Sist på bollen brukar göra mål

Om jag blir sist i landet att kommentera Monas senaste förslag så borde jag logiskt sett vinna diskussionen.

Mona har föreslagit att vi ska stänga gränsen för export av elektricitet. Idag säljs överskottet av el till andra länder via den nordiska elbörsen. Det innebär att våra effektiva och säkra kärnkraftverk kan exportera el till exempelvis Litauen, så att deras egna osäkra kraftverk i Ignalina blir mindre ansträngt.

Om vi förbjuder elexport sker följande:
Kortsiktigt får vi ett överskott av elproduktion i landet, vilket driver ned priserna och ger basindustrin billigare el. De länder vi normalt sett exporterar ren och säker vatten- och kärnkraftsel till får istället köpa brunkolsel från till exempel Tyskland eller naturgas från Ryssland (som då kan stänga av leveranserna för politisk vinning).

På längre sikt innebär överskottet att tre saker kan hända och troligen sker de parallellt.
1) Industrin anpassar sin produktion till den billiga elen. Till exempel minskar de investeringarna i effektiviseringar och ny teknik då den gamla är billig nog att fortsätta med.

2) Kraftindustrin minskar produktionen och minskar investeringen i ny, ren el.

3) Andra länder med mindre folklig opinion för grön el ökar sin produktion av smutsig el.

På lång sikt finns inga vinnare av protektionism. Allra minst miljön och vi i den unga generationen.

Jag avslutar med en låt som alltid får mig på ett bra humör. Inte party, men glad.