Så...

vad har jag gjort hela sommaren då, undrar ni säkert?

Den enskilda aktivitet jag troligen lagt mest tid på är att lyssna till The Skeptics' Guide to the Universe. Det är en fantastisk podcast för alla vi som tycker att vardagen och världen runt omkring oss är fullständigt fascinerande. Ett sorts Magasinet Filter i ljudform!

Formatet är inte så spekatakulärt, programledaren Steve Novella och hans fyra bisittare (Steves två bröder och två vänner) snackar om det som intresserar dem för stunden. Magin ligger istället i valet av ämnen (allt från den senaste upptäckten inom astrofysik till utläggningar om hur man bäst överlever zombieapokalypsen) och deltagarnas fullkomliga fascination för sitt ämne.

Det inslag jag gillar näst bäst är "Science or fiction" där bisittarna och vi lyssnare får tre påståenden, två sanna och ett falskt, och ska försöka lista ut det falska. Hjärngympa på hög nivå (särskilt för den som inte är expert på dinosauriebiologi, honungskemi eller plattektonik) med ett starkt inslag av humor.

Intervjuerna är det jag uppskattar mest. Ingen annan stans har jag stött på intervjuer med vetenskapsmän från så många olika fält (biologer, psykologer, fysiker, kemister, you name it) bli intervjuade av genuint intresserade och pålästa journalister. Här kan Vetandets värld i P1 slänga sig i väggen.

Sceptics Guide är inte för alla. Men har man ett intresse för världen omkring oss så är det en ren glädje att lyssna till. Prova om det är din grej redan idag genom att söka efter podcasten på iTunes, via deras hemsida eller "your portal of choice"!

Evolutionen är lag! Basta!

Jag blir så trött varje gång jag läser om intelligent design och annan kritik mot Darwins lära. Efter lite resonerande fram och tillbaks kommer de till slutsatsen att det inte finns tillräckliga bevis för evolutionen ännu.

Det senaste exemplet kommer från tre debattörer på Newsmill. Kritiken är densamma som vanligt.

"I ljuset av aktuellt kunnande och analys inom biologiska discipliner står Darwins teori om arternas uppkomst fortfarande obevisad."

Låt oss se hur kritiken låtit genom tiden
Darwins ursprungliga studier publicerades i mitten på 1800-talet. Han kritiserades direkt vid lanseringen. I en debatt mellan Darwins supporter Thomas Huxley och Samuel Wilberforce frågar Wilberforce om Huxley är släkt med aporna på fadern eller moderns sida. Underförstått: Om inte ens denna enkla fråga kan besvaras så är teorin inte mer än fantasier och mer fakta behövs.

Gregor Mendels studier av ärftlighet och genetik publicerades också i mitten av 1800-talet, men föll i glömska till år 1900. Men även Mendel blev kritiserad. Den mest inflytelserika kritiken kommer från Fischer (1936) som avslutar sin artikel med

"Only a succession of publications, the progressive building up of a corpus of scientific work, and the continuous iteration of all new opinions seem sufficient to bring a new discovery into general recognition."

Efter en rad stapplande upptäckter publicerade Watson och Crick 1953 den första modellen av DNA:s dubbelhelix och ett decennium senare förklarades den genetiska kodens uppbyggnad. Därefter har 60 år av genetiska studier visat hur förändringar i gener leder till ärftliga förändringar och hur dessa sedan kan infogas i det evolutionära teoribygget.

Men skeptikerna fortsatte att hävda att det saknas tillräckliga bevis. Läs exempelvis Michael Dentons bok "Evolution - a theory in crisis" från 1986.

Vid millennieskiftet tog så mänskligheten ännu ett enormt kliv framåt. Hela den mänskliga arvsmassan kartlades, bland annat i HUGO-projektet. Vi vet inte vad alla delar betyder, men hela koden finns där att analysera. Innan dess har musens, bananflugan och en liten nematods arvsmassa kartlagts.

Fortfarande återkommer samma kritik. Det finns inte tillräckligt med bevis.

Okej, säger jag, upp till bevis då! Vad mer kräver ni? Vilka ytterligare bevis krävs för att ni ska bli nöjda? Vilka fler resultat behöver ni se? When is enough enough?

Forskare är forskare oavsett ursprung

På bloggen Fred i Mellanöstern hittar jag dagens tokighet, som de kommenterar med den äran. En tidigare professor vid KTH (så glad jag är att ha läst vid LiTH) vill att universitetet bojkottar forskare från Israel.

Problemen är två:
1) Människor är inte sitt land eller sitt ursprung.
2) Forskning är inte politik.

1) Det är alltid fel att dela upp människor i grupper beroende på något gemensamt drag. Bara för att en person är född i ett visst land, har en viss tro, eller har något annat gemensamt med andra människor innebär inte att han eller hon är identisk med alla andra. En kristen, 20-årig, homosexuell, svensk hårdrockare har rätt lite gemensamt med en kristen, 60-årig, pensionerad gift kvinna på Sri Lanka. Samma sak gäller för forskare från ett visst land.

2) Forskningen och forskare måste få utvecklas utan politisk styrning. Framsteg inom vetenskapen bryr sig inte om landsgränser eller politiska majoriteter. När man hindrar forskare från att mötas och utbyta idéer med varandra gör man världen till en sämre plats. Eller i bästa fall till samma plats som den är idag. Men världen är inte färdig, all kunskap är inte funnen och jag vill inte att några tokstollar ska hindra att jag dör i en bättre värld än den jag lever i idag.

Två argument jag väljer att inte utnyttja:
A) "Varför inte bojkotta forskare från riktiga skitländer som Kuba, Iran, Burma, Kina eller Eritrea?" (Även om kravet "Era forskare är bara välkomna om Dawit Isaak sitter på samma plan" vore coolt.) Det här är spel på fel planhalva, där man ger efter och diskuterar i vilka fall bojkott är rättfärdigat. Det är aldrig rätt.
B) "Sverige skulle förlora på att inte ha utbyte med världens (näst) främsta land inom teknisk forskning." Jag ser inte universitet som institutioner som arbetar för det egna landets bästa. Forskningsframgångar ska inte vara till för att göra det egna landet rikt, i någon mån på andras bekostnad. Vetenskaplig utveckling är universiell och universiteten har sedan länge kastat av sig nationsgränsernas ok. Det man kommer fram till i Linköping kan förfinas eller appliceras i Luleå likväl som i Boston eller Tel Aviv. Och börjar man resonera i pengar hamnar man i en diskussion om vad som är en acceptabel förlust för ett visst mål. Jag köper inte premissen.

Posten in på 2000-talet med RFID

Jag förbereder mig inför höstens studier genom att kolla in de kurser jag kommer att läsa de närmaste åren. Särskilt ser jag fram emot kurserna i planering av flygtrafik (som jag hoppas ges framöver) och mobil kommunikation. För den som är intresserad av den förra rekommenderar jag de första föreläsningarna på MIT:s öppna kursbibliotek. Finns att ladda ned här Airline Schedule Planning.

Efter att ha gogglat lite på cykelbud, indiska lunchleveranser (PDF) och annat smaskigt kom jag på hur Posten skulle kunna bli ännu bättre. Deras paketförmedling för företag är inte perfekt, men fungerar mycket bättre än för privatpersoner. Det är lätt att skapa fraktsedlar och de erbjuder bra spårning av paketen.

Jag drar mig för att skicka saker med Posten eftersom jag vill kunna följa mitt paket hela vägen till leverantören. Det borde inte vara så svårt att implementera mer eller mindre inom det nuvarande postsystemet.

Såhär borde man kunna skicka ett spårat brev:
Posten säljer ark med frimärken med en inbyggd RFID-tag (samma sak som finns i beröringsfria passerkort).
Avsändaren klistrar märket på sin försändelse och registrerar serienumret på Posten.se.
En RFID-mottagare i brevlådan registrerar när brevet läggs i.
Brevbäraren tömmer lådans mottagare vid tömning.
Försändelsen skickas som vanligt i Postens härliga system.
Vid leverans läses paketet av en sista gång.
Breven går att spåra som alla andra försändelser via Postens system.

Fördelar
- Tryggare leveranser.
- Roligare kundupplevelse att kunna följa sitt brev. (Redan idag borde Posten implementera en karttjänst i sin paketspårning.)
- Posten kan erbjuda en mer differentierad service för sina kunder. (Jämför med att restauranger ofta har kaffe på maten för 10kr och finkaffe, typ latte, för 30kr. Då maximerar de intäkterna både från de med låg respektive hög betalningsvilja.)

Nackdelar
- Installation av RFID-läsare i uusentals brevlådor är dyrt.
- Att utrusta brevbärarna med RFID-läsare är dyrt.
- Att utbilda dem kostar ytterliggare.
- Problemet med leveranskvittens är fortsatt olöst.

Sammanfattning
Jag är en logistiknörd. Det kommer göra Sverige gott i framtiden. När Posten börjar erbjuda tjänsten ovan om en herrans massa år så vet ni var ni läste om det först!

Och ni som ville ha politik

Att det privata inte är politiskt ligger till grund för många av mina ställningstaganden. Men det privata är bloggbart!

Fast bara nästan allt.

De senaste dagarna har jag (i omgångar) läst en fantastisk intervju från Tom's Hardware med Joanna Rutkowska. Hon är en av de senaste årens mest intressanta forskare inom datasäkerhet. Hennes företag Invisible Things Lab jobbar med att hitta och täppa till hål i moderna datorsystem djupt ned i programmen, så nära kiselchipsen man kan komma utan att lämna tangentbordet. Artikeln är i nio delar och berör de kommande årens utmaningar inom datasäkerhetsområdet.

Det intressanta är artikelns fokus på virtualisering och möjligheten att helt ta över en dator utan att någon kan upptäcka det. Istället för att, som tidigare, försöka hitta hål i program eller operativsystems kärna är det nya svarta bland de Svarta hattarna att försöka ta över kommandot ett (eller flera) steg över operativsystemet. Läskigt eftersom det kan ske helt utan upptäckt.

Jag rekommenderar alla som känner sig manade att läsa artikeln. Kör ni Firefox är mitt tips att markera alla uttryck ni inte känner igen, kopiera med ctrl+c, flytta sig till Google-fönstret med ctrl+k och sedan klistra in texten där. Vem vet vad ni kommer få för nya kunskaper! (Jag visste till exempel inte att Citrix låg bakom Xen.)

Nästa inlägg kommer att handla om politik, jag lovar!

På Stadiums lager

Idag har varit en trevlig dag. Den inleddes med några timmar linjär algebra, lite jobb med MUF och sedan bar det av till Norrköping. Där gjorde jag ett studiebesök på Stadiums nya centrallager. Jag läser till ingenjör i kommunikations- och transportsystem, så det här var verkligen ett roligt arrangemang.

Intressantast:
- Att se hur lagret var uppbyggt med separata plock- och buffertavdelningar.
- De 2000 meter rullband som transporterar distributionskartongerna genom lagret.
- Att sorteringen av kartongerna till de olika butikerna sköts av Posten. Från CL går alla lådor in i samma trailer för vidare sortering i Örebro. Sparar sjukt mycket utrymme, tid och kostnader.
- Att plockarna markerar lådan de plockar för tillfället med en klädnypa. 50 öres investering/plockare som troligen sparar många tusen kronor i undvikna felplock.
- Det separata crossdock-bandet där snabbomsatt gods plockas ur inkommande containrar, får en fraktetikett från posten och sen går direkt till utgående lastbil. Då slipper man lasta in det i lagret (kostar i trucktid och administration), frakta det till rätt plockplats (återigen truck och administration) och sen plocka varan en gång var till de 110 butikerna.
- Att de tre logistikerna på plats hade normal andhämtning och puls.
- Att man behövde passerkort för både in- och utpassage genom samtliga dörrar.
- Företagets planer för framtiden, som jag nog inte ska gå in på så mycket mer detaljerat.

Tråkigast:
- Inga Oompa Loompier!

Dagens insikt:
- Att Swisslog är en intressant arbetsgivare. Det är de som designat och driftsatt lagret.

Djur som är bättre än du!

Här är en liten video av ett antal djur som är bättre än du. Visst, de kan inte välja rätt bestick vid en femrättersmiddag, hantera en kontrapropositionsvotering eller desarmera landminor. Men ärligt talat, kan du?

Kan bra vara dåligt?

Svenska Dagbladets ledare ger idag en god och näringsriktig portion råg i ryggen till alla vi som är bekymrade över skolans utveckling.

"För några månader sedan lade de världsledande managementkonsulterna McKinsey fram en utomordentligt intressant studie. I How the world’s best-performing school systems come out on top granskas världens bästa skolsystem. Vad har de för gemensamma nämnare?

Ett antal fördomar kommer på skam. Det är inte resurser som avgör; i själva verket lägger ett antal av toppnationerna mindre pengar på skolan än genomsnittet. Det handlar inte om antalet studietimmar; mönsterlandet Finland har sen skolstart och korta dagar i de första årskurserna. Det handlar inte ens om att klasserna är små (i alla fall inte utanför lågstadiet).

Det handlar om lärarna."