Detta förslag är ett praktexempel på detta:
Jag föreslår:
en ändring i förordningen (1986:856) om de statliga myndigheternas
ansvar för genomförandet av integrationspolitiken.
Förordningen ska ställa ett krav på att alla statliga myndigheter
ska ta fram handlingsplaner för motverkande av diskriminering.
Dessa planer ska gälla myndighetens externa och interna verksamhet.
Dessa planer ska inlämnas årligen till DO. DO ska bidra
till utveckling av dessa planer samt vara ansvarig för utvärdering.
För att underlätta myndigheternas arbete med utveckling av
handlingsplaner föreslår utredningen också att Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering ges i uppdrag att utforma en uppförandekod
för myndigheterna för att främja deras arbete mot
diskriminering och för jämlikhet. Arbetet bör utvecklas i samarbete
med några nyckelmyndigheter
Här kommer man mycket nära den stora statens essens, den rena drivkraften att genom snömos öka sina uppgifter och kostnader. Varje myndighet (och regeringen har inte ens koll på hur många de är) ska varje år lämna in en handlinsplan (som tar personal och pengar att framställa) till DO (som ska administrera den, återigen krävs personal och pengar) och slutligen ska DO utforma en uppförande kod (jag hör hur pengarna rasslar bort).
Det slutar inte här, han vill även ta fram en kalender med religiösa högtider. Som sedan skall delas ut till alla stadsanställda. Katching! sa det i Kalenderförlagets kassa.
Man blir så matt!
Enligt min mening är den bästa lösningen att staten håller sig borta från diskrimineringsfrågorna. Om det enda ett företag behöver ta hänsyn till är individens produktiva förmåga så kommer all annan hänsyn (kön, härkomst, etc.) inebära en förlust. Även på det privata planet kan en social frimarknadslösning fungera.
Update: Enmansutredaren är visst miljöpartist och utredningar kom till vid uppgörelsen om regeringsunderlaget. Allt enligt Norberg.
en ändring i förordningen (1986:856) om de statliga myndigheternas
ansvar för genomförandet av integrationspolitiken.
Förordningen ska ställa ett krav på att alla statliga myndigheter
ska ta fram handlingsplaner för motverkande av diskriminering.
Dessa planer ska gälla myndighetens externa och interna verksamhet.
Dessa planer ska inlämnas årligen till DO. DO ska bidra
till utveckling av dessa planer samt vara ansvarig för utvärdering.
För att underlätta myndigheternas arbete med utveckling av
handlingsplaner föreslår utredningen också att Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering ges i uppdrag att utforma en uppförandekod
för myndigheterna för att främja deras arbete mot
diskriminering och för jämlikhet. Arbetet bör utvecklas i samarbete
med några nyckelmyndigheter
Här kommer man mycket nära den stora statens essens, den rena drivkraften att genom snömos öka sina uppgifter och kostnader. Varje myndighet (och regeringen har inte ens koll på hur många de är) ska varje år lämna in en handlinsplan (som tar personal och pengar att framställa) till DO (som ska administrera den, återigen krävs personal och pengar) och slutligen ska DO utforma en uppförande kod (jag hör hur pengarna rasslar bort).
Det slutar inte här, han vill även ta fram en kalender med religiösa högtider. Som sedan skall delas ut till alla stadsanställda. Katching! sa det i Kalenderförlagets kassa.
Man blir så matt!
Enligt min mening är den bästa lösningen att staten håller sig borta från diskrimineringsfrågorna. Om det enda ett företag behöver ta hänsyn till är individens produktiva förmåga så kommer all annan hänsyn (kön, härkomst, etc.) inebära en förlust. Även på det privata planet kan en social frimarknadslösning fungera.
Update: Enmansutredaren är visst miljöpartist och utredningar kom till vid uppgörelsen om regeringsunderlaget. Allt enligt Norberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar