur mycket av det jag skrev då blivit verklighet nu.

Den första delen av uppsatsen handlade om hur politiker bör (och inte bör) lagstifta kring internet. Under de senaste åren har debatten om fildelning i stort dött ut. En liten tjänst kallad Spotify har gjort sitt till. Liksom skivbolagens beslut att lägga ut musikvideor på YouTube, där Lady Gagas Bad Romance är den mest visade videon av alla. Och med tjänster som Headweb och Voddler är behovet av illegal fildelning inte lika stort. Summa sumarum: genom att lagstiftare och byråkrater hållit på hanen har marknaden löst många av utmaningarna med den nya tekniken.

Den andra delen i min text handlade om hur myndigheter bör dela med sig av sin information. Stockholms stad beslutade att publicera offentliga handlingar i våras, under borgerlig ledning. Och den 1:a juli trädde PSI-lagen i kraft. Målet med lagen är att myndigheterna ska tillhandahålla all information på nätet i format som gör det möjligt att bygga tjänster kring dem. Klockrent! Jonas Lejon påpekar att det inte gått smärtfritt, men riktningen är rätt.

I den avslutande delen av min uppsats skrev jag om hur partier kan lära sig av Chris Andersons bok Long Tail. I korthet handlar det om att attrahera fler väljare genom att attrahera färre till varje förslag. Karl Sigfrids arbete för ett fritt internet var ett då aktuellt exempel. Sofia Arkelstens engagemang för miljön är ett annat, följ henne på Twitter: moderatmat.

Det är kul att veta att jag såg utvecklingen i förväg. Självklart har jag en del spådomar om hur framtiden kan se ut. De återkommer jag till i ett senare inlägg!

Jag har så mycket att lära!

När jag var yngre hade jag få vänner och mycket fritid. Det gjorde mig till en riktig fena på jonglering. Nu var det ett antal år sedan jag tränade ordentligt och den här videon visar att jag har en hel del kvar att lära.

Tricken med tre bollar fiar jag, men inte lika flytande som i filmen. Tricken med fyra bollar går nog att lära sig. Men grejerna han gör med fem bollar är lögn att lyckas med, bara den inverterade fontänen (när han byter riktning på bollarna, 1:59) är grymt svår. Resten är fysiskt omöjligt!

Stockholm följer mitt råd!

Det känns alltid roligt när mina idéer hörsammas av kloka människor. Idag är det Lotta Edholm från Folkpartiet som lanserar ett skönt förslag. Såhär skriver hon om målet för Stockholms stads arkiv och dokument:

"Utgångspunkten kan inte vara någon annan än att alla allmänna handlingar och alla data som kommunen producerar och som inte berör enskilda individer, med tiden ska vara tillgängliga via internet."

Det är precis det här jag skrev om för Arvid Lindmans fond förra året och även i Svensk Tidskrift. Jag hoppas att de inte bara gör materialet tillgängligt utan anstränger sig för att presentera det i lämplig format så att andra kan göra häftiga saker med informationen. När jag fortsätter läsa artikeln visar det sig att det är just vad man planerar:

"Om datakällorna istället publicerades i öppna format skulle kreativa medborgare kunna undersöka samband som tjänstemän och politiker aldrig funderat över. Och entreprenörer skulle kunna använda informationen för att skapa tjänster som ligger utanför den kommunala kärnverksamheten. Under januari kommer London att publicera 200 samlingar av kommunal data för att öka insynen i verksamheten och erbjuda råmaterial till internetentreprenörer. Stockholm borde förstås redan ha gjort detta."

Min första tanke är en bättre version av Hemnet där man, med stöd av stadens data, kan leta efter bostad i områden med lagom trafik, tillräckligt nära (eller långt) till barnomsorg, strövområden och liknande. Det finns hundratals andra roliga och bra användningsområden för den här informationen. Det kommer bli otroligt intressant att följa vad som händer sen!

Grattis, Stockholm, ni har tagit ett steg närmare framtiden!

Where the wild things are

Maurice Sendak förstörde min uppväxt. Bara så vi har det klart först. Hans illustrationer är fortfarande läskiga och eftersom jag aldrig vågade läsa hans böcker insåg jag inte storheten i hans författarskap.

När jag läste att hans hemska, hemska bok Where the wild things are skulle bli film blev jag först oroad. Skulle dagens stackars barn som redan plågas under skeva kroppsideal, dataspelsvåld och satanistmusik bli tvugna att genomlida två timmar terror förtäckt som barnunderhållning? Jag var på vippen att ringa Siewert!

Istället läste jag ett par recensioner av filmen, såg trailern och tittade på affischerna inför den amerikanska lanseringen. "Hey", tänkte jag, "det där ser ju inte så farligt ut." (Vilket jag i och för sig också tänkte innan jag försökte jonglera med morakniv... Vill ni se ärret är det bara att säga till, jag delar gärna med mig av min livserfarenhet.) Så jag gick till biblioteket för att låna boken. Efter att ha satt mig till rätta i en av bibliotekets allt för små stolar (boken finns på barnavdelningen...) började jag bläddra.

Det är verkligen en bra bok. En skön stunds avkoppling från min 1100 sidor tjocka bok Fundamentals of Physics och en sedelärande historia.

29 januari 2010 är det så äntligen premiär. Jag kommer vara där!

Men helt säker är jag inte, man ska aldrig lite på en trailer!

Posten in på 2000-talet med RFID

Jag förbereder mig inför höstens studier genom att kolla in de kurser jag kommer att läsa de närmaste åren. Särskilt ser jag fram emot kurserna i planering av flygtrafik (som jag hoppas ges framöver) och mobil kommunikation. För den som är intresserad av den förra rekommenderar jag de första föreläsningarna på MIT:s öppna kursbibliotek. Finns att ladda ned här Airline Schedule Planning.

Efter att ha gogglat lite på cykelbud, indiska lunchleveranser (PDF) och annat smaskigt kom jag på hur Posten skulle kunna bli ännu bättre. Deras paketförmedling för företag är inte perfekt, men fungerar mycket bättre än för privatpersoner. Det är lätt att skapa fraktsedlar och de erbjuder bra spårning av paketen.

Jag drar mig för att skicka saker med Posten eftersom jag vill kunna följa mitt paket hela vägen till leverantören. Det borde inte vara så svårt att implementera mer eller mindre inom det nuvarande postsystemet.

Såhär borde man kunna skicka ett spårat brev:
Posten säljer ark med frimärken med en inbyggd RFID-tag (samma sak som finns i beröringsfria passerkort).
Avsändaren klistrar märket på sin försändelse och registrerar serienumret på Posten.se.
En RFID-mottagare i brevlådan registrerar när brevet läggs i.
Brevbäraren tömmer lådans mottagare vid tömning.
Försändelsen skickas som vanligt i Postens härliga system.
Vid leverans läses paketet av en sista gång.
Breven går att spåra som alla andra försändelser via Postens system.

Fördelar
- Tryggare leveranser.
- Roligare kundupplevelse att kunna följa sitt brev. (Redan idag borde Posten implementera en karttjänst i sin paketspårning.)
- Posten kan erbjuda en mer differentierad service för sina kunder. (Jämför med att restauranger ofta har kaffe på maten för 10kr och finkaffe, typ latte, för 30kr. Då maximerar de intäkterna både från de med låg respektive hög betalningsvilja.)

Nackdelar
- Installation av RFID-läsare i uusentals brevlådor är dyrt.
- Att utrusta brevbärarna med RFID-läsare är dyrt.
- Att utbilda dem kostar ytterliggare.
- Problemet med leveranskvittens är fortsatt olöst.

Sammanfattning
Jag är en logistiknörd. Det kommer göra Sverige gott i framtiden. När Posten börjar erbjuda tjänsten ovan om en herrans massa år så vet ni var ni läste om det först!

Och ni som ville ha politik

Att det privata inte är politiskt ligger till grund för många av mina ställningstaganden. Men det privata är bloggbart!

Fast bara nästan allt.

De senaste dagarna har jag (i omgångar) läst en fantastisk intervju från Tom's Hardware med Joanna Rutkowska. Hon är en av de senaste årens mest intressanta forskare inom datasäkerhet. Hennes företag Invisible Things Lab jobbar med att hitta och täppa till hål i moderna datorsystem djupt ned i programmen, så nära kiselchipsen man kan komma utan att lämna tangentbordet. Artikeln är i nio delar och berör de kommande årens utmaningar inom datasäkerhetsområdet.

Det intressanta är artikelns fokus på virtualisering och möjligheten att helt ta över en dator utan att någon kan upptäcka det. Istället för att, som tidigare, försöka hitta hål i program eller operativsystems kärna är det nya svarta bland de Svarta hattarna att försöka ta över kommandot ett (eller flera) steg över operativsystemet. Läskigt eftersom det kan ske helt utan upptäckt.

Jag rekommenderar alla som känner sig manade att läsa artikeln. Kör ni Firefox är mitt tips att markera alla uttryck ni inte känner igen, kopiera med ctrl+c, flytta sig till Google-fönstret med ctrl+k och sedan klistra in texten där. Vem vet vad ni kommer få för nya kunskaper! (Jag visste till exempel inte att Citrix låg bakom Xen.)

Nästa inlägg kommer att handla om politik, jag lovar!

Spontan ordning FTW

Ekonomen och nobelpristagaren F A Hayek myntade uttrycket "spontan ordning" för att förklara hur miljarder människor, utan att känna varandra ändå lyckas skapa allt det välstånd som finns på jorden. Jag valde att studera logistik eftersom jag är fascinerad av de processer som styr den spontana ordningen. Hur kan det finnas bröd i brödhyllan på Konsum av just den sort jag vill ha, just när jag vill ha den? Och hur kommer det sig att bageriet alltid har mjöl, vatten, jäst och andra ingredienser när de behöver? Komplexiteten i samhället illustreras jättebra av en annan nobelpristagare, Milton Friedman, när han förklarar vad som ligger bakom en enkel blyertspenna. Den videon finns lite längre ned.

Men den video som fick upp min puls idag kommer först. Att vi människor kan skapa komplexa strukturer med våre härliga hjärnor är kanske inte så konstigt. Det riktigt fascinerande är att något så primitivt som termiter kan skapa fantastiska samhällen med mögelodlingar, barnkammare, soptippar och andra utrymmen trots sin enkla uppbyggnad, begränsade kommunikation och grunda intellektuella djup. Det måste ju betyda att själva algoritmen för samordningen måste vara rätt enkel och att den därför borde kunna beskrivas. Av mig? Vem vet?

Termitsamhället

null - Watch more free videos

Friedmans penna