Min motivation

Jag får ofta frågan (nåja, inte ofta, men det har hänt att någon undrat) varför jag jobbar med försäljning. De har sett Boiler Room, de har blivit uppringda av telefonförsäljare och de har blivit påhoppade på gatan av 15-åringar i backslick från Tele2. Hur kan jag som är en så trevlig kille jobba med ett så nedrigt arbete. Jag borde ju rädda barn från svält eller hämta ned kattungar ur höga träd istället för att försöka "pracka på stackars satar mer och dyrare grejer än de behöver".

Min motivation till att jobba med försäljning finns i filmen.




Vad är det då som skiljer en dålig upplevelse från en bra? Jag tror att svaret ligger i ambitionen. Dåliga försäljare vill göra ett snabbt "sälj" som maximerar provisionen. Bra försäljare bygger upp en relation.

Den alutristiska anledningen är att alla förtjänar att få en bra upplevelse när de lämnar över sina besparingar i utbyte mot en mobil. Den beräknande anledningen är att en genomsnittlig person kommer att köpa 30 mobiler under sin livstid och nöjda kunder kommer tillbaks.

Brandmän ska vara brandmän

Landshövdingen i Västernorrland föreslår att brandmän ska kunna fungera som poliser vid behov. "Trygghetsstyrkor" är det katschiga namnet på modellen.

Vid en första genomtänkning (heter det så?) tycker jag det är ett bra förslag. När det är oroligt så kan ett par starka grabbar med hjälm och flamskyddade jackor säkert skapa lugn.

Men sen tänker jag vidare och tycker det är en riktigt dålig idé.
- Poliser har två års utbildning i konflikthantering, juridik, själv- och personskydd mm. Brandmän har tränat på att släcka bränder. Det är inte av naturen givet att den som är stark är bra på att lösa en konflikt.
- Vid flera tillfällen runt om i landet har brandmän utsatts för stenkastning eftersom de anses företräda en illegitim statsmakt. Dessa incidenter blir inte färre om brandmännen får ta över vissa polisiära uppgifter.
- Att brandmän utför IVA-uppdrag ("i väntan på ambulans") handlar om att rädda liv som annars gått förlorade. Det är en verksamhet som även den mest förhärdade statsmaktshataren kan acceptera. Det är också en verksamhet som ligger nära brandmännens vanliga uppgifter, att minimera skador på liv och egendom.
- Det finns ett sluttande plan-element i detta. Om fler än polisen (och begränsade delar av vården i tydligt definierade situationer) får möjlighet att bruka våld mot medborgarna, vilka andra ska få dessa möjligheter. Fältsekreterare? Socialtjänstemän? Kronofogden? Skattemyndigheten?

Nej, värna brandmännens rätt att vara brandmän. Finns det för få poliser är lösningen istället att rekrytera fler poliser, inte att skapa fler polismakter.

Det händer mycket nu

Det händer så grymt mycket nu och jag borde kommentera allt. Jag har ju trots allt Sveriges mest intressanta blogg. Politik, roliga videos och mina funderingar över det mesta som händer omkring mig. Mer intressant än så blir det inte, för det händer rätt mycket hos mig med.

Men, tyvärr har jag inte tillgodosett era, kära läsares, behov av mina skrivna fyndigheter.

Vad är det som händer då?
För mig händer en hel del. Väldigt mycket faktiskt. Lite mer än vad jag riktigt hinner med.
Här är lite av det jag jobbar med just nu:
- En massa rapportskrivande i skolan.
- Tentaplugg inför den närmaste månadens sju tentor.
- Redovisningar som drar ut på tiden, bland annat ett projekt som inleddes i september.
- Två rapporter produceras inom MUF som ska lanseras innan jul.
- Skrivande på Moderaterna i Östergötlands handlingsprogram.
- Kampanjplaner för kandidater runt om i landet.
- En hel del Grey's Anatomy House, Dexter och Weeds.
- Renovering av min lägenhet.
- Utbildningsuppdrag på olika kurser.
- Min riksdagskandidatur.
- Planering inför valet.
- Bokslut för firman.

Till detta kommer julklappsshopping och avlönat arbete.
Inte illa för en person och jag får recensera mig själv. (Min blogg, mina regler!)

Sen händer en hel del i omvärlden också:
- Hela Linköpings centrum grävs upp samtidigt och stadens invånare får känna på hur det var innan någon kom på att man kan blanda bitumen och grus till något vi kallar asfalt. Trist.
- MUF Östergötland växer sig större dag för dag. Ballt!
- Oppositionen försöker plocka poäng på att regeringen äntligen fixar till sjukförsäkringen. Något de själva misslyckades med gång på gång. Löjligt!
- Tidningen Filter har ett grymt nummer om ämnen jag inte bryr mig om men inte kan sluta tänka på efter att ha läst artiklarna.
- Jobbskatteavdraget höjs, till glädje för alla som vill jobba.
- LO hävdar att klyftorna ökar i landet, trots att vi har typ världens mest sammanpressade löner. (Klartext: Man läser vidare eller jobbar hårt för att man brinner för det man gör, inte för att det ger något nämnvärt extra betalt.)
- Tusentals politiker och lobbyister åker till Köpenhamn för att få fram ett klimatavtal. Det kommer inte bli top notch, men det blir bättre än ingenting alls.
- SAAB letar köpare och regeringen vägrar stödja det usla företaget. Oppositionen försöker plocka billiga poäng. Vad fan är "nationell samling"?
- Finanskrisen har bottnat och Sverige har klarat sig bra. Grymt kul, men inte oväntat för de som någonsin träffat Anders Borg.
- Mininova.org har lagt ned. En nära vän till mig blev jätteledsen.
- Och så har massor annat hänt.

Jag avslutar med lite julstämning:



"Var går gränsen mellan hjärt- lungräddning och nekrofili?"

EU:s nya ledare: Zaphod Beeblebrox båda huvuden

Fan, fan, fan! Jag hade en lysande liknelse på gång. EU:s två nya ledare, belgaren och den brittiska socialist-baronessan, skulle jämföras med Zaphod Beeblebrox, galaxens president i Liftarens Guide till Galaxen.

Sen insåg jag att det är tvärtom. Zaphods jobb är att vara en upptågsmakare som tar uppmärksamheten och hindrar att folket frågar vem som egentligen styr. EU:s ledare är istället valda eftersom de med en lätthet som gör kameleonter avundsjuka kan sjunka in i valfri tapet som råkar finnas bakom dem.

Men kanske är avsikten densamma. Regeringscheferna vill behålla fokus på sig själva för att undvika att folket ställer sig frågan vem det egentligen är som styr.

Sådär, jag fick ihop det ändå till slut!

Lady Gaga och marknadspriserna

Expressen har en artikel som är intressant ur några olika vinklar. Lady Gagas låt Poker Face har spelats en miljon gånger på Spotify. För detta kan hon inkassera hela 1150 kronor.

"Oj", kan man tänka, "hon borde ju vara miljardär." Och sen tänker man "För jag har ju lyssnat på 15 sekunder reklam efter var sjätte låt och alla vet ju att 15 sekunder reklamtid är värd 6000 kronor..." Eller hur var det nu?

Jag gillar Chris Andersons bok "Long tail", som satt ramarna för de senaste årens diskussion kring handel på nätet. Tesen i den boken är att när kostnaden för att producera ett extra exemplar av en vara (en ny kopia av en digital låt) är försumbart nära noll så kommer Pareto-principen sluta gälla.

Hans "nya" bok Free lär vara lika intressant. Tanken i den boken är att allt mer kommer att ges bort gratis, i förhoppning att kunder kommer betala för en annan vara. Google ger bort sökningar i förhoppning om att kunna sälja annonser, träningssajter ger bort enkla konton i hopp om att vissa betalar för mer avancerade funktioner. Och det är här Lady Gaga kommer in i bilden.

Hon spelas mycket på Spotify och får nästan inget för besväret. (När alla avgifter är betalda för transaktionerna mellan olika konton har hon nog betalat mer än hon får.) I den gamla skivbolagsvärlden skulle artisten vara rökt, Spotify skulle vara rökta och du och jag skulle tvingas lyssna på Poker Face endast de veckor Grammofontimmen i P1 behagade spela den.

Välkommen, Nya Världen!

Här tjänar tjejen nästan inget på Spotify. Men i gengäld säljer hon CD-skivor till personer som hört låten på kompisens Spotify, hon säljer konsertbiljetter till oss som vill höra/se låten live, hon säljer t-shirts till fansen, hon får reklamkontrakt för olika varor som vill visa att de är lika coola som hon och hon får olika stora summor från en myriad olika källor. Det sker inte på samma sätt som förut, kanske ger det inte samma höga slutsumma. Men det är totalt sett mer än 1150 kronor till artisten, det innebär att vi får fler alternativ att välja mellan och det innebär att vårt begär av kändistjänster utökas med fler tjänster och kan tillfresställas på helt nya sätt.

Framtiden är fantastisk... så länge du inte bor i Nordkorea, Kuba eller andra platser där framtiden inte är tillåten.

It's the ciiiiiircle of life!

Förra veckan drunknade 300 renar någonstans i den norrländska vildmarken. Tråkigt för samebyn, men underbara nyheter för Kolmårdens lejon.

Nu ser det ut som att kadavren kommer bli lejonmat. Grattis, Simba, svälten står inte längre vid dörren!




Update:
Det blir inget matkalas i Kolmården. Istället lär väl djuren bli fjärrvärme i något lämpligt värmeverk eller kokas i 800 grader för att sedan bli benmjöl.

Så nära, så långt bort

Where the wild things are

Maurice Sendak förstörde min uppväxt. Bara så vi har det klart först. Hans illustrationer är fortfarande läskiga och eftersom jag aldrig vågade läsa hans böcker insåg jag inte storheten i hans författarskap.

När jag läste att hans hemska, hemska bok Where the wild things are skulle bli film blev jag först oroad. Skulle dagens stackars barn som redan plågas under skeva kroppsideal, dataspelsvåld och satanistmusik bli tvugna att genomlida två timmar terror förtäckt som barnunderhållning? Jag var på vippen att ringa Siewert!

Istället läste jag ett par recensioner av filmen, såg trailern och tittade på affischerna inför den amerikanska lanseringen. "Hey", tänkte jag, "det där ser ju inte så farligt ut." (Vilket jag i och för sig också tänkte innan jag försökte jonglera med morakniv... Vill ni se ärret är det bara att säga till, jag delar gärna med mig av min livserfarenhet.) Så jag gick till biblioteket för att låna boken. Efter att ha satt mig till rätta i en av bibliotekets allt för små stolar (boken finns på barnavdelningen...) började jag bläddra.

Det är verkligen en bra bok. En skön stunds avkoppling från min 1100 sidor tjocka bok Fundamentals of Physics och en sedelärande historia.

29 januari 2010 är det så äntligen premiär. Jag kommer vara där!

Men helt säker är jag inte, man ska aldrig lite på en trailer!

Ännu mer perspektiv

Det har varit lite bloggstiltje senaste veckorna. Ju fler roliga saker jag gör, desto mindre tid lägger jag på att blogga. Trist men sant för er, kära läsare!

Jag tänker fortsätta min jakt på perspektiv i politiken.

En kille ska i dagarna inställa sig i fängelse. Hans brott är att när han skulle rädda en kvinna från ett överfall använde han för mycket våld. 1,5 år i fängelse har han framför sig, samtidigt som mannen som utförde överfallet fick villkorlig dom.

Många röster höjs i falsett över hur galen domen är. Tyvärr för dem, men jag sällar mig till Dennis. "Nödvärn är inte lätt". (Mathias har också börjat tänka efter.)

Nödvärnsrätten är grundläggande. Staten har tillskansat sig ett monopol på våld, men när de inte kan leva upp till sitt åtagande att skydda medborgarna så ska vi ha rätt att skydda oss själva och varandra.

Men innebär denna rätt att varje brott ger ett carte blanche till alla förbipasserande att släppa lös vilket våld som helst? Kanske enligt Ayn Rand men definitivt inte i min värld.

Perspektiv är svåra grejer

Idag har jag varit på två mycket intressanta föreläsningar med Gustav Blix och Göran Lennmarker, ordförande och moderat andranamn i Riksdagens utrikesutskott. Gustav beskrev utrikespolitikens utmaningar genom ett antal bilder från slaget vid Agincourt på 1400-talet till badstränderna i Toscana 2008. Göran Lennmarker beskrev den svenska utrikespolitikens utmaningar idag.

De är båda mycket insatta i utrikespolitiken och förmedlade nya perspektiv på varför utrikepolitiken är viktig.

Under frågestunden på den sista föreläsningen frågade en person i publiken vad som borde göra med "den sista av Ondskans axelmakter, FN". De gav ett svar om att FN behövs och gör många bra saker, men att inte allt är toppen.

Jag är rätt intresserad av Israel och landets kamp för överlevnad i en region av skurkstater. Den senaste veckan har FN än en gång visat på problemet med en världsorganisation i en ofri värld. Dess människorättsråd beställde tidigare i år en rapport om kriget i Gaza och antog i helgen en resolution baserad på denna. Trots återkommande och dokumenterade krigsförbrytelser från Hamas, både under kriget och under de åtta år som ledde fram till invasionen, nämns inte organisationen en enda gång i resolutionstexten. Trots att samtliga demokratier röstade emot eller lade ned sina röster så gick resolutionen igenom då rådet har en majoritet av ofria och israelhatande stater.

Bloggen Fred i Mellanöstern skriver utförligt om problemen med rådets hela hantering. Obligatorisk läsning.

Jag bifogar en kort film från de utfrågningar och vittnesmål som genomfördes av rådet under processen. Den ena sidan kämpar för att undvika varje civilt offer, den andra använder civila som sköldar och måltavlor.



Varken frågeställaren eller Blix och Lennmarker har i mitt tycke rätt. FN gör bra saker när de vaccinerar barn och tar fram internationella regelverk. Men FN måste reformeras så det inte längre är en lekstuga för antisemiter och antidemokrater. Världssamvetet måste tvättas rent!

Där går min gräns...

Jag gillar Israel.
Jag gillar landskapet, det är en perfekt kontrast till Sverige.
Jag gillar befolkningen, öppen och glad med en nedärvd kunskapstörst.
Jag gillar maten, den är helt fantastisk!
Jag gillar regionens historia, har man grundat tre religioner gör man något rätt.
Jag gillar Israels ansträngningar för att skydda sin befolkning.
Jag gillar tanken med landet som en fristad för ett förtryckt folk.

Kort sagt, det är ett land jag känner starkt för.

Men här går min gräns.

Kul initiativ dock!

Ljungsbros invånare kan stoppa klottret!

Jag har tröttnat på klottret. Det är bättre att göra än att klaga, så jag har gjort något åt det!

För drygt två månader sedan lanserade jag Sveriges mest moderna tjänst där medborgare kan anmäla klotter i deras närmiljö. Jag är riktigt nöjd med hur lanseringen har gått hittills. Tillströmningen av rapportörer har legat på en låg nivå, men av reaktionerna från klottrare så fyller tänsten ett behov.

Idag lanserar jag Klotterfri.se:s första lokala sida. Ljungsbro.klotterfri.se. Att valet föll just på Ljungsbro är enkelt.

Ljungsbro utanför Linköping är ett samhälle som drabbats extra hårt av klotter. Igår och tidigt i morse har jag besökt Ljungsbro för att själv skapa mig en uppfattning om klottrets omfattning. När jag frågade lokalbor om det var så illa som Corren beskrev det svarade de att "det är värre". Redan efter några minuter kunde jag inte annat än hålla med dem.

- Varje busskur var demolerad av sprayflaskor och märkpennor. Särskilt drabbade blir äldre personer som sällan åker buss och på grund av ligisterna inte kan läsa tidtabellerna.
- Många vägskyltar var också förstörda, vilket gjorde min och troligen många andras färd osäker.
- På ICA-butiken fanns tydliga spår av klotter, trots att man försökt sanera. Varje omgång sanering kostar stora summor, något som drabbar alla kunder i form av högre priser.
-Inte ens Myrornas insamlingsstationer hade undkommit vandalernas framfart. Att uttrycka sitt (påstådda) samhällshat genom att ge sig på välgörenhetsorganisationer är Glocalnet-lågt!

Att Polisen satsar mot klottret i Ljungsbro är bra. Men för att få bukt med klottret krävs att invånarna i Ljungsbro engagerar sig. Polisen har, enligt egen utsago, god koll på vilka klottrarna är. Men de behöver ta dem på bra gärning för att kunna vara säkra på en fällande dom. Här kan Klotterfri.se och dess nya, lokala sida bli en extra resurs.

Klotterfri.se är den första tjänsten där medborgare enkelt kan rapportera klotter i sin närmiljö. Klottrare använder ofta samma "tag" (revirmarkering) gång på gång. Om polisen griper en klottrare i färd med att skriva en viss tag så kan de förhoppningsvis binda förövaren till fler platser genom bilderna Klotterfri.se.

Det blir också lättare för kommunen att se var klottret finns och snabbare ta bort de nymålade såren. Till glädje för alla boende i Ljungsbro som vill bo i ett tryggt område.

På kurs med Moderater

Jag och Carl-Magnus har en riktigt rolig förmiddag. Vi är på Ekoxen i Linköping tillsammans med 30 härliga moderater och pratar sociala medier. Resultatet av vår workshop kan ses nedan:





Det har varit 90 roliga minuter!

LiU uppmärksammas av Engadget

Det är inte alltid lätt att förstå vad allt man lär sig på universitetet ska vara bra för. Varför är det användbart att kunna analysera funktioner som beror av flera variabler, vad kan minsta kvadratmetoden användas till och hur kan ett basbyte liva upp vardagen?

Idag skriver världens största tekniksajt Engadget.com om ett projekt vid Linköpings Universitets campus Norrköping, där jag pluggar. De har tagit fram en teknik för virtuella obduktioner, där man kör kroppen genom en magnetröntgen. Man får god detaljrikedom och behöver inte ens öppna säcken som kroppen ligger i, vilket ibland kan vara positivt ur arbetsmiljöhänseende.

Forskarna använder multitouch på ett sätt som får min iPhone att verka lite efter i utvecklingen.

Läs artikeln om virtuella obduktioner här och missa inte videon!

Aschberg? Nej, Winberg!

Förra veckan fick ett antal riksdagsledamöter löpa gatlopp efter att Aschberg lockat dem till en gratismiddag med god mat, fina viner och trevlig underhållning förtäckt som en reklamkampanj för en ny resebyrå.

Idag rapporterar DI om att Svenska Spel, genom ordförande Margareta Winberg, lockar till en gratismiddag med god mat, fina viner och trevlig underhållning förtäckt som en reklamkampanj för ett spelbolag.

Verkligheten överträffar ofta dikten, men ibland plagierar den bara rakt av.

Sådär lagom nördigt

XKCD är en bra serie för de som är lite nördigare än genomsnittet. Och för de som är rädda för velociraptorer (Jurassic Park, you know).

Dagens strip fick mig först att skratta och sedan få mig att känna saknad över något jag aldrig upplevt.

RPS är en ordlek med det klssiska RPN-systemet. RPN står för Reverse Polish Notation och är ett sätt att skriva ekvationer som var populärt på 60- och 70-talen. Istället för att skriva "1 + 2" skriver man "1 2 +". Resultatet är detsamma, men vid komplexa ekvationer blir det (med lite träning) enklare att skriva in dem i miniräknaren eftersom man slipper parenteser. (1+2)*2 skrivs 1 2 + 2 *.

RPN är en av de där små nördiga sakerna som jag vill kunna för sakens skull. Lite som att jonglera, blåsa eld och räkna binärt på fingrarna. Jag har letat efter en RPN-räknare i ett par år, men inte hittat någon till ett bra pris ännu. Det är helt enkelt dags för mig att inse att jag föddes för sent för att kunna lära mig RPN... eller?

Jag ska lägga några timmar på att koda ett litet glatt program som kan räkna RPN åt mig. Det läggs upp här när det är klart!

Engagemang!

Jag brukar känna att jag har ett stort politiskt engagemang. Särskilt kommer känslan över mig när jag läser alla delar av regeringens budgetproposition, utgiftsområde för utgiftsområde, eller när jag går upp kl 06 en söndag för att åka 20 mil och tala i två timmar om arbetsmarknaden.

Men det finns människor vars engagemang för mig att framstå som en sengångare på valium.

Efter tio års arbete har några entusiaster äntligen lyckats läsa BootROM:et på en Game Boy Color. ROM:et är kretsen som sköter starten av enheten, visar Nintendo-loggan och skapar det glädjefyllda plinget.

En passage i texten imponerar särskilt:
"There was great news in the GB scene a short while ago, when Neviksti from CherryRom forums announced that he had been able to extract the BIOS image from the original GameBoy by decapping the chip, staining the ROM, and using a really powerful microscope to individually resolve and read out each bit one by one."

Alltså: Han öppnar ROM-kapseln (en sån där svart "låda" på enhetens kretskort), gör en infärgning för att öka kontrasten och med hjälp av ett mikroskop läser han av datan bit för bit. Helt galet!

Jag borde ha sagt nej!

Den tekniska revolutionen har tagit ett nytt offer. Räknenissarna, ingenjörerna och projektledarna som blundar för utvecklingens baksidor har vunnit en ny strid.

Först gav de sig på väverskorna med sina vävmaskiner. Jag var inte född och yttrade inget motstånd.
Sen gav de sig på skrivmaskinisterna med sina datamaskiner. Jag sade inte emot.
Därefter gav de sig på skogshuggarna med sina mekaniserade skördare. Jag teg.
Sen fick ABC80-utvecklarna, som trott sig leda revolutionen, se sig besegrade av de kallhamrade x86-arkitekterna. Jag jollrade med skallran i min spjälsäng. Jag sa "mamma" när jag borde sagt "nu får det vara nog!"

Idag har de kommit för att ta mig och alla andra enhjulingcyklister. Och jag inser att det inte finns någon kvar som kan försvara mig!

Klipp er och skaffa ett jobb!

Mathias Sundin, intressant folkpartist från Norrköping, debatterade konstnärslönerna med ordföranden i Sveriges författarförbund tidigare idag.

Det mest intressanta är slutklämmen från den gode författaren. Han säger att om konstnärer inte klarar sig på marknaden (alltså om ingen är intresserad av att betala för det konstnären gör) så ska konstnären kunna få betalt "på annat sätt". Där det andra sättet är att han får betalt med konfiskerade skattekronor.

Alltså: om du inte vill betala för det konstnärer skapar så ska de ha rätt att, med Skatteverkets hjälp, stjäla pengarna från dig och din familj. Eftersom deras verk är så mycket finare och högstående än du, arme menlige medborgare, någonsin kan förstå.

Det är dags att mynta ett nytt uttryck: självgod som en kulturarbetare!

10:e plats är en bra början

Idag kom resultatet från Moderaterna i Östergötlands provval till riksdagen. Där har alla medlemmarna haft möjlighet att rösta på sina fem favoriter som ska toppa valsedeln till riksdagen om ett år. 30 kandidater, fem röster per medlem.

Jag hamnade på 10:e plats. Det är tokbra eftersom jag då går vidare till nomineringsstämman i oktober där 250 ombud bestämmer den inbördes ordningen för de tio första i provvalet.

Självklart hoppas jag kunna flytta upp några placeringar på stämman.

Resultatet ser ut som följer:
1 Gunilla Carlsson, 610 röster
2 Finn Bengtsson, 491 röster
3 Andreas Norlén, 442 röster
4 Betty Malmberg, 369 röster
5 Gunnar Axén, 269 röster
6 Ann-Cathrine Hjerdt, 183 röster
7 Eva Isaksson Ribers, 159 röster
8 Stefan Erikson, 112 röster
9 Per Jameson, 103 röster
10 Johan Lundberg, 90 röster