Varje liten insikt om naturen är häftig, även om man inte visste att man var intresserad innan.
Till exempel: Hur ser bananflugor ut när du fortplantar sig?
Visar inlägg med etikett vetenskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vetenskap. Visa alla inlägg
2011-07-28
Så...
vad har jag gjort hela sommaren då, undrar ni säkert?
Den enskilda aktivitet jag troligen lagt mest tid på är att lyssna till The Skeptics' Guide to the Universe. Det är en fantastisk podcast för alla vi som tycker att vardagen och världen runt omkring oss är fullständigt fascinerande. Ett sorts Magasinet Filter i ljudform!
Formatet är inte så spekatakulärt, programledaren Steve Novella och hans fyra bisittare (Steves två bröder och två vänner) snackar om det som intresserar dem för stunden. Magin ligger istället i valet av ämnen (allt från den senaste upptäckten inom astrofysik till utläggningar om hur man bäst överlever zombieapokalypsen) och deltagarnas fullkomliga fascination för sitt ämne.
Det inslag jag gillar näst bäst är "Science or fiction" där bisittarna och vi lyssnare får tre påståenden, två sanna och ett falskt, och ska försöka lista ut det falska. Hjärngympa på hög nivå (särskilt för den som inte är expert på dinosauriebiologi, honungskemi eller plattektonik) med ett starkt inslag av humor.
Intervjuerna är det jag uppskattar mest. Ingen annan stans har jag stött på intervjuer med vetenskapsmän från så många olika fält (biologer, psykologer, fysiker, kemister, you name it) bli intervjuade av genuint intresserade och pålästa journalister. Här kan Vetandets värld i P1 slänga sig i väggen.
Sceptics Guide är inte för alla. Men har man ett intresse för världen omkring oss så är det en ren glädje att lyssna till. Prova om det är din grej redan idag genom att söka efter podcasten på iTunes, via deras hemsida eller "your portal of choice"!
2011-05-10
Mina tankar om traditionell kinesisk medicin
De senaste två åren har jag intresserat mig för alternativ medicin och det lidande den för med sig. Jag har läst massor, lyssnat till fler podcaster än jag kan minnas och försökt förkovra mig så mycket jag kunnat. Men jag har inte diskuterat det så mycket och skrivit ännu mindre.
Dagens krönika i SvD av Ola Wong om traditionell kinesisk medicin gjorde dock att jag fick tummen ur. Jag skrev ett svar dels för att markera mot den annars läsvärde krönikören och dels för att sortera den fakta jag samlat på mig i någorlunda vettig ordning.
Dagens krönika i SvD av Ola Wong om traditionell kinesisk medicin gjorde dock att jag fick tummen ur. Jag skrev ett svar dels för att markera mot den annars läsvärde krönikören och dels för att sortera den fakta jag samlat på mig i någorlunda vettig ordning.
Här är resultatet:
Hej Ola
Jag brukar läsa dina kolumner i Östgöta Correspondenten och SvD med stor behållning. Så även dagens SvD-krönika om framgångarna för traditionell kinesisk medicin, TCM. Men den gör mig samtidigt lite upprörd. TCM är bemängt med problem: "kurerna" saknar effekt, djur utnyttjas på barbariska vid (även sådana som inte är utrotningshotade ännu) och människor far ibland väldigt illa. Men i din text hoppas det negativa snabbt över och fokus läggs på de få positiva effekterna av TCM.
Det som får mig att reagera är nyanser i hur du framställer TCM. Att TCM gör ett "segertåg", att läkare "sprider sina kunskaper" i världen och att krav på vetenskapliga bevis framställs som ett problem eftersom det ger utövarna "mindervärdeskomplex". Det ger bilden av TCM som något bra, något med framtiden för sig och att kritikerna bara är surkart som inte gillar det annorlunda.
Jag förstår att det som en av få svenskspråkiga journalister i världens mest befolkade land inte är lätt att hinna sätta sig in i varje ämne riktigt på djupet. Särskilt inte ämnen som, likt TCM, omges av en aura av vänlighet, positivitet och tusenårig erfarenhet. Därför vill jag komplettera din text med några motbilder:
Grundantagandet att TCM fungerar
- Gapminder.org anger Kinas medellivslängd till 32 år både år 1800 och år 1922 (deras två tidigaste datapunkter). Man kan formulera det som "Trots att TCM använts i tusentals år har Kina haft samma eller lägre medellivslängd och samma eller högre dödlighet i sjukdom som andra nationer."
Johan Lundberg
Jag brukar läsa dina kolumner i Östgöta Correspondenten och SvD med stor behållning. Så även dagens SvD-krönika om framgångarna för traditionell kinesisk medicin, TCM. Men den gör mig samtidigt lite upprörd. TCM är bemängt med problem: "kurerna" saknar effekt, djur utnyttjas på barbariska vid (även sådana som inte är utrotningshotade ännu) och människor far ibland väldigt illa. Men i din text hoppas det negativa snabbt över och fokus läggs på de få positiva effekterna av TCM.
Det som får mig att reagera är nyanser i hur du framställer TCM. Att TCM gör ett "segertåg", att läkare "sprider sina kunskaper" i världen och att krav på vetenskapliga bevis framställs som ett problem eftersom det ger utövarna "mindervärdeskomplex". Det ger bilden av TCM som något bra, något med framtiden för sig och att kritikerna bara är surkart som inte gillar det annorlunda.
Jag förstår att det som en av få svenskspråkiga journalister i världens mest befolkade land inte är lätt att hinna sätta sig in i varje ämne riktigt på djupet. Särskilt inte ämnen som, likt TCM, omges av en aura av vänlighet, positivitet och tusenårig erfarenhet. Därför vill jag komplettera din text med några motbilder:
Grundantagandet att TCM fungerar
- Gapminder.org anger Kinas medellivslängd till 32 år både år 1800 och år 1922 (deras två tidigaste datapunkter). Man kan formulera det som "Trots att TCM använts i tusentals år har Kina haft samma eller lägre medellivslängd och samma eller högre dödlighet i sjukdom som andra nationer."
Mindervärdeskomplexet
- TCM:s relation till vetenskaplig medicin kan nog beskrivas bäst med en liknelse. (Tyvärr har jag kommit på den själv, så den är kanske inte perfekt. :))
Tänk dig ett avskilt folk som använt en egen form av matematik (vi kan kalla den "traditionell matte") i tusentals år, den är fin att titta på och använder naturen som inspiration, men tyvärr ger den allt som oftast fel svar. Plötsligt dyker representanter från "västerlandet" upp och introducerar vår matematik, som sedan antiken ständigt förfinats till dagens minimalistiska och stela formler. Skulle vi då tycka synd om de som ville hålla kvar vid "traditionell matte" och hylla de som försöker sprida den till omvärlden. Eller skulle vi låta den gå samma öde till mötes i brytningen med nya upptäckter som Facits mekaniska räknemaskiner och de analoga kamerorna gjort?
- Istället för att spegla TCM-utövarnas glädje över statlig finansiering kan man skriva om patienterna. Till exempel formulerat: "I den senaste vårdreformen väljer staten att lägga pengar på de billiga växter och djurdelar som används inom TCM istället för att satsa på de vetenskapligt beprövade, men dyrare, mediciner som (numer utvecklas av läkemedelsbolag i Kina och) säljs i väst."
Kunskapsspridningen
- Här använder den Kina samma metod som de utsätter sin egna befolkning för. Istället för läkemedel med visad effekt och kartlagda biverkningar som ordineras av utbildad sjukvårdspersonal så tar man den billiga vägen med örter, djurdelar och medicinmän.
Segertåget
- TCM vinner popularitet på många håll i världen, men som du antyder i din sista mening behöver det inte vara något bra. "Patienterna verkar tycka att det fungerar." Det finns mycket skrivet om "confirmation bias" och andra logiska felslut som gör att patienter tolkar en metod som framgångsrik. Skribenterna på Sciencebasedmedicine.org beskriver detta mycket bättre än jag kan aspirera på att göra. Men slutsatsen är ändå att anekdoter inte kan ligga till grund för om någonting är av godo. Som Science Based Medicine-skribenten Mark Crislip uttrycker det: "the plural of anecdote is anecdotes, not data". TCM har inte visat sig fungera i de många studier som gjorts på området.
Handeln med utrotningshotade djur är olaglig
- Sant. Men till exempel är gallan från björnar en viktig ingrediens i TCM. För att få fram tillräckligt med galla hålls björnar fågna i små burar på stora farmar. Burarna är mer som kistor i bambu, så små att björnarna inte kan röra sig. De får rör inopererade i sina gallblåsor som 1-2 gånger per dag används för att tömma björnarna på deras galla. Vill du se bilder så är den här länken (eller en googling på "bear bile") en bra början: http://endbearbilefarming.blogspot.com/
Men det skadar väl ingen?
En vanlig ryggmärgsinvändning. Tyvärr så är svaret att människor visst skadas. http://whatstheharm.
Hälsning,
Johan Lundberg
2010-03-28
Äldre förtjänar bättre forskning!
Idag drog Lars Ohly igång sin valkampanj. I sitt anförande vid valupptakten i Fagersta sträckte han ut en hand till de äldre genom att föreslå äldreomsorgsutvecklingscentrum.
En notis: Det är en vågad strategi att rikta sig till den del av väljarna som ännu minns kommunismens härjningar under förra århundradet!
Förslaget går ut på att inrätta en sorts universitetssjukhus för äldromsorgen. Där ska forskning på ske parallellt med vård av äldre. Jag har försökt hitta information om själva förslaget, men bara funnit en artikel i Expressen. Så kanske är något av de påståenden jag refererar felaktiga.
Men förslaget är konstigt på flera sätt:
1) Lars hävdar att "otympligheten i begreppet motsvaras inte av någon obegriplighet i innebörden". Jo, tyvärr finns det faktiskt otydligheter. Redan idag sker forskning i geriatrik (läran om åldrandets sjukdomar) vid landets universitetssjukhus. Så vad är det som ska tillföras? Hur ska det finansieras? Vem ska ansvara för samordningen? Vilka forskare stödjer förslaget? Har de ens tillfrågats om idéen?
2) Sjukhusen ska bedriva äldrevård. Jag utgår från att de som mejslat fram förslaget har basala kunskaper om svensk sjukvård och därför är medvetna om geriatrikens existens. Därför kan jag bara förstå det som att äldreboenden ska flytta in på sjukhusen. Det är vanskligt eftersom omsorg och vård av äldre är skilda saker. Grovt kan man säga att omsorgen handlar om att understödja en frisk tillvaro och att vården handlar om att bota ett sjukt tillstånd.
3) "Till att börja med ska en handfull sådana centrum byggas runt om i landet". Redan idag bedrivs geriatrisk forskning på (minst) sju olika platser i landet.
4) Tyvärr är forskning om äldre inte något populärt område. Faran med att mäta framgången i antalet platser forskningen bedrivs är att en kritisk massa inte uppstår på någon av platserna. Så ser det till exempel ut inom den statsvetenskapliga forskningen (det bästa exemplet jag kommer att tänka på) där verksamheten är utspridd över snart sagt alla universitet och skogshögskolor. Samlar man kompetensen på några få ställen förenklas utbytet mellan de olika forskargrupperna och nya frågor uppstår när de möts. Enligt statsvetare jag pratat med är det en viktig orsak till att Sverige saknar internationellt intressanta publikationer inom statsvetenskapen.
5) Vid Linköpings Universitet finns NISAL (Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande) som tidigare hade det betydligt enklare namnet Tema Äldre. Känner ingen inom VPk till deras mångåriga och tvärvetenskapliga forskning runt just äldre och åldrande. Hur kommer centrets verksamhet att påverkas om det istället ska delas upp på (minst) fem olika orter i landet?
6) Varken finansiering, organisation eller stöd från de andra i oppositionen finns. Ännu ett vänsterexperiment således.
7) Och den "orättvisa" skillnaden i beskattningen på pensionärer verkar Ohly inte ha berört heller. Då är det bra att Alliansen tagit tag i frågan med en tredje skattesänkning för pensionärer.
En notis: Det är en vågad strategi att rikta sig till den del av väljarna som ännu minns kommunismens härjningar under förra århundradet!
Förslaget går ut på att inrätta en sorts universitetssjukhus för äldromsorgen. Där ska forskning på ske parallellt med vård av äldre. Jag har försökt hitta information om själva förslaget, men bara funnit en artikel i Expressen. Så kanske är något av de påståenden jag refererar felaktiga.
Men förslaget är konstigt på flera sätt:
1) Lars hävdar att "otympligheten i begreppet motsvaras inte av någon obegriplighet i innebörden". Jo, tyvärr finns det faktiskt otydligheter. Redan idag sker forskning i geriatrik (läran om åldrandets sjukdomar) vid landets universitetssjukhus. Så vad är det som ska tillföras? Hur ska det finansieras? Vem ska ansvara för samordningen? Vilka forskare stödjer förslaget? Har de ens tillfrågats om idéen?
2) Sjukhusen ska bedriva äldrevård. Jag utgår från att de som mejslat fram förslaget har basala kunskaper om svensk sjukvård och därför är medvetna om geriatrikens existens. Därför kan jag bara förstå det som att äldreboenden ska flytta in på sjukhusen. Det är vanskligt eftersom omsorg och vård av äldre är skilda saker. Grovt kan man säga att omsorgen handlar om att understödja en frisk tillvaro och att vården handlar om att bota ett sjukt tillstånd.
3) "Till att börja med ska en handfull sådana centrum byggas runt om i landet". Redan idag bedrivs geriatrisk forskning på (minst) sju olika platser i landet.
4) Tyvärr är forskning om äldre inte något populärt område. Faran med att mäta framgången i antalet platser forskningen bedrivs är att en kritisk massa inte uppstår på någon av platserna. Så ser det till exempel ut inom den statsvetenskapliga forskningen (det bästa exemplet jag kommer att tänka på) där verksamheten är utspridd över snart sagt alla universitet och skogshögskolor. Samlar man kompetensen på några få ställen förenklas utbytet mellan de olika forskargrupperna och nya frågor uppstår när de möts. Enligt statsvetare jag pratat med är det en viktig orsak till att Sverige saknar internationellt intressanta publikationer inom statsvetenskapen.
5) Vid Linköpings Universitet finns NISAL (Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande) som tidigare hade det betydligt enklare namnet Tema Äldre. Känner ingen inom VPk till deras mångåriga och tvärvetenskapliga forskning runt just äldre och åldrande. Hur kommer centrets verksamhet att påverkas om det istället ska delas upp på (minst) fem olika orter i landet?
6) Varken finansiering, organisation eller stöd från de andra i oppositionen finns. Ännu ett vänsterexperiment således.
7) Och den "orättvisa" skillnaden i beskattningen på pensionärer verkar Ohly inte ha berört heller. Då är det bra att Alliansen tagit tag i frågan med en tredje skattesänkning för pensionärer.
2010-02-23
Evolutionen är lag! Basta!
Jag blir så trött varje gång jag läser om intelligent design och annan kritik mot Darwins lära. Efter lite resonerande fram och tillbaks kommer de till slutsatsen att det inte finns tillräckliga bevis för evolutionen ännu.
Det senaste exemplet kommer från tre debattörer på Newsmill. Kritiken är densamma som vanligt.
"I ljuset av aktuellt kunnande och analys inom biologiska discipliner står Darwins teori om arternas uppkomst fortfarande obevisad."
Låt oss se hur kritiken låtit genom tiden
Darwins ursprungliga studier publicerades i mitten på 1800-talet. Han kritiserades direkt vid lanseringen. I en debatt mellan Darwins supporter Thomas Huxley och Samuel Wilberforce frågar Wilberforce om Huxley är släkt med aporna på fadern eller moderns sida. Underförstått: Om inte ens denna enkla fråga kan besvaras så är teorin inte mer än fantasier och mer fakta behövs.
Gregor Mendels studier av ärftlighet och genetik publicerades också i mitten av 1800-talet, men föll i glömska till år 1900. Men även Mendel blev kritiserad. Den mest inflytelserika kritiken kommer från Fischer (1936) som avslutar sin artikel med
"Only a succession of publications, the progressive building up of a corpus of scientific work, and the continuous iteration of all new opinions seem sufficient to bring a new discovery into general recognition."
Efter en rad stapplande upptäckter publicerade Watson och Crick 1953 den första modellen av DNA:s dubbelhelix och ett decennium senare förklarades den genetiska kodens uppbyggnad. Därefter har 60 år av genetiska studier visat hur förändringar i gener leder till ärftliga förändringar och hur dessa sedan kan infogas i det evolutionära teoribygget.
Men skeptikerna fortsatte att hävda att det saknas tillräckliga bevis. Läs exempelvis Michael Dentons bok "Evolution - a theory in crisis" från 1986.
Vid millennieskiftet tog så mänskligheten ännu ett enormt kliv framåt. Hela den mänskliga arvsmassan kartlades, bland annat i HUGO-projektet. Vi vet inte vad alla delar betyder, men hela koden finns där att analysera. Innan dess har musens, bananflugan och en liten nematods arvsmassa kartlagts.
Fortfarande återkommer samma kritik. Det finns inte tillräckligt med bevis.
Okej, säger jag, upp till bevis då! Vad mer kräver ni? Vilka ytterligare bevis krävs för att ni ska bli nöjda? Vilka fler resultat behöver ni se? When is enough enough?
Det senaste exemplet kommer från tre debattörer på Newsmill. Kritiken är densamma som vanligt.
"I ljuset av aktuellt kunnande och analys inom biologiska discipliner står Darwins teori om arternas uppkomst fortfarande obevisad."
Låt oss se hur kritiken låtit genom tiden
Darwins ursprungliga studier publicerades i mitten på 1800-talet. Han kritiserades direkt vid lanseringen. I en debatt mellan Darwins supporter Thomas Huxley och Samuel Wilberforce frågar Wilberforce om Huxley är släkt med aporna på fadern eller moderns sida. Underförstått: Om inte ens denna enkla fråga kan besvaras så är teorin inte mer än fantasier och mer fakta behövs.
Gregor Mendels studier av ärftlighet och genetik publicerades också i mitten av 1800-talet, men föll i glömska till år 1900. Men även Mendel blev kritiserad. Den mest inflytelserika kritiken kommer från Fischer (1936) som avslutar sin artikel med
"Only a succession of publications, the progressive building up of a corpus of scientific work, and the continuous iteration of all new opinions seem sufficient to bring a new discovery into general recognition."
Efter en rad stapplande upptäckter publicerade Watson och Crick 1953 den första modellen av DNA:s dubbelhelix och ett decennium senare förklarades den genetiska kodens uppbyggnad. Därefter har 60 år av genetiska studier visat hur förändringar i gener leder till ärftliga förändringar och hur dessa sedan kan infogas i det evolutionära teoribygget.
Men skeptikerna fortsatte att hävda att det saknas tillräckliga bevis. Läs exempelvis Michael Dentons bok "Evolution - a theory in crisis" från 1986.
Vid millennieskiftet tog så mänskligheten ännu ett enormt kliv framåt. Hela den mänskliga arvsmassan kartlades, bland annat i HUGO-projektet. Vi vet inte vad alla delar betyder, men hela koden finns där att analysera. Innan dess har musens, bananflugan och en liten nematods arvsmassa kartlagts.
Fortfarande återkommer samma kritik. Det finns inte tillräckligt med bevis.
Okej, säger jag, upp till bevis då! Vad mer kräver ni? Vilka ytterligare bevis krävs för att ni ska bli nöjda? Vilka fler resultat behöver ni se? When is enough enough?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
