Obama har det svårt. Hans hälsoreform möter (förståeligt) stort motstånd och hans förtroendesiffror dalar. Men jag tror att han kommer att återvända till sin forna (typ 100 dagar sedan) storhet innan nästa val.
Av det jag läst i svenska tidningar så verkar reformen handla om gratis sjukvård till alla, eller att socialt utsatta människor ska stå utan vård. Men reformen garanterar inte detta och den handlar om så mycket mer. Den kommer inte lösa problemet för de allra mest utsatta, men förbättra villkoren för väldigt många. Och det finns en annan vinkel som är den verkliga stridsfrågan, nämligen delstaternas självbestämmande.
Obamas förslag är att centralisera sjukvårdsbyråkratin till en federal myndighet (eller ett gytter av sådana). Ungefär som att flytta alla vårdbeslut från medlemsstaterna till en central EU-myndighet. Med den amerikanska byråkratins stelhet är det inte direkt någon lockande lösning, särskilt inte för republikaner och högerdemokrater som sätter värnandet av delstaternas självbestämmande högt.
Oavsett hur det går med reformen så tror jag att Obama kommer att komma igen. En mandatperiod är fyra år lång och väljare röstar på framtiden, inte historien. Jag ser en liknande utveckling som för Alliansen i Sverige. Högt ställda förväntningar på ett oerfaret alternativ följs direkt efter valet av en besvikelse över att solen fortsätter att gå upp i väster. Men efter ett par år, när reformerna börjar få effekt och regeringen blir mer bekväm i sin uppgift återvänder förtroendet hos väljarna.
Så lycka till, Obama. Alliansens valvinst hänger på att jag spår din framtid rätt!
2009-07-30
2009-07-27
Som en läkare utan kniv
Jag jobbar med att sälja mobila kommunikationslösningar. Mobilt bredband, laptops, abonnemang, tjänster, tillbehlr etc. men främst mobiltelefoner. Det för med sig att mina vänner hela tiden frågar mig vilken mobil de ska köpa.
Under min uppväxt upplevde jag hur min pappa, som är läkare, fick svara på frågor om hans vänners olika åkommor.
Både han och jag blir påhoppade utanför arbetstid. Lite som att be en ledig skomakare att klacka om ett par skor.
Jag känner mig som en läkare. Det hade kännts häftigt, men jag får inte använda skalpell.
Under min uppväxt upplevde jag hur min pappa, som är läkare, fick svara på frågor om hans vänners olika åkommor.
Både han och jag blir påhoppade utanför arbetstid. Lite som att be en ledig skomakare att klacka om ett par skor.
Jag känner mig som en läkare. Det hade kännts häftigt, men jag får inte använda skalpell.
2009-07-25
Inspirerande historier
En liten titt på DI.se gav mig insikt i två intressanta människoöden. Roger Akelius och Richard Nilsson har båda valt att byta inriktning på sina karriärer flera gånger under sina liv. För båda av dem har det gått rätt bra.
Att ha idéer och visioner inom olika områden är inte unikt, de flesta av oss har det. Men att våga släppa taget om det invanda och trygga livet för något helt annat är det inte alla som vågar.
Kul läsning en lördagseftermiddag.
Att ha idéer och visioner inom olika områden är inte unikt, de flesta av oss har det. Men att våga släppa taget om det invanda och trygga livet för något helt annat är det inte alla som vågar.
Kul läsning en lördagseftermiddag.
2009-07-21
De kan få ett jobb hos mig!
I våras letade jag efter potentiella sommarjobb, många inom området logistik. Min vana trogen slutade det med att jag bara skickade in en ansökan och fick jobbet.
Ett av de företag jag tittade på heter Servistik, ett logistikföretag i Linköping. De verkar ha en bra mix av logistikutredningar, lagertjänser och bemanning. Ett sånt där ställe där jag skulle kunna börja som lagerplockare och sluta som VD, om jag tillåter mig att drömma.
När jag tittade igenom denna blogg, Ledljus, nyss såg jag att en av Servistiks google-annonser visades på min sida. Vem är det egentligen som behöver vem, var min första lite överlägsna reaktion. Min andra reflektion är att jag uppenbarligen börjat träffa rätt bra på ordet logistik. Kul!
Jag väljer att se det som ett exempel på spontan ordning.
Ett av de företag jag tittade på heter Servistik, ett logistikföretag i Linköping. De verkar ha en bra mix av logistikutredningar, lagertjänser och bemanning. Ett sånt där ställe där jag skulle kunna börja som lagerplockare och sluta som VD, om jag tillåter mig att drömma.
När jag tittade igenom denna blogg, Ledljus, nyss såg jag att en av Servistiks google-annonser visades på min sida. Vem är det egentligen som behöver vem, var min första lite överlägsna reaktion. Min andra reflektion är att jag uppenbarligen börjat träffa rätt bra på ordet logistik. Kul!
Jag väljer att se det som ett exempel på spontan ordning.
Och ni som ville ha politik
Att det privata inte är politiskt ligger till grund för många av mina ställningstaganden. Men det privata är bloggbart!
Fast bara nästan allt.
De senaste dagarna har jag (i omgångar) läst en fantastisk intervju från Tom's Hardware med Joanna Rutkowska. Hon är en av de senaste årens mest intressanta forskare inom datasäkerhet. Hennes företag Invisible Things Lab jobbar med att hitta och täppa till hål i moderna datorsystem djupt ned i programmen, så nära kiselchipsen man kan komma utan att lämna tangentbordet. Artikeln är i nio delar och berör de kommande årens utmaningar inom datasäkerhetsområdet.
Det intressanta är artikelns fokus på virtualisering och möjligheten att helt ta över en dator utan att någon kan upptäcka det. Istället för att, som tidigare, försöka hitta hål i program eller operativsystems kärna är det nya svarta bland de Svarta hattarna att försöka ta över kommandot ett (eller flera) steg över operativsystemet. Läskigt eftersom det kan ske helt utan upptäckt.
Jag rekommenderar alla som känner sig manade att läsa artikeln. Kör ni Firefox är mitt tips att markera alla uttryck ni inte känner igen, kopiera med ctrl+c, flytta sig till Google-fönstret med ctrl+k och sedan klistra in texten där. Vem vet vad ni kommer få för nya kunskaper! (Jag visste till exempel inte att Citrix låg bakom Xen.)
Nästa inlägg kommer att handla om politik, jag lovar!
Fast bara nästan allt.
De senaste dagarna har jag (i omgångar) läst en fantastisk intervju från Tom's Hardware med Joanna Rutkowska. Hon är en av de senaste årens mest intressanta forskare inom datasäkerhet. Hennes företag Invisible Things Lab jobbar med att hitta och täppa till hål i moderna datorsystem djupt ned i programmen, så nära kiselchipsen man kan komma utan att lämna tangentbordet. Artikeln är i nio delar och berör de kommande årens utmaningar inom datasäkerhetsområdet.
Det intressanta är artikelns fokus på virtualisering och möjligheten att helt ta över en dator utan att någon kan upptäcka det. Istället för att, som tidigare, försöka hitta hål i program eller operativsystems kärna är det nya svarta bland de Svarta hattarna att försöka ta över kommandot ett (eller flera) steg över operativsystemet. Läskigt eftersom det kan ske helt utan upptäckt.
Jag rekommenderar alla som känner sig manade att läsa artikeln. Kör ni Firefox är mitt tips att markera alla uttryck ni inte känner igen, kopiera med ctrl+c, flytta sig till Google-fönstret med ctrl+k och sedan klistra in texten där. Vem vet vad ni kommer få för nya kunskaper! (Jag visste till exempel inte att Citrix låg bakom Xen.)
Nästa inlägg kommer att handla om politik, jag lovar!
2009-07-14
Leave Sotomayor alone!
I dagarna frågas den senaste kandidaten till USA:s högsta domstol ut av senatens justitieutskott. Under tre dagar grillas Sonia Sotomayor ur alla möjliga vinklar.
Flera av frågorna handlar om ett uttalande domare Sotomayor gjort för ett par år sedan, att en vis latina når bättre slutsatser än en vit man. Inget klockrent uttalande, men ändå ingen ko på isen. Hon borde bli godkänd av senaten inom kort.
Svenska borgerliga debattörer går i taket och upprepar de argaste republikanernas argument. Till exempel Dick Erixon och SvD:s ledarblogg.
Nog för att det är lättare att se grandet i sin grannes öka än bjälken i det egna. Men jag tycker det är mer intressant att se till processen snarare än det utryckta citatet.
Innan man blir domare i USA:s högsta domstol går man alltså igenom en grundlig granskning av presidentens stab, för att undvika pinsamheter när nomineringen väl blir offentlig. När den prövningen är över tvingas kandidaten genomgå tre dagar av direktsända förhör av några av det politiska amerikas skarpaste intellekt (och säkert någon karriärist vars främsta talang är att skaka händer, sån är politiken). Först därefter blir man god- eller underkänd av USA:s parlament i en öppen votering och kan sedan forma amerikanskt rättsväsende under resten av sitt liv.
I Sverige krävs att följande händer: Regeringen har ett slutet sammanträde där personen väljs av en majoritet av statsråden. Sen kan man forma svenskt rättsväsende under resten av sitt liv. (Alliansen har valt att ha öppna ansökningar och praxis är att alla statsråd är eniga i besluten, men det är ändå långt ifrån den amerikanska öppenheten.)
Nog för att Sotomayor kanske inte är mitt ideala val, men den process i vilken hon utses är vida överlägsen den vi har i Sverige!
Juristen Mårten Schultz gör en intressant reflektion om bevakningen av vår och USA:s HD i media. Även Helsingborgs Dagblads ledarredaktion har en intressant vinkel på det där med rasbegreppet här och annorstädes.
Flera av frågorna handlar om ett uttalande domare Sotomayor gjort för ett par år sedan, att en vis latina når bättre slutsatser än en vit man. Inget klockrent uttalande, men ändå ingen ko på isen. Hon borde bli godkänd av senaten inom kort.
Svenska borgerliga debattörer går i taket och upprepar de argaste republikanernas argument. Till exempel Dick Erixon och SvD:s ledarblogg.
Nog för att det är lättare att se grandet i sin grannes öka än bjälken i det egna. Men jag tycker det är mer intressant att se till processen snarare än det utryckta citatet.
Innan man blir domare i USA:s högsta domstol går man alltså igenom en grundlig granskning av presidentens stab, för att undvika pinsamheter när nomineringen väl blir offentlig. När den prövningen är över tvingas kandidaten genomgå tre dagar av direktsända förhör av några av det politiska amerikas skarpaste intellekt (och säkert någon karriärist vars främsta talang är att skaka händer, sån är politiken). Först därefter blir man god- eller underkänd av USA:s parlament i en öppen votering och kan sedan forma amerikanskt rättsväsende under resten av sitt liv.
I Sverige krävs att följande händer: Regeringen har ett slutet sammanträde där personen väljs av en majoritet av statsråden. Sen kan man forma svenskt rättsväsende under resten av sitt liv. (Alliansen har valt att ha öppna ansökningar och praxis är att alla statsråd är eniga i besluten, men det är ändå långt ifrån den amerikanska öppenheten.)
Nog för att Sotomayor kanske inte är mitt ideala val, men den process i vilken hon utses är vida överlägsen den vi har i Sverige!
Juristen Mårten Schultz gör en intressant reflektion om bevakningen av vår och USA:s HD i media. Även Helsingborgs Dagblads ledarredaktion har en intressant vinkel på det där med rasbegreppet här och annorstädes.
Klartänkt av Arkelsten
Politiker är ett särskilt släkte. De ser problem och reagerar mot oftaste mot dem med en ryggradsreflex. Tyvärr styrs ryggraden inte av förnuftet, vilket inte sällan leder till problem.
Sofia Arkelsten tillhör en grupp politiker som låter tankarna passera ett varv i hjärnans synapser innan hon svarar. Det är bra!
Idag kommentererar hon två nationalekonomer som på DN Debatt skriver om elpriserna.
Både hon och ekonomerna ser samma problem: Klimatet skadas av den energi vi förbrukar.
Men lösningarna kommer från två olika steg i en tankeprocess:
Ekonomernas slutsats är den första man kommer fram till när man börjar fundera på problemet: Vi måste förbruka mindre el och därför måste elen bli dyrare.
Sofias lösning kommer ur ett senare steg i tankekedjan: Den energi vi konsumerar är inte så ren som den kunde och borde vara. Därför måste de miljödåliga delarna i energisystemet bli dyrare att använda sig av. Alltså: Billig miljöbra el och dyr miljödålig el.
Jag gillar Sofias lösning!
Sofia Arkelsten tillhör en grupp politiker som låter tankarna passera ett varv i hjärnans synapser innan hon svarar. Det är bra!
Idag kommentererar hon två nationalekonomer som på DN Debatt skriver om elpriserna.
Både hon och ekonomerna ser samma problem: Klimatet skadas av den energi vi förbrukar.
Men lösningarna kommer från två olika steg i en tankeprocess:
Ekonomernas slutsats är den första man kommer fram till när man börjar fundera på problemet: Vi måste förbruka mindre el och därför måste elen bli dyrare.
Sofias lösning kommer ur ett senare steg i tankekedjan: Den energi vi konsumerar är inte så ren som den kunde och borde vara. Därför måste de miljödåliga delarna i energisystemet bli dyrare att använda sig av. Alltså: Billig miljöbra el och dyr miljödålig el.
Jag gillar Sofias lösning!
Preskribera preskriptionstiden
Imorse läste jag en bra ledare i Corren om att preskriptionstiden på de grövsta brotten borde tas bort. Dick Erixon har läst samma ledare och instämmer.
Preskription är ett bra verktyg för lättare brott. Det är inte rimligt att polisen lägger resurser på att utreda snatterier, mindre ekonomiska förseelser och liknande flera år efter att de inträffat. Det kan också i vissa fall vara viktigare att få klarhet i ett händelseförlopp än att straffa varje brottsling.
Ett exempel på det senare kan vara en biltjuv som fixar en bil åt någon som använder bilen vid ett rånmord. Då tycker jag det är bättre att biltjuven kan träda fram utan straffpåföljd och hjälpa till att binda mördaren till dennes brott än att biltjuven tiger för att undgå sitt egna straff. Det finns säkert ännu bättre resonemang om detta.
Således är vi nu tre (Correns ledarsida, Erixon och jag) som sjunger i kör: Låt aldrig grova brottslingar slappna av!
Preskription är ett bra verktyg för lättare brott. Det är inte rimligt att polisen lägger resurser på att utreda snatterier, mindre ekonomiska förseelser och liknande flera år efter att de inträffat. Det kan också i vissa fall vara viktigare att få klarhet i ett händelseförlopp än att straffa varje brottsling.
Ett exempel på det senare kan vara en biltjuv som fixar en bil åt någon som använder bilen vid ett rånmord. Då tycker jag det är bättre att biltjuven kan träda fram utan straffpåföljd och hjälpa till att binda mördaren till dennes brott än att biltjuven tiger för att undgå sitt egna straff. Det finns säkert ännu bättre resonemang om detta.
Således är vi nu tre (Correns ledarsida, Erixon och jag) som sjunger i kör: Låt aldrig grova brottslingar slappna av!
Sådant de brännt häxor för
Morgonen har jag ägnat åt att läsa en massa olika artiklar. Två artiklar berör varandra, fast ändå inte.
När människans genom, våra gener, skulle kartläggas första gången på 1990-talet tog det tretton år. Idag kan forskare göra samma kartläggning på en vecka. Artikeln på O'Reilly Radar (en tidning från ett stort teknikförlag) handlar om hur man hanterar de enorma mängder data som en sådan proces genererar. Jag tycker det är intressant att läsa om hur stora projekt i ett område kan ge landvinningar i ett annat. (De klassiska exemplen är hur USA:s rymdprogram gav upphov till en ny sorts bläckpenna och hur CERN-laboratoriets kärnteknikprogram skapade Internet.)
Dagens andra roliga läsning handlar om en kille som använde en billig iPhone för att hålla koll sitt flyttlass. Det blev både billigare och bättre än att använda en fristående GPS. På bara några år har mobiltelefonerna fått GPS mer eller mindre som standard och Apples iPhone har satt en ny standard för hur en avancerad telefon ska se ut och fungera.
Den tekniska utvecklingen är intressant att följa, även om den går så snabbt att man bara lyckas ta in små brottstycken.
När människans genom, våra gener, skulle kartläggas första gången på 1990-talet tog det tretton år. Idag kan forskare göra samma kartläggning på en vecka. Artikeln på O'Reilly Radar (en tidning från ett stort teknikförlag) handlar om hur man hanterar de enorma mängder data som en sådan proces genererar. Jag tycker det är intressant att läsa om hur stora projekt i ett område kan ge landvinningar i ett annat. (De klassiska exemplen är hur USA:s rymdprogram gav upphov till en ny sorts bläckpenna och hur CERN-laboratoriets kärnteknikprogram skapade Internet.)
Dagens andra roliga läsning handlar om en kille som använde en billig iPhone för att hålla koll sitt flyttlass. Det blev både billigare och bättre än att använda en fristående GPS. På bara några år har mobiltelefonerna fått GPS mer eller mindre som standard och Apples iPhone har satt en ny standard för hur en avancerad telefon ska se ut och fungera.
Den tekniska utvecklingen är intressant att följa, även om den går så snabbt att man bara lyckas ta in små brottstycken.
2009-07-13
Ny pensionsöverenskommelse?
Jag hittade en film och kom att tänka på när Fredrik Segerfeldt debatterade pensionssystemet för något halvår sedan. Hans förslag, att låta medborgarna få lite eget ansvar för sin framtid, är inte tokig. (Tyvärr hittar jag ingen länk.)
2009-07-07
SJ kapitluerar
Avregleringar är härliga ting. De rör om i en avstannad gryta och gjuter nytt liv i stela strukturer. För företag som förlorar sina monopol finns två sätt att agera.
1) Apoteket. Man anpassar sig efter kunderna, till exempel genom kedjan Apoteket Shop som erbjuder egenvårdsprodukter på attraktiva platser.
2) SJ. Man kapitulerar inför fait accompli. Jag har haft den begränsade glädjen att åka en hel del SJ-tåg de senaste åren. Tågen går sönder, förseningar annonseras ut i femminuterintervaller, reseersättningen är lögn att få tag i (min ansökan från då jag blev matförgiftad 1 april förra året har fortfarande inte besvarats) och begreppet "ursäkta att jag är SJ" finns snart i var jäktad mans mun. Inför avregleringen annonserar SJ att de kommer sänka sin ersättning för försenade tåg med mer än hälften.
Orsaken: "Enligt Ulf Wallin, biträdande presschef på SJ, har man valt att lägga sig på EU:s miniminivå för att stå sig i konkurrensen inför avregleringen."
Enligt monopolkramarna innebär förbudet mot konkurrens att det ensamma företaget får kraft och resurser att skapa en service som överträffar alla alternativ. SJ har haft den möjligheten i många decennier. Resultatet: Nu när de får konkurrens ser de bara två alternativ, sänkta ersättningar eller konkurs. Alternativet excellent service uppbyggd bakom skyddande murar under generationer då, tänker ni? Barnsagor, säger jag och SJ!
1) Apoteket. Man anpassar sig efter kunderna, till exempel genom kedjan Apoteket Shop som erbjuder egenvårdsprodukter på attraktiva platser.
2) SJ. Man kapitulerar inför fait accompli. Jag har haft den begränsade glädjen att åka en hel del SJ-tåg de senaste åren. Tågen går sönder, förseningar annonseras ut i femminuterintervaller, reseersättningen är lögn att få tag i (min ansökan från då jag blev matförgiftad 1 april förra året har fortfarande inte besvarats) och begreppet "ursäkta att jag är SJ" finns snart i var jäktad mans mun. Inför avregleringen annonserar SJ att de kommer sänka sin ersättning för försenade tåg med mer än hälften.
Orsaken: "Enligt Ulf Wallin, biträdande presschef på SJ, har man valt att lägga sig på EU:s miniminivå för att stå sig i konkurrensen inför avregleringen."
Enligt monopolkramarna innebär förbudet mot konkurrens att det ensamma företaget får kraft och resurser att skapa en service som överträffar alla alternativ. SJ har haft den möjligheten i många decennier. Resultatet: Nu när de får konkurrens ser de bara två alternativ, sänkta ersättningar eller konkurs. Alternativet excellent service uppbyggd bakom skyddande murar under generationer då, tänker ni? Barnsagor, säger jag och SJ!
2009-07-04
Jag, en kosmopolit?
Hej kära läsare!
Det var ett tag sen. Att hedra arbetslinjen tär på krafterna, så jag har inte skrivit någonting på nästan två veckor.
Idag tittade jag på Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen. Det var ett triktigt bra tal. Den första applåden kom först efter 25 minuter, vilket gjorde att den stod ut. Återhållsamhet, informativt och tankeväckande var ledorden för talet och dess innehåll.
Förra helgen var jag i Ukraina som talare på en konferens om politiskt ledarskap, jag ska skriva mer om det när jag sorterat alla intryck. En annan talare var Pall Heimisson från moderaternas isländska systerparti. Vi skildes åt i Kiev, han flög hem via Milano och jag flög till Arlanda via Tallin. Nu ikväll såg jag honom i publiken på Fredriks tal.
Världen är onekligen liten!
Jag bifogar en bild från mitt hotellrum i Ukraina. Det bästa 60-talet har att erbjuda!
Det var ett tag sen. Att hedra arbetslinjen tär på krafterna, så jag har inte skrivit någonting på nästan två veckor.
Idag tittade jag på Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen. Det var ett triktigt bra tal. Den första applåden kom först efter 25 minuter, vilket gjorde att den stod ut. Återhållsamhet, informativt och tankeväckande var ledorden för talet och dess innehåll.
Förra helgen var jag i Ukraina som talare på en konferens om politiskt ledarskap, jag ska skriva mer om det när jag sorterat alla intryck. En annan talare var Pall Heimisson från moderaternas isländska systerparti. Vi skildes åt i Kiev, han flög hem via Milano och jag flög till Arlanda via Tallin. Nu ikväll såg jag honom i publiken på Fredriks tal.
Världen är onekligen liten!
Jag bifogar en bild från mitt hotellrum i Ukraina. Det bästa 60-talet har att erbjuda!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
