2007-08-13

Lingua Franca?

Per Garthon får inte sitta bakom ratten, så han har satt sig vid skrivbordet istället och låtit flitens lampa lysa natten igenom. Resultatet är denna artikel om att EU borde anamma ett gemensamt språk.

Ingressen är intressant läsning, vilka är "vi" (jag tippar på att han menar fransmännen):
"Vi borde inte kapitulera och acceptera att engelskan tar över som EU:s huvudspråk. Det går att stoppa den engelska snöbollen och istället göra ett öppet och demokratiskt val av -latin, -esperanto eller franska, skriver Per Gahrton (mp), tidigare -Europaparlamentariker."

Det här citatet visar hans syn på EU:s invånare:
"Detta illustrerar att det finns en språkdynamik i riktning mot ett huvudspråk, ett lingua franca. Antingen sker det genom ”marknadskrafterna”. Eller så fattas ett politiskt beslut."

Han skriver "marknadskrafterna", antyder att det skulle innebära storföretagen, men syftar egentligen på medborgarna. Valet av vilket språk som kommer att styra EU står mellan politikerna och medborgarna.


"Idag håller engelskan på att ta över, utan att någon har fattat beslut om saken."

Fel, fel, fel! Ingen politiker har fattat beslutet, istället är det miljoner och åter miljoner människor som valt att använda engelskan för att kommunicera. Det är just det som är det fria samhällets styrka, den osynliga handen som ser till att samhället ordnas efter människors bästa.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nej, människor har inte frivilligt valt att kommunicera på engelska. Det var ett politiskt beslut som gjorde att engelskan ersatte tyskan som första främmande språk i svenska skolor efter andra världskriget, eftersom engelska var förstaspråk i segrarmakterna som var ekonomiskt starka. Vilket språk som i framtiden kommer att ersätta engelskan som internationellt kommunikationsmedel - esperanto, arabiska, latin, spanska eller kinesiska - kommer säkert att bero i första hand på den ekonomiska utvecklingen i olika delar av världen, men också på politiska beslut.
Ett aktivt val av esperanto är ett sätt att motverka att den som är rikast bestämmer.
Leif Nordenstorm