Så...

vad har jag gjort hela sommaren då, undrar ni säkert?

Den enskilda aktivitet jag troligen lagt mest tid på är att lyssna till The Skeptics' Guide to the Universe. Det är en fantastisk podcast för alla vi som tycker att vardagen och världen runt omkring oss är fullständigt fascinerande. Ett sorts Magasinet Filter i ljudform!

Formatet är inte så spekatakulärt, programledaren Steve Novella och hans fyra bisittare (Steves två bröder och två vänner) snackar om det som intresserar dem för stunden. Magin ligger istället i valet av ämnen (allt från den senaste upptäckten inom astrofysik till utläggningar om hur man bäst överlever zombieapokalypsen) och deltagarnas fullkomliga fascination för sitt ämne.

Det inslag jag gillar näst bäst är "Science or fiction" där bisittarna och vi lyssnare får tre påståenden, två sanna och ett falskt, och ska försöka lista ut det falska. Hjärngympa på hög nivå (särskilt för den som inte är expert på dinosauriebiologi, honungskemi eller plattektonik) med ett starkt inslag av humor.

Intervjuerna är det jag uppskattar mest. Ingen annan stans har jag stött på intervjuer med vetenskapsmän från så många olika fält (biologer, psykologer, fysiker, kemister, you name it) bli intervjuade av genuint intresserade och pålästa journalister. Här kan Vetandets värld i P1 slänga sig i väggen.

Sceptics Guide är inte för alla. Men har man ett intresse för världen omkring oss så är det en ren glädje att lyssna till. Prova om det är din grej redan idag genom att söka efter podcasten på iTunes, via deras hemsida eller "your portal of choice"!

Jag var först, staten kom sedan!

För något år sedan skrev jag en uppsats åt Arvid Lindmans fond om politikens nya villkor i en digital värld. (Jag vet, internet kom 1994 och är inget nytt för oss födda efter 1980. Men politiker och tjänstemän är ofta äldre.)

Det är kul att se hur mycket av det jag skrev då blivit verklighet nu.

Den första delen av uppsatsen handlade om hur politiker bör (och inte bör) lagstifta kring internet. Under de senaste åren har debatten om fildelning i stort dött ut. En liten tjänst kallad Spotify har gjort sitt till. Liksom skivbolagens beslut att lägga ut musikvideor på YouTube, där Lady Gagas Bad Romance är den mest visade videon av alla. Och med tjänster som Headweb och Voddler är behovet av illegal fildelning inte lika stort. Summa sumarum: genom att lagstiftare och byråkrater hållit på hanen har marknaden löst många av utmaningarna med den nya tekniken.

Den andra delen i min text handlade om hur myndigheter bör dela med sig av sin information. Stockholms stad beslutade att publicera offentliga handlingar i våras, under borgerlig ledning. Och den 1:a juli trädde PSI-lagen i kraft. Målet med lagen är att myndigheterna ska tillhandahålla all information på nätet i format som gör det möjligt att bygga tjänster kring dem. Klockrent! Jonas Lejon påpekar att det inte gått smärtfritt, men riktningen är rätt.

I den avslutande delen av min uppsats skrev jag om hur partier kan lära sig av Chris Andersons bok Long Tail. I korthet handlar det om att attrahera fler väljare genom att attrahera färre till varje förslag. Karl Sigfrids arbete för ett fritt internet var ett då aktuellt exempel. Sofia Arkelstens engagemang för miljön är ett annat, följ henne på Twitter: moderatmat.

Det är kul att veta att jag såg utvecklingen i förväg. Självklart har jag en del spådomar om hur framtiden kan se ut. De återkommer jag till i ett senare inlägg!

Kul med förhandling iställt för handel

Något riktigt spännande håller på att hända i Sverige. Fackförbund och arbetsgivare förhandlar just nu om nya löneavtal i snart sagt alla branscher. Ett par miljoner löntagare och många hundra tusen företag runt om i landet påverkas av hur förhandlingarna går.

Och, tänker du, det här händer väl ändå rätt regelbundet?

Nej, säger jag, den här gången finns det en stor skillnad. För första gången sedan det vi kallar "den svenska modellen" infördes är det parterna själva som gör upp om reglerna utan köpta politiker. Det är stort!

Majoriteten av avtalsrörelserna har genomförts med fackets eget parti i regeringsställning. Vid något tillfälle har en borgerlig regering styrt, men inte en så pass sammanhållen eller samkörd regering som denna gång.

Vad innebär det i praktiken?

- Parterna (arbetsgivarna och facket) kan för en gångs skull förhandla på någorlunda lika villkor.

- Facket kan inte hota med att beställa lagstiftning från sin regering om de inte får igenom vissa krav.

- Regeringen kan fokusera på de större frågorna om sysselsättning, istället för en massa käbbel om enskilda avtal i vissa branscher.

Det blir lite mer av en fair fight, liksom!

Och så invändningen "vad menar du med köpta politiker?"

- Socialdemokraterna grundades av fackförbundet LO.

- LO besitter flera tunga poster i partiledningen.

- LO titulerar flera av de folkvalda parlamentarikerna som "sina riksdagsmän".

- LO har i tidigare valrörelser givit socialdemokraterna närmare 500 miljoner kronor i direkt och indirekt stöd till valkampanjerna.

- Tack vare de stora donationerna har de kunnat köpa lagstiftning av regeringen när löneförhandlingarna inte gått deras väg. LAS (sparka kidsen först-lagen) och MBL (facket bestämmer över ditt jobb-lagen) är två exempel.

Så det ska bli kul att se hur lönerörelsen förlöper när ingen av parterna kan köpa sig politiska fördelar!

Forskare är forskare oavsett ursprung

På bloggen Fred i Mellanöstern hittar jag dagens tokighet, som de kommenterar med den äran. En tidigare professor vid KTH (så glad jag är att ha läst vid LiTH) vill att universitetet bojkottar forskare från Israel.

Problemen är två:
1) Människor är inte sitt land eller sitt ursprung.
2) Forskning är inte politik.

1) Det är alltid fel att dela upp människor i grupper beroende på något gemensamt drag. Bara för att en person är född i ett visst land, har en viss tro, eller har något annat gemensamt med andra människor innebär inte att han eller hon är identisk med alla andra. En kristen, 20-årig, homosexuell, svensk hårdrockare har rätt lite gemensamt med en kristen, 60-årig, pensionerad gift kvinna på Sri Lanka. Samma sak gäller för forskare från ett visst land.

2) Forskningen och forskare måste få utvecklas utan politisk styrning. Framsteg inom vetenskapen bryr sig inte om landsgränser eller politiska majoriteter. När man hindrar forskare från att mötas och utbyta idéer med varandra gör man världen till en sämre plats. Eller i bästa fall till samma plats som den är idag. Men världen är inte färdig, all kunskap är inte funnen och jag vill inte att några tokstollar ska hindra att jag dör i en bättre värld än den jag lever i idag.

Två argument jag väljer att inte utnyttja:
A) "Varför inte bojkotta forskare från riktiga skitländer som Kuba, Iran, Burma, Kina eller Eritrea?" (Även om kravet "Era forskare är bara välkomna om Dawit Isaak sitter på samma plan" vore coolt.) Det här är spel på fel planhalva, där man ger efter och diskuterar i vilka fall bojkott är rättfärdigat. Det är aldrig rätt.
B) "Sverige skulle förlora på att inte ha utbyte med världens (näst) främsta land inom teknisk forskning." Jag ser inte universitet som institutioner som arbetar för det egna landets bästa. Forskningsframgångar ska inte vara till för att göra det egna landet rikt, i någon mån på andras bekostnad. Vetenskaplig utveckling är universiell och universiteten har sedan länge kastat av sig nationsgränsernas ok. Det man kommer fram till i Linköping kan förfinas eller appliceras i Luleå likväl som i Boston eller Tel Aviv. Och börjar man resonera i pengar hamnar man i en diskussion om vad som är en acceptabel förlust för ett visst mål. Jag köper inte premissen.

Stockholm följer mitt råd!

Det känns alltid roligt när mina idéer hörsammas av kloka människor. Idag är det Lotta Edholm från Folkpartiet som lanserar ett skönt förslag. Såhär skriver hon om målet för Stockholms stads arkiv och dokument:

"Utgångspunkten kan inte vara någon annan än att alla allmänna handlingar och alla data som kommunen producerar och som inte berör enskilda individer, med tiden ska vara tillgängliga via internet."

Det är precis det här jag skrev om för Arvid Lindmans fond förra året och även i Svensk Tidskrift. Jag hoppas att de inte bara gör materialet tillgängligt utan anstränger sig för att presentera det i lämplig format så att andra kan göra häftiga saker med informationen. När jag fortsätter läsa artikeln visar det sig att det är just vad man planerar:

"Om datakällorna istället publicerades i öppna format skulle kreativa medborgare kunna undersöka samband som tjänstemän och politiker aldrig funderat över. Och entreprenörer skulle kunna använda informationen för att skapa tjänster som ligger utanför den kommunala kärnverksamheten. Under januari kommer London att publicera 200 samlingar av kommunal data för att öka insynen i verksamheten och erbjuda råmaterial till internetentreprenörer. Stockholm borde förstås redan ha gjort detta."

Min första tanke är en bättre version av Hemnet där man, med stöd av stadens data, kan leta efter bostad i områden med lagom trafik, tillräckligt nära (eller långt) till barnomsorg, strövområden och liknande. Det finns hundratals andra roliga och bra användningsområden för den här informationen. Det kommer bli otroligt intressant att följa vad som händer sen!

Grattis, Stockholm, ni har tagit ett steg närmare framtiden!

Lady Gaga och marknadspriserna

Expressen har en artikel som är intressant ur några olika vinklar. Lady Gagas låt Poker Face har spelats en miljon gånger på Spotify. För detta kan hon inkassera hela 1150 kronor.

"Oj", kan man tänka, "hon borde ju vara miljardär." Och sen tänker man "För jag har ju lyssnat på 15 sekunder reklam efter var sjätte låt och alla vet ju att 15 sekunder reklamtid är värd 6000 kronor..." Eller hur var det nu?

Jag gillar Chris Andersons bok "Long tail", som satt ramarna för de senaste årens diskussion kring handel på nätet. Tesen i den boken är att när kostnaden för att producera ett extra exemplar av en vara (en ny kopia av en digital låt) är försumbart nära noll så kommer Pareto-principen sluta gälla.

Hans "nya" bok Free lär vara lika intressant. Tanken i den boken är att allt mer kommer att ges bort gratis, i förhoppning att kunder kommer betala för en annan vara. Google ger bort sökningar i förhoppning om att kunna sälja annonser, träningssajter ger bort enkla konton i hopp om att vissa betalar för mer avancerade funktioner. Och det är här Lady Gaga kommer in i bilden.

Hon spelas mycket på Spotify och får nästan inget för besväret. (När alla avgifter är betalda för transaktionerna mellan olika konton har hon nog betalat mer än hon får.) I den gamla skivbolagsvärlden skulle artisten vara rökt, Spotify skulle vara rökta och du och jag skulle tvingas lyssna på Poker Face endast de veckor Grammofontimmen i P1 behagade spela den.

Välkommen, Nya Världen!

Här tjänar tjejen nästan inget på Spotify. Men i gengäld säljer hon CD-skivor till personer som hört låten på kompisens Spotify, hon säljer konsertbiljetter till oss som vill höra/se låten live, hon säljer t-shirts till fansen, hon får reklamkontrakt för olika varor som vill visa att de är lika coola som hon och hon får olika stora summor från en myriad olika källor. Det sker inte på samma sätt som förut, kanske ger det inte samma höga slutsumma. Men det är totalt sett mer än 1150 kronor till artisten, det innebär att vi får fler alternativ att välja mellan och det innebär att vårt begär av kändistjänster utökas med fler tjänster och kan tillfresställas på helt nya sätt.

Framtiden är fantastisk... så länge du inte bor i Nordkorea, Kuba eller andra platser där framtiden inte är tillåten.

LiU uppmärksammas av Engadget

Det är inte alltid lätt att förstå vad allt man lär sig på universitetet ska vara bra för. Varför är det användbart att kunna analysera funktioner som beror av flera variabler, vad kan minsta kvadratmetoden användas till och hur kan ett basbyte liva upp vardagen?

Idag skriver världens största tekniksajt Engadget.com om ett projekt vid Linköpings Universitets campus Norrköping, där jag pluggar. De har tagit fram en teknik för virtuella obduktioner, där man kör kroppen genom en magnetröntgen. Man får god detaljrikedom och behöver inte ens öppna säcken som kroppen ligger i, vilket ibland kan vara positivt ur arbetsmiljöhänseende.

Forskarna använder multitouch på ett sätt som får min iPhone att verka lite efter i utvecklingen.

Läs artikeln om virtuella obduktioner här och missa inte videon!

Sådär lagom nördigt

XKCD är en bra serie för de som är lite nördigare än genomsnittet. Och för de som är rädda för velociraptorer (Jurassic Park, you know).

Dagens strip fick mig först att skratta och sedan få mig att känna saknad över något jag aldrig upplevt.

RPS är en ordlek med det klssiska RPN-systemet. RPN står för Reverse Polish Notation och är ett sätt att skriva ekvationer som var populärt på 60- och 70-talen. Istället för att skriva "1 + 2" skriver man "1 2 +". Resultatet är detsamma, men vid komplexa ekvationer blir det (med lite träning) enklare att skriva in dem i miniräknaren eftersom man slipper parenteser. (1+2)*2 skrivs 1 2 + 2 *.

RPN är en av de där små nördiga sakerna som jag vill kunna för sakens skull. Lite som att jonglera, blåsa eld och räkna binärt på fingrarna. Jag har letat efter en RPN-räknare i ett par år, men inte hittat någon till ett bra pris ännu. Det är helt enkelt dags för mig att inse att jag föddes för sent för att kunna lära mig RPN... eller?

Jag ska lägga några timmar på att koda ett litet glatt program som kan räkna RPN åt mig. Det läggs upp här när det är klart!

Ett livräddande liv är över

Norman Borlaug är troligen den man som har räddat flest människors liv genom historien. Han startade den Gröna revolutionen, som genom genteknik och nya odlingsmetoder skapade högre avkastning för bönder över hela världen.

Det uppskattas att hans handlingar har räddat en miljard människors liv och lika många hektar skog och regnskog från skövling.

Idag har varit en sorgens dag. Men hans bidrag till världen lever vidare och varje dag är det människor som slipper dö tack vare dem.

WOW! Nu får polisen fullt upp!

Regeringen snålar verkligen inte när det behövs. Till hösten får polisen fyra miljarder kronor extra. Det är grymt mycket pengar. Fyra tusen miljoner kronor. Den största satsningen någonsin.

Om jag vore rikspolischef skulle jag känna mig som ett rådjur i strålkastarljus. "Här kommer pengatåget. Vad gör jag? Vad gör jag? Vad gör jag?!" Eller kanske snarare som en skidåkare i en lavin. Den kan hjälpa åkaren att ta sig ned, men åker han fel är han dödens lammunge med flera ton kompakt snö ovanpå hjälmen. Polisen får ett tufft arbete med att anpassa organisationen efter de nya tillskottet, utan att jäsa över kanten och återigen bli sittande med budgetunderskott.

Fyra miljarder kronor till rättsväsendet är fantastiskt! Fler poliser, minskande berg av liggande undersökningar och fler avgjorda fall. Härligt!

Christoffer Järkeborn ger en sedvanligt koncis sammanfattning av reformen.

Ännu bättre social media-kampanj

Mitt förra inlägg om hur man använder sociala medier i en politisk kampanj har fått många läsare. Förra inlägget beskrev tekniken jag använder, nu vill jag beskriva hur jag använder det.

Interaktivitet
Sociala medier är ju till sin natur avsedda att användas för dialog. Tyvärr beter sig många användare, inte minst politiker och politiska organisationer, som om de var med i en sketch om en stereotyp Wall Street-bar i mitten av 80-talet. Alltså bara prat om sig själv där andra enbart släpps in i konversationen under andningspauser eller när de besvarar retoriska frågor. Jag faller själv i fällan rätt ofta, men är medveten om den bristen.

Jag tror att det bästa sättet att använda de sociala medierna är just genom att vara social. Att kommentera andras inlägg, bidra med nyttiga länkar, skicka in fakta och egna perspektiv i diskussioner etc. Under den närmaste tiden ska jag försöka inspirera till mer interaktivitet i min kampanj. Fler frågor i mina Twitter-inlägg, mer aktivt deltagande i Facebook-diskussioner och mer rörelse i min Facebook-grupp Johan Lundberg till riksdagen 2010.

Interaktivitet går åt båda hållen. Jag har en rätt bra plan på hur jag kan interagera mer med andra, det kluriga är hur jag får dem att interagera med mig. Att göra utspel som blir "snackisar" är lätt på pappret, men att hitta de utspelen är svårt. Att ställa frågor och utmana gör sitt till, men är ingen garanti för framgång. Just nu kör jag på idéen om många bäckar små. Har ni tips får ni gärna skriva det i kommentarerna!

Sprida sitt budskap
Jag har flera gånger råkat ut för SM-spam, alltså att någon skriver "bra sagt" i ens Facebook-feed eller kommentarer och sedan lägger upp en länk till sin egen grupp, sin egen blogg eller någon produktlänk utan att tillföra något till diskussionen. Målet är alltså att få fler att gå in på sin länk och på så sätt känna sig mer sedd. Det här får oftast motsatt effekt, likt Spotify-reklamen. Läsaren känner sig avbruten i sin tankegång och fylls av aversion istället för intresse.

Att länka till nyheter på webbsidor som använder sig av Twinglys bloggtjänst är också bra om man vill få många besökare. Men för mig som riksdagskandidat från Östergötland spelar det rätt liten roll hur många värmlänningar eller skåningar som känner till mig. Visst har de sociala medierna kortat avstånd mellan människor, så att östgötar kan få tips om mig från vänner i andra landsändar. Dock är det viktigaste fortfarande att jag får så stort genomslag som möjligt bland mina potentiella väljare. I provvalet innebär det att jag behöver nå så många östgötska moderater som möjligt.

Min taktik här är rätt enkel. Den bygger på kvantitet och kvalitet. Kvantiteten bygger på aktivtet i kommentarerna hos östgötska tidningar och ge mina alster spridning på Facebook. Här är humor ett viktigt grepp, då det är roligare att skicka en kul länk till sina kompisar än en tråkig. Vad det kommer att resultera i får ni se framöver! Kvaliteten handlar om att nå rätt personer i mer riktade utspel. Här är Facebook-gruppen en viktig del i arbetet. De som valt att gå med i gruppen tillhör ju kärnan av kampanjen. Dels vill jag ge de information tidigare än andra och dels vill jag få dem att arbeta som ambassadörer för mitt varumärke. När jag ser inlägg av andra som innehåller fraser av typen "Det där är ju helt rätt! Min kompis Johan tycker likadant, kolla gärna in honom!" så vet jag att jag har lyckats.

Mäta genomslaget
Min lärare i internlogistik lärde mig att göra saker rätt är bra, att göra rätt saker är bättre. För att veta om jag gör rätt saker använder jag två webbverktyg. Till bloggen har jag installerat Google Analytics. Tjänsten mäter antalet besök, varifrån de kommer och hur länge de stannar på siten. Det ger mig information om vilka inlägg och ämnen som väcker störst intresse, vilka sidor som länkar till mig och varifrån mina besökare kommer. Idag är det fördelat ungefär en tredjedel vardera av länkar från andra sidor, klick från Google och personer som skrivit in bloggadressen direkt i webbläsaren. Mina mest lästa inlägg handlar faktiskt inte om politik utan om att jag provsuttit Volvos XC60 och att min MacBook Air haft ett lite speciellt problem.

Bit.ly är en tjänst som förkortar länkar. Twitter har en gräns på 140 tecken per inlägg och genom att göra långa länkar korta får jag fler tecken över att väcka intresse. Det ger mig också en annan fördel, nämligen att mäta mitt genomslag. Direkt efter att jag skickat ut en länk kan jag med sekunders fördröjning se hur många som klickat på just den länken. Eftersom den främst sprids via Twitter och Facebook, med mig som garanterad avsändare, kan jag därför indirekt mäta hur många som intresserat sig för vad jag skrivit.

Tillsammans ger tjänsterna mig en bättre uppfattning om hur väl mitt budskap når ut och hur väl mina budskap tas emot av de jag vill nå. Få klick innebär att jag gör någonting fel (fel ämne, fel formulering, fel målgrupp, fel tidpunkt etc.), väldigt många klick innebär att det jag gjort varit så intressant att det propagerats vidare av mina läsare. Ett bättre lackmustest på sin egen kompetens är svårt att få!

Sammanfattning
Jag utnyttjar många olika tjänster för min sociala medienärvaro och har en någorlunda genomtänkt strategi för hur dessa kan användas för att få en personlig kontakt med så många väljare som möjligt.

Posten in på 2000-talet med RFID

Jag förbereder mig inför höstens studier genom att kolla in de kurser jag kommer att läsa de närmaste åren. Särskilt ser jag fram emot kurserna i planering av flygtrafik (som jag hoppas ges framöver) och mobil kommunikation. För den som är intresserad av den förra rekommenderar jag de första föreläsningarna på MIT:s öppna kursbibliotek. Finns att ladda ned här Airline Schedule Planning.

Efter att ha gogglat lite på cykelbud, indiska lunchleveranser (PDF) och annat smaskigt kom jag på hur Posten skulle kunna bli ännu bättre. Deras paketförmedling för företag är inte perfekt, men fungerar mycket bättre än för privatpersoner. Det är lätt att skapa fraktsedlar och de erbjuder bra spårning av paketen.

Jag drar mig för att skicka saker med Posten eftersom jag vill kunna följa mitt paket hela vägen till leverantören. Det borde inte vara så svårt att implementera mer eller mindre inom det nuvarande postsystemet.

Såhär borde man kunna skicka ett spårat brev:
Posten säljer ark med frimärken med en inbyggd RFID-tag (samma sak som finns i beröringsfria passerkort).
Avsändaren klistrar märket på sin försändelse och registrerar serienumret på Posten.se.
En RFID-mottagare i brevlådan registrerar när brevet läggs i.
Brevbäraren tömmer lådans mottagare vid tömning.
Försändelsen skickas som vanligt i Postens härliga system.
Vid leverans läses paketet av en sista gång.
Breven går att spåra som alla andra försändelser via Postens system.

Fördelar
- Tryggare leveranser.
- Roligare kundupplevelse att kunna följa sitt brev. (Redan idag borde Posten implementera en karttjänst i sin paketspårning.)
- Posten kan erbjuda en mer differentierad service för sina kunder. (Jämför med att restauranger ofta har kaffe på maten för 10kr och finkaffe, typ latte, för 30kr. Då maximerar de intäkterna både från de med låg respektive hög betalningsvilja.)

Nackdelar
- Installation av RFID-läsare i uusentals brevlådor är dyrt.
- Att utrusta brevbärarna med RFID-läsare är dyrt.
- Att utbilda dem kostar ytterliggare.
- Problemet med leveranskvittens är fortsatt olöst.

Sammanfattning
Jag är en logistiknörd. Det kommer göra Sverige gott i framtiden. När Posten börjar erbjuda tjänsten ovan om en herrans massa år så vet ni var ni läste om det först!

Så gör man en personvalskampanj på webben

Jag är MUF Östergötlands riksdagskandidat. Det ställer krav. Jag måste finnas där unga människor finns och kommunicera så att det känns nära och relevant för dem. Det är en kul utmaning!

Här kommer en liten sammanfattning av hur min personvalskampanj är upplagd inom de sociala medierna:

Hemsida
Jag och min kampanjkonsult Jocke (han får inte betalt, men bor på min soffa ibland) diskuterade detta en del. Han ville att jag skulle registrera en domän typ johantillriksdagen.se eller johanochdu.nu. På sidan skulle jag ha en blogg, en mikroblogg, en chattfunktion, en nätverksfunktion, kunna lägga ut videor och hålla kontakt med mina supporters.

Det skulle kräva en hel del utgifter och många, många timmars arbetet med Wordpress och dess plug-ins. Min lösning är genialt enkel: min centrala valsida är också min Facebook-profil: http://www.facebook.com/johan.lundberg

Facebook
Här sammanstrålar alla delar av min närvaro i de sociala medierna. Tjänsterna är redan integrerade i Facebook, insticksprogram finns och det är den naturliga platsen att leta efter personer man vill veta mer om.

Genom Facebook kan mina vänner och supporters hålla sig uppdaterade och på ett enkelt sätt sprida informationen/bilderna/filmerna/länkarna vidare till sina vänner. När jag provade detta i EP-valrörelsen nådde mina webbfilmer tusentals unga personer på bara några få minuter, ett genomslag som är omöjligt att genomföra i något annat medium.

Blogg
Sedan hösten 2004 har jag bloggat här på Ledljus. Jag har lärt mig Blogger och vi funkar i en skön symbios. Att överge bloggen känns inte aktuellt, den är en för stor del av mig för att kunna lämna helt. Även om jag inte är dunderstolt över varje inlägg så är de samlat en bra beskrivning av mig och min utveckling de senaste fem åren. Genom Facebook-applikationen Simplaris Blogcast uppdateras alla inlägg direkt till min Facebook-feed. Tyvärr sker det bara en gång per dygn eftersom Blogger inte har någon ping-funktion, jag byter app när jag hittar en bättre.

Hade jag börjat blogga idag så hade nog valet fallit på WordPress som är friare och ger många fler möjligheter att ändra layout och innehåll. Men Blogger var mitt val då och det är så pass bra att jag kommer behålla det ett tag framöver.

Mikroblogg
När Twitter först dök upp så förstod jag inte meningen, men jag är biten av Twitter-flugan. Via Twitter kan jag berätta om tankar som far genom mitt huvud, vad jag gör i kampanjen för tillfället och blixtsnabbt kommentera händelser. Till skillnad mot bloggen där inläggen ofta är längre och innehåller såväl filmklipp som bilder. Jämför med skillnaden mellan one-liners och anföranden. Via Twitters egen Facebook-app skickas mina twittranden automatiskt till statusfältet på min Facebook-sida.

Mobilblogg
Den svenska utvecklaren Jonas Lejon har jag stor respekt för. Han gör ett bra jobb dels med sina olika tjänster och dels med sin blogg om PHP-kodning. Hans tjänst Bloggy använder jag för att mobilblogga då den stöder både SMS och MMS. SMS:en skickas sedan vidare till Twitter som skickar dem vidare till Facebook. MMS-bilderna hamnar tyvärr bara hos Bloggy, men de som följer mig där är rätt hardcore och förtjänar en bonus!

Livesändningar
Om någon vecka börjar min turné runt i länet till olika föreningar och evenemang. Då kommer jag att ta med mig en kamera eller en vän med en lämplig telefon för att dokumentera vad som sker. Detta läggs ut på min Bambuser-kanal. Bambuser är en tjänst för att sända video live över nätet. Vi i MUF använde det i EP-valrörelsen i våras då vår förbundsordförande och valledare livesände varje morgon och kväll. Jag tycker att jag är roligare live än i textform, så därför kommer det nog bli en del filmer. Dessa läggs upp som länkar på Facebook.

Bilder
Jag är en dålig fotograf, har ett kasst bildsinne och är lite lat. Detta sammantaget gör att jag inte lagt någon tid på att få igång en bra bildtjänst till mitt sociala nätverk. Däremot har jag beställt en iPhone 3GS. När (om) den väl anländer kommer detta lösa sig nästan automagiskt. Då kommer jag att kunna ladda upp bilderna i telefonen direkt till Facebook, tagga och kommentera dem i realtid etc. Förhoppningsvis anländer luren i nästa vecka och då blir det fota av!

SEO
De tre bokstäverna är en förkortning för search engine optimization, vilket handlar om hur man gör en site så attraktiv som möjligt för Google. (Andra sökmotorer är inte relevanta, inte alls.) Jag följer ett tiotal SEO-bloggar dagligen, men har inte satt mig in i koncepten ännu och framförallt inte implementerat det jag kan. I så fall hade jag till exempel ofta och gärna skrivit mitt namn (Johan Lundberg) och att jag kandiderar till riksdagen 2010, med länkar till min Facebook-sida och uppmanat dig kära läsare att göra detsamma. Får jag tid över ska jag bli lite bättre på detta inom kort, så att jag toppar Google-sökningen på mitt namn istället för någon okänd litteraturvetare.

Spindeln i nätet
I samband med att jag köpte min MacBook Air installerade jag webbläsaren Flock. Den har i grunden förändrat hur jag surfar. Flock är Firefox på sociala medie-steroider! I en sidopanel har jag alla 100-talet bloggar jag följer, som uppdateras varje timme. I en annan panel ser jag alla bilder mina vänner lägger upp på Facebook. I en tredje finns alla Twitter-, Facebook-, och YouTube-uppdateringarna från mina vänner. Med en knapptryckning lägger jag intressanta länkar till mitt Delicious-konto och kan söka bland dessa i automatiskt genererade kategorier. Jag kan blogga direkt till Blogger och i den veckogamla senaste versionen följer min Facebook-chatt med även när jag går till andra siter. Det finns även en clipboard-funktion, en lättnavigerad historikfunktion och troligen tjoget andra tjänster som jag inte hunnit utforska.

Det är från denna kommandocentral som det mesta av mitt kampanjarbete på nätet sker och planerandet av den fysiska kampanjen utförs.

FirstClass
Moderaterna har sedan 90-talet varit Sveriges främsta IT-parti ur teknisk synvinkel. En relik från den tiden är partiets mailsystem byggt på FirstClass. Ett grymt bra verktyg som förutom mail är ett internt debatt- och kommunikationsforum. Det är inget jag valt, men ett program jag älskar!

Kostnad
Vad kostar då hela detta kalas? Jag har här räknat upp ett antal tjänster som jag använder nästan dagligen. Utöver detta är jag registrerad på en mängd forum, har flera mailkonton och finns registrerad på ett tjogtal olika webbtjänster (den senaste är url-förkortaren Bit.ly). Sammanlagt har jag lagt ut noll kronor på detta och har potential att nå flera tusen personer inom loppet av några minuter. Det innebär ett paradigmskifte i hur en valrörelse kan bedrivas. Plötsligt är det inte pengarna i partikassan eller den egna plånboken som avgör hur det går. Istället är det en kamp om vem som kan vinna flest till sina idéer. Vem som har bäst formuleringar, ger trevligast intryck och verkar vara den som kan göra bäst arbete på plats i riksdagshusen.

Fysisk teknik
Som nämnt jobbar jag på en MacBook Air, vilket är min enda dator. Den har ett par externa hårddiskar för att ha en Time Machine-backup och spara gamla bilder. Jag fick en skrivare i födelsedagspresent, men har nog skrivit ut färre än 20 sidor på ett år.

För att koppla upp mig mot nätet använder jag ett mobilt bredband från Tre. Det har varit min vän i snart 18 månader, även om jag bytte modem för en månad sedan. Jag är störtnöjd med tjänsten och med Tre som operatör! Det är en kostnad på 199 kronor per månad.

Min mobil har sedan partistämman 2007 (jag smet iväg på lunchen och köpte en av de första i landet) varit en SonyEricsson K850 med Tres programvara som funkat bra. Just nu använder jag en UltraTouch som jag fått låna från Samsung (via jobbet) och i nästa vecka hoppas jag kunna byta till en iPhone 3GS. Abonnemanget är idag Tre Fastpris för 599 kronor/månad. Efter att ha analyserat mitt ringande det senaste året inser jag att det är ett grymt kap för mig. När iPhonen anländer byter jag till abonnemanget 3Total och får förutom dagens 3000 minuter, 3000 SMS och 3000 MMS även 10 GB data varje månad. Hoppas det räcker!

Målsättning
Jag gillar webben och hoppas vara den mest socialt medieaktiva kandidaten i valet.

Update
Detta inlägg täcker tekniken. Mitt nästa inlägg beskriver hur man sedan använder sociala medier.

Och ni som ville ha politik

Att det privata inte är politiskt ligger till grund för många av mina ställningstaganden. Men det privata är bloggbart!

Fast bara nästan allt.

De senaste dagarna har jag (i omgångar) läst en fantastisk intervju från Tom's Hardware med Joanna Rutkowska. Hon är en av de senaste årens mest intressanta forskare inom datasäkerhet. Hennes företag Invisible Things Lab jobbar med att hitta och täppa till hål i moderna datorsystem djupt ned i programmen, så nära kiselchipsen man kan komma utan att lämna tangentbordet. Artikeln är i nio delar och berör de kommande årens utmaningar inom datasäkerhetsområdet.

Det intressanta är artikelns fokus på virtualisering och möjligheten att helt ta över en dator utan att någon kan upptäcka det. Istället för att, som tidigare, försöka hitta hål i program eller operativsystems kärna är det nya svarta bland de Svarta hattarna att försöka ta över kommandot ett (eller flera) steg över operativsystemet. Läskigt eftersom det kan ske helt utan upptäckt.

Jag rekommenderar alla som känner sig manade att läsa artikeln. Kör ni Firefox är mitt tips att markera alla uttryck ni inte känner igen, kopiera med ctrl+c, flytta sig till Google-fönstret med ctrl+k och sedan klistra in texten där. Vem vet vad ni kommer få för nya kunskaper! (Jag visste till exempel inte att Citrix låg bakom Xen.)

Nästa inlägg kommer att handla om politik, jag lovar!

Sådant de brännt häxor för

Morgonen har jag ägnat åt att läsa en massa olika artiklar. Två artiklar berör varandra, fast ändå inte.

När människans genom, våra gener, skulle kartläggas första gången på 1990-talet tog det tretton år. Idag kan forskare göra samma kartläggning på en vecka. Artikeln på O'Reilly Radar (en tidning från ett stort teknikförlag) handlar om hur man hanterar de enorma mängder data som en sådan proces genererar. Jag tycker det är intressant att läsa om hur stora projekt i ett område kan ge landvinningar i ett annat. (De klassiska exemplen är hur USA:s rymdprogram gav upphov till en ny sorts bläckpenna och hur CERN-laboratoriets kärnteknikprogram skapade Internet.)

Dagens andra roliga läsning handlar om en kille som använde en billig iPhone för att hålla koll sitt flyttlass. Det blev både billigare och bättre än att använda en fristående GPS. På bara några år har mobiltelefonerna fått GPS mer eller mindre som standard och Apples iPhone har satt en ny standard för hur en avancerad telefon ska se ut och fungera.

Den tekniska utvecklingen är intressant att följa, även om den går så snabbt att man bara lyckas ta in små brottstycken.

Skriv om läroböckerna!

Från min kemiundervisning i högstadiet är det buckybollarna som jag minns bäst. Det var första gången jag fick känslan av att vara med på utvecklingens framkant. Buckyballs. Smaka på ordet. Visst låter det optimistiskt? Som taget ur en av 50-talets exemplar av "Modern teknik".

Kol, berättade kemiläraren, finns i två former. Som grafit och diamant, det hade människor vetat i hundratusentals år. Men sen bara några år tillbaks fanns kol i en tredje form, så kallade buckybollar. Där var kolet inte organiserat som diamantens kristall eller grafitens räta skikt, utan som bollar. Fascinerande, milt sagt.

Tänk er små robotar som spelade fotboll med buckybollar. Eller nåt annat skoj. Jag fick gott om bilder i mitt huvud på dessa magnifika små skapelser.

Sen dess har jag följt buckybollarnas utveckling och sett dem komma till användning på olika sätt. Bland annat som "lådor" för andra molekyler, till exempel som transportemballage för smarta mediciner.

Idag fick jag samma känsla som i högstadiet. Alltid lika pålitliga Slashdot refererar en artikel i Technology Review om nästa steg i kolets strukturella utveckling. Buckywires. Bollar + olja = långa polymerer av dessa fantastiska små ting. WOW! Tänk vad man kan göra med dem!

Detta har varit ännu ett inslag i min serie om framtidstro.

Berättelsen om när jag som ung entreprenör på dagis höll på att krama sönder mina sotiga händer då jag fått reda på att värdefulla diamanter bara var sammanpressad värdelös kol lämnar jag till en annan gång.

Civilingenjörer besegrar alltid samhällsingenjörer!

Samhällsinfenjörerna är de där förnumstiga politiskt engagerade människorna som tror att de kan skapa det perfekta samhället. Om de bara får makt och pengar (oftast mycket makt och andras pengar) så kan de lägga allas liv till rätta och få världen att äntligen svaja i harmoni.

Det handlar nästan alltid om att genom förbud och tvång få människor att handla i enlighet med samhällsingenjörens stora, ofelbara plan. Exempel genom historien:
- Tvångssteriliseringarna, för att skapa ett folk värdigt folkhemmets hem.
- Rökförbud på krogen, för att få folk att lägga ned giftpinnen och sjunga kumbayah istället.
- Säkerhetsbältestvång, så att ingen dummer krockar och dör.

Ett sentida exempel är det nya förbudet mot glödlampor. Redan i sommar blir det förbjudet att sälja glödlampor i Sverige. De drar ju, enligt samhällsingenjörerna, lite för mycket energi och passar därför inte in i Den Stora Planen. Istället ska vi använda de lämpligt döpta "lågenergilamporna". Att dessa lampor drar mer el än vad som sägs och skapar problem med elnäten är inget som de ofta filfak-skolade samhällsingenjörerna bryr sig om/förstår.

Forskare vid University of Rochester har precis kommit på ett galet coolt sätt att göra glödlampan effektivare. Genom att bestråla glödtråden med en sjukt stark (jag menar verkligen sjukt stark!) laser blir lampan både ljusstarkare och mer energisnål. Det är ju härliga nyheter för alla oss som gillar utveckling och tror att det är forskare som löser teknikproblem, inte politiker.

På en fri marknad hade kunderna fått möjlighet att välja mellan de gamla miljödumma lamporna, de kicksilverhaltiga "lågenergilamporna" och snart även de billiga och effektiva nya glödlamporna. Det hade blivit svårt. Vilken tur att vi har politiker i landet som inte vill låta marknaden styra.

Istället förbjuds vi att köpa de nya lamporna och tvingas betala extra för "lågenergilamporna" eftersom protektionisterna i EU infört extra tullar på dem.

Kreativa jourens nya tips

Under Europa-valrörelsen är jag utsedd till kreativ jour i MUF. Vår valledare sålde in idén med att jag är den mest kreativa personen i MUF och jag är en sucker för komplimanger. Titeln har ett innehåll också, tänka sig. Jag hjälper muffare runt om i landet att komma på roliga och uppseendeväckande grejer i valrörelsen. När de behöver tips så finns jag där för att bolla idéer och hitta kreativa lösningar.

Jag trodde det skulle bli kul, men det har blivit ännu bättre! Jag har gjort allt ifrån att leta upp bilder på vårt kampanjmaterial till att skriva EU-dikter till vykort. Sjukt skoj, helt enkelt!

Ikväll har jag gjort min andra livesändning på Bambuser. Där ger jag ett och annat tips på vad muffare kan göra runt om i landet för att vinna väljare. Hoppas klippet får lika mycket spridning som min förra film, tyvärr är lördag kväll efter en varm sommardag fel tillfälle att få människor till datorn tror jag. När uteserveringarna är fullsatta så är Facebook tomt!

Titta på klippet, det är galet bra!

Jag har redan röstat!

För en stund sedan röstade jag i EU-valet. Moderaterna fick rösten och Gunnar Hökmark fick krysset. Vi var ett fyrtiotal unga och gamla moderater som med ballonger, glädje och demokratitörst tågade genom Linköping för att slutligen nå fram till Stadsbiblioteket och röstlokalen. På Rösta09.se hittar du ännu fler som redan röstat!

Det känns riktigt kul att ha röstat tidigt, röstat blått och röstat med vänner!

Whiiii!

Jag har haft en sjukt intensiv helg. Det började i fredags med ett snabbt besök i Norrköping, lunch i Linköping, lite tvättande och packande hemma och sedan 14-tåget till Stockholm för FS-möte och avstämning med de centrala valarbetarna.

Jag tror vi är närmare 30 personer som kommer att jobba dygnet runt för att kampanja överallt där unga människor befinner sig. 100 kampanjdagar, bloggar, twitter, banners och allsköns härliga upptåg. Och då har vi inte ens börjat räkna allt som kommer göras på distrikts- och föreningsnivå. För att missa MUF de närmaste veckorna måste du nog flytta till en mullkoja i skogen. Men berätta inte för någon, då kommer vi leta upp dig och sprida vår glädje!

Hemfärd med alltid lika trevliga Jenny under fredagsnatten. Hem i Linköping vid 3:30 och fyra timmar senare bar det av till Norrköping och Söderköping för länsförbundsstämma. Där gick det först åt mitt håll med en plats i Moderaternas i Östergötlands länsförbundsstyrelse och utmärkelsen Årets ideolog. I mitt tacktal för det senare beklagade jag att tal inte lyder under kraften av spontan ordning (Hayek-referens 1) och att jag skulle fortsätta jobba mot socialister i alla partier äver framöver (Hayek-referens 2). Sen blev det ett par bakslag då stämmoombuden gick på en lite mindre frihetlig linje än jag skulle önskat. Mest intressant var att de vill göra Sverige till en energination... Vad är det för något och varför ska politiker styra företags utveckling och människors drömmar?

På kvällen bar det av till Stockholm och blev det desto mer gädje. Ren glädje i sin renaste form. På MUF:s valupptakt hade 500 unga moderater samlats för att kicka igång en av tidernas häftigaste kampanjer. En sån stämning! Driv, glädje och dans i sin skönaste kombination!

Idag har jag vårdat relationerna till mina fadderdistrikt (jag åt frukost med dem, inte mer ambitiöst än så) och coachat styrelsemedlemmar i nya, fräscha föreningen MUF Avenyn. De har potential att bli en riktigt lysande kraft i förbundet och landet framöver!

Hemma i Linköping vid 17, middag med föräldrarna. Sen dess har jag och Mange Bruhner suttit på Expen och planerat valrörelsens bästa kampanjutbildning. Tre tillfällen, två grymma säljare och Sveriges hetaste muffare som deltagare. Detta kommer bli najs!

Om 8 timmar bär det av till Norrköping för lite bildning. Sen börjar min valrörelse på rikigt. Jag är ansvarig för förbundets kreativa jour och har en hel del planer på vad kommer innebära. Den som läser här får se!