Vad man får för 300 miljoner

Jag bor inte i Norrköping. Det är jag glad över.

Kommunen verkar, trots sin storlek, ha fallit offer för den socialdemokratiska bruksortskorruptionen. Familj, släkt och vänner till den socialdemokratiska nyadeln tillsätts på post efter post där de kan leka fritt med folkets pengar.

Mathias Sundin, folkpartiets oppositionsråd i staden, kommenterar på sin blogg och skämtar till det lite grann. Han beskriver bakgrunden:
" *IFKs ordförande heter Hans Lundin, han sitter i kommunfullmäktige för socialdemokraterna.
*Hans fru, Rita Lundin, utsågs att vara ordförande i det kommunala bolag som äger Idrottsparken. Efter kritik om sängkammarpolitik avgick hon.
*Björn Johansson var ordförande i IFK Norrköping innan Hans Lundin, samtidigt som han jobbade som kommundirektör. Efter han slutade förra året gick han direkt till jobbet som kanslichef hos IFK.

Och nu tycker man alltså att det är lämpligt att IFK Norrköpings damlag leds av kommunens näst högsta politiker, Eva Andersson."

NT rapporterar, liksom min favoritredaktion, SR Östergötland.

Mathias Sundin funderar: "Snart vet jag inte var jag ska gå på kommunstyrelsemöten, i Rådhuset eller i klubbhuset."

Jag har en bok att hämta på biblioteket i Norrköping senast imorgon och min MacBook kanske kommer tillbaks från service. Men vill jag verkligen åka dit?