Socialism enligt mallen

För några veckor sedan deltog jag i ett arrangemang om demokrati där även två personer från Vitryssland, Europas sista diktatur, deltog. Det var ett riktigt intressant program där man fick mycket tid till att diskutera den politiska situationen i olika länder.

Det som sammanfattar min uppfattning om situationen i Vitryssland är ett litet meningsutbyte vid slutet av arrangemanget. Vi hade talat om demokrati, frihandel och äganderätt tämligen länge och alla deltagare verkade vara på det klara med dessa principers fördelar.

Så när en av vitryssarna får frågan om de trodde på en privatisering av de statliga jordbruken blev vi alla förvånade. Svaret var nämligen nej. Diskussionsledaren frågade om de inte trodde på privat ägande, men det gjorde de. Men de trodde inte att bönderna skulle vara intresserade av äganderätt till marken, inte ens om de fick den gratis.

Vi andra blev lite fundersamma, hade våra ansträngningar harit förgäves? Men de förklarade att de visst trodde på äganderätten som princip och att den skulle fungera på andra platser, men inte i frågan om de statliga jordbruken. Förbryllade fortsatte vi att fråga hur det kom sig att dessa jordbruk inte skulle stå utanför principen om äganderätt?

Till slut berättade de varför de inte trodde att det skulle fungera. Det var nämligen så att jordbruken, i sann kommunistisk anda, var anlagda på obrukbar mark. Vi hade helt enkelt glömt bort det absolut viktigaste när man diskuterar kommunist-länder, att man alltid ska utgå ifrån att INGENTING fungerar. Absolut ingenting!