Mindre än åtta timmar efter att Kriskommissionen har lagt fram den mest svidande kritiken mot någon sittande regering i Sveriges historia är nyheten passé. DN.se har den på andra plats, efter en nyhet om PMS-besvär. Aftonbladet har den en bit under TT-feeden och Expressen har den nästan sist. SvD.se är de enda som har kvar den som topp-nyhet, men med rubriken "Persson ber om ursäkt".
De kommer undan.
Att Egyptien-affären rann ut i sanden kan jag förstå, det var Kalla Fakta som började gräva och journalister gillar inte att löpa på andras spår. Men detta är sju resor värre! Här har Regeringen tabbat sig rejält och svenska medborgare har tvingats lida, i vissa fall till och med dö på grund av de styrandes inkompetens. I varje demokrati, i varje land som på något sätt respekterar rättsstatens principer hade dessa människor ställts till svars för sina handlingar. Men inte i Sverige.
Skulden ligger hos hela det svenska etablissemanget, i en mycket vid bemärkelse. Socialdemokratiska politiker har gjort sin makt till norm, något som gemene man tar för givet och inte ifrågasätter. Politikernas inställning är att de har fått ett demokratiskt mandat att styra och att detta mandat även gäller vid vanstyre.
De svenska journalisterna har sedan lång tid tillbaka glömt hur man ifrågasätter makten. På presskonferenserna idag ställdes inga svåra frågor. Man frågade det som makthavarna förväntat sig och svalde deras ursäkter med hull och hår. Inga obehagliga frågor ställdes, inte en gång jämfördes påståenden från tidigare med utsagor från idag.
Oppositionen sade det som förväntades, regeringen borde avgå. Men inga känlor visades, ingen ilska, ingenting. Man har blivit så van vid samtal och att vara till lags att politiken blivit helt steril.
Var finns ilskan? Var finns kraven på avgång och fängelse för lurendrejeri, det är trots allt dessa människor som tar våra pengar för att ta hand om oss? Var fanns de anhöriga? Regeringen har erkännt ansvar, varför kräver ingen att de ska ta konsekvenserna av detta?
Sverige är ett dött land.
2005-12-01
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar