Tankar om nationen

Nu har jag lagom återhämtat mig från firandet av nationaldagen. Lite tid har även lagts på att filosofera över nationaldagens existens. Jag har så slutligen slutit mig till att den på intet sätt är förenlig med liberalismen.

Å ena sidan anser jag att det finns mycket med Sverige man kan vara tacksam över. Demokratin, de porlade forsarna, rättsstaten, den låga halten av korruption, det relativt fria näringslivet, de produktiva svenska medborgarna (om än snart utrotningshotade). Men att man från statlig håll ska bestämma när jag ska visa min tacksamhet rimar dåligt med ett fritt samhället. Än mer barockt blir det av att firandet sker på kröningsdagen av Gustav Vasa, enligt somliga kallad "Sveriges Pol Pot". Det var han som byggde den starka staten, införde beskattning och många andra otyg i vårt land.

Den bästa lösningen vore att låta var och en själv fira sin nation i den omfattning och vid en tidpunkt han eller hon finner lämplig. Vissa skulle nog vilja ägna en hel månads fastande (eller festande) till Nationens ära, när andra nog firar högst sparsamt.