2008-08-01

Jag gillar FRA-lagen!

Så, då var det sagt.

Jag har pratat med många FRA-motståndare. Det är en splittrad skara som ogillar staten, FRA, signalspaning, integritetsintrång, regeringen, polisen, militären eller olika kombinationer av dessa. Trots det har ingen lyckats ge mig argument som är tillräckligt starka för att jag ska ta ställning emot FRA.

Argument jag hört (i urval, fler tillkommer varefter jag minns dem)
"Det blir en massavlyssning av svenska folket!"
Nonsens! Ett antal lagar de senaste åren förbjuder såväl FRA som andra myndigheter att avlyssna svenskar. I Försvarsunderrättelselagen (2002:130) står i första paragrafen att "Försvarsunderrättelseverksamhet får endast avse utländska förhållanden."

"Avlyssningen sker utan misstanke om brott!"
Folkpartister gillar att tänka outside the box. Något som ibland lockar andra politiker också.. Verkligheten är en sorts låda, eller hur? Problemet här är att rätt mycket som andra länder kan göra är lagligt men olämlipgt. Ett exempel: Om Ryssland beordrar sitt flygvapen att omplacera sig från norra Sibirien till S:t Petersburg så har inga svenska lagar brutits. Men om FRA får reda på det i tid så kan Sverige slippa en invasion.

"Sverige borde inte ha signalspaning!"
Långt ifrån alla FRA-lags-motståndare är även FRA-motståndare. Men runt hälften av de jag pratat med ifrågasätter om vi alls ska ha signalspaning i Sverige. Mitt första påpekande är att signalspaning var en viktig anledning till att Sverige klarade sig genom Kalla kriget. Vi spanade mot Sovjet, sålde informationen till USA/UK och fick vid behov skydd av NATO.

"Avskaffa FRA-lagen och ersätt den med..."
De som gillar FRA-lagen tycker det är bra med signalspaning och anser att de integritetsskyddande medlen är tillräckliga. Men vad tycker motståndarna? "Avskaffa lagen!" Men sen då? Ska vi tillbaks till den (i stora delar) oreglerade situation som fanns innan? Hur ska lagen förändras? Vad ska läggas till eller tas bort? Här har det varit riktigt tunt med förslag. I valet mellan en bra lag som ska förbättras under hösten samt utvärderas till 2011 och  typ ingenting eller vadsomhelst så väljer jag lagen.

Veckan har ägnats åt tenta-plugg. Imorgon sticker jag till Pride och på söndag är det åter till böckerna. Får jag många kommentarer så bloggar jag nog från tåget. Annars är jag åter på söndag.
Blogged with the Flock Browser

5 kommentarer:

David sa...

Värt att notera, vilket du nämner i ditt inlägg, är att vi nu får en reglerad verksamhet. Läser man länkar som den här, http://www.idg.se/2.1085/1.165280 eller den här http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1488327.svd blir man desto mer rädd. Nu får vi samma verksamhet som redan pågått under en lång tid men med regleringar vilket ju ur den synvinkeln måste ses som en förbättring.

Anonym sa...

Oj vad du måste ha letat...
Men jag postar lite av det som står på www.svartmandag.se.


FRA-lagen och de demokratiska grundbultarna.



Demokrati

En grundtanke när det gäller demokrati är att den politiska makten ska utgå från folket och att medborgarna ska kunna utöva en effektiv kontroll över de styrande och utkräva ansvar av dem för den politik de fört.
Detta står i Regeringsformens första kapitel, paragraf 1.

"1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket."




Meddelandefrihet.

Meddelandefrihet innebär att personer har möjlighet att uttala sig om verksamhet de tycker är felaktig utan rädsla för repressalier. Denna möjlighet är viktig för att kunna stoppa tveksam verksamhet, korruption och andra missförhållanden i ett tidigt stadium. Det ska alltså vara svårt för en tveksam verksamhet att fortlöpa i det fördolda utan möjlighet att någon uppmärksammar problemet.

Meddelarfriheten är i praktiken satt ur spel eftersom FRA har möjlighet att spåra de som läcker information och sedan kan all information som läcker från FRA, oavsett om FRA begått brottslig handling eller ej, klassas som sekretessbelagd information.



Källskydd.

Källskyddet innebär att en journalist kan neka att lämna ut identiteten på dennes källor. Detta är för att kritiker ska kunna våga ta kontakt med journalister och lämna information om tvivelaktig verksamhet. Massövervakning riskerar att fånga upp identiteten på de personer som kontaktar journalister i tron att de är anonyma.

Försvararna av lagen hävdar här att dom kontrollsystem som finns skall garantera att om FRA märker att ett meddelande är tips till journalister skall informationen genast raderas. Men sådant arbete måste granskas manuellt, kanske till och med med hjälp av juridiska experter, innan ett sådant avgörande kan ske. Även om meddelandet sedan raderas kommer dom personer som läst brevet fortfarande ha kvar vetskapen av det och sådant kan man, än så länge, inte radera.




Yttrandefriheten.

Personer som vet att de är övervakade vågar inte längre tala lika fritt vilket leder till självcensur. Risken med detta är att nödvändiga kritiker i en regim tystnar.

Självcencur - förklaring.
Till en början kommer dylik oro att vara låg, men det räcker med att misstanken väcks i samband med en arrestering med diffus hänvisning till avlyssning för att späda på oron kraftigt. Eftersom så stor del av avlyssningen är sekretessbelagd kommer det sannolikt inte att vara möjligt att dementera rykten om att massavlyssningen ledde fram till arresteringen.





Oskyldig till motsatsen bevisats.

Syftet med denna demokratiska princip är att en regim inte kan sätta oskyldiga men obekväma personer i fängelse för att tysta dem. För att kunna använda statens våldsmonopol för att frihetsberöva eller bestraffa någon måste personen ha dömts i domstol. I en övervakningsstat där staten resonerar att "den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja", blir det misstänksamt att försöka undgå övervakning, även om den enda orsaken är individens törst efter ett privatliv.
Ett exempel på misstänkliggörande av integritetskrävande individer var försöken av Polisen att kräva ut namnlistor på de medborgare som begärt utträde ur PKU-registret.



Tydlig och konsekvent lagstiftning.

En konsekvent och förutsägbar lagstiftning är viktig för att en regim inte ska kunna tysta kritiker genom att frihetsberöva personer på basis av kryptiska lagtolkningar.
Massövervakning underlättar för denna typ av diktatorisk strategi då den möjliggör extensiv insamling av information om medborgare.




Sammanfattning.

Sveriges Riksdag har fattat ett beslut med röstsiffrorna 143 - 138 att med denna FRA-lag frångå de demokratiska principerna, troligen i strid med europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, i strid med gällande Svensk Grundlag och mot (en majoritet av) befolkningens uttryckliga vilja.

Jag vill uppmana Regeringen att ta sitt förnuft till fånga och riva denna lag.



Avslutningsvis vill jag visa några av paragraferna som är inskrivna i Regeringsformen för att understödja mina argument.


Regeringsformen

2 kap - 2 §

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.


2 kap - 6 §

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.


2 kap - 15 §

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet.


2 kap -22 §

Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om[...]

2. skydd för personlig integritet vid automatisk databehandling.


2 kap - 23 §

Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.



Niklas Starow

Nätverket Svart Måndag

Anonym sa...

Emina Karic skriver:

Varför biter inte argumenten?

Regerinsföreträdare, tjänstemän och förespråkare av alla de skillda slag har gjort det uppenbart att de inte förstår motståndet. Den nu uppenbara PR-härdsmältan bekräftar det. FRA-lagsmotståndet är brett, och då inte bara sett till partipolitisk tillhörighet, ålder, eller bakgrund. Motståndet är brett även i sin syn på FRA och lagen. Detta är något ingen förespråkare verkar ha insett, åtminstone sett till försöken att mildra kritiken. Det finns inte en anledning till att FRA och lagändringen blivit så massivt kritiserade, det finns många - tyvärr så många att ett inlägg i debatten sällan täcker alla.


Tveksam hantering av frågan.

Säga vad man säga vill om själva lagen, men förslagets tillkomst och genomröstning lämnar mycket att önska. I efterdyningarna av 9/11 verkade säkerhetsnojan obegränsad. En utredning damp ner och konstaterade att FRA behöver få spana på kabeltrafik. Naturligtvis behövdes detta regleras i lag. Där har FRA-lagen sitt avstamp - noja.

Vad som händer sen är som taget ur ett dåligt filmmanus. Remisstiden sammanfaller med julhelgen. Tiden för granskning är kort och mycket av den ordinarie personalen är ledig; vissa remissinstanser ifrågasätter detta. När sedan innehållet i lagen blir känt gör Bodström med uppbackning av Persson sitt för att sänka den. Massavlyssning är för magstarkt till och med för Bodström. Samma år vinner Alliansen valet, och lobbykampanjen påbörjas igen. Odenberg presenterar lagförslaget i mars 2007 och i juni samma år leder omröstning till minoritetsbordläggning av frågan. Juni 2008 tvingas lagen igenom med hårdfört nyttjande av partipiskan och vuxenmobbing. KU-anmälan och rapports avslöjande blev inte ens farthinder. Där skulle man kunna tro att debatten somnar.

Debatten vägrar ta slut.
Och här gör politiker och förespråkare några av de allvarligaste PR-missar som skådats på senare tid. När kritiken börjar göra sig påmind är det inte läge att sticka huvudet i sanden och hoppas på att det lägger sig. "Om vi har fel, gör något åt det. Om vi har rätt, gör något åt det." Förespråkarna gjorde ingenting - ingen förklaring till varför lagen var bra, inga tecken på vilja att ändra lagen till det bättre. Däremot regnade det uttalanden som kunde tolkas som arroganta. När väl detta var ett faktum blev även ilskan och indignationen stor, och varje uttalande från lagens förespråkare tolkades som mer av samma vara. Ingen vill bli klappad på huvudet. Därför vägrar motståndarna gå och lägga sig, oavsett om den ursprungliga anledningen till motståndet var den oproportionella integritetskränkningen, hårdnackad bevakning av demokratins grundbultar eller obevekligt motstånd mot hemliga organisationer som inte går att granska.

Att motståndet är brett och kompakt går inte att ignorera. Att det dessutom inkluderar jurister, journalister, ungdomar och tekniker, starka maktgranskare och opinionsbildare insatta i vars en del av problematiken, är något som regeringen borde ha sett som varningstecken. Nu har debatten gått så långt att PR-kriget får anses förlorat för förespråkarnas del.
Det spelar ingen roll att regeringens intentioner var goda, eller att FRA:s tjänstemän (enligt egen utsago) är hederliga. Varumärket har tappat anseende. Förtroendet har brustit.
Motståndet kommer inte tystna med mindre än att lagen rivs och en sanningskommission tillsätts. Allt annat kommer uppfattas som ett svek.


Emina Karic
Nätverket Svart Måndag

Anonym sa...

Skrivet av - Michael Gajditza


När det gäller lagar och lagstiftningsarbetet är det oftast mest intressant att ta del av olika PM, utkast, remisser och allt det som kallas förarbeten. I dessa återfinner man i allmänhet lagstiftarens intentioner, syften med lagen och vad som ska uppnås med den. När lagen väl är satt på pränt så är det sedan upp till ett från regeringen fristående domstolsväsende att tolka och tillämpa lagen.

Den sortens läsning är självfallet extra intressant när det handlar om en så omskriven, debatterad och ifrågasatt lag som den som i folkmun kallas FRA-lagen eller Lex Orwell men vars ”riktiga namn” är, prop. 2006/07:63,
"En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet".

Lagförslaget kan sägas bestå av fyra olika delar och hittills har debatten om den nya signalspaningslagen tagit nästan allt utrymme.

Utan att förstöra spänningen kan jag redan nu säga att det är inte nog med den.

Det blir värre!!

Detta är de lagrum som är aktuella i debatten:

1. lag om ändring i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet,
2. lag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet,
3. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, och
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Den stora och heta debatten har gällt punkten 2 ovan, signalspaningslagen och de konsekvenser denna får för den personliga integriteten. Jag kommer här att titta närmare på lag om ändring i lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet och vilken betydelse dessa ändringar kan komma att få.

Överhuvudtaget är detta det sämst beredda lagförslag jag sett. Hela processen präglas på något sätt av att de som handlagt ärendet haft en känsla av att ”härtill är jag nödd och tvungen” och jag ska här ge tre exempel på detta för att visa vad jag menar.

1.I förarbetena tas integritetsproblematiken upp på ett mycket enkelt och översiktligt, närmast hafsigt, sätt innebärandes att det arbete som skall föregå en lagrådsremiss helt enkelt inte är ordentligt gjort.

2.Det ger ett intryck av att man har något att dölja och vill undvika synpunkter och kritik då man väljer att ha en kort remisstid och dessutom förlägger denna till tiden runt jul- och nyårshelger. Flera remissinstanser, bl.a Kammarrätten och advokatsamfundet har också haft synpunkter på detta.

3.Den lösning man har på kontrollorgan håller inte. Den är i praktiken densamma som i europadomstolsmålet Segerstedt-Wiberg mot Sverige som Sverige förlorade. Det handlar om rättsmedel och hur dessa skall se ut och vara för att artikel 13 ska vara uppfylld. Även detta är rent ut sagt klantigt och blir än värre då jag läser att justitiedepartementet påpekat detta i sitt remissvar.

Viss hänsyn har tagits till remissinstansernas synpunkter i det förslag som förelades riksdagen och som klubbades igenom den 18/6. Jag vågar dock, utan att rodna, påstå att dessa förändringar främst är av kosmetisk natur.

Bakgrund och konsekvenser av den föreslagna ändringen av lag om försvarsunderrättelseverksamhet.

Denna bedrivs av vissa av regeringen utpekade försvarsunderrättelsemyndigheter och bland dessa främst försvarsmakten och FRA. Försvarsmakten bedriver denna bl.a genom egen inhämtning av underrättelser.

En form av sådan sker med vad som brukar benämnas ”särskilda metoder.” Utåt brukar sägas att inhämtningen sker ”genom förfaringssätt som det inte ankommer på andra underrättelseorgan att använda.”

Dessa särskilda metoder bedrivs av en enhet inom försvarets militära underrättelse- och säkerhetstjänst (MUST) som heter Kontoret för särskild inhämtning. (KSI)

Denna inhämtning har inte brottsbekämpande syften och bedrivs helt utan polisiära eller motsvarande befogenheter. KSI har inte lagenlig rätt att bedriva operativ verksamhet i Sverige. Det ska här sägas att såväl justitiedepartementet som både Rikspolisstyrelsen och SÄPO utan tvekan klassar dessa särskilda metoder som metoder vilka normalt strider mot lag.

Ett försök att få detta att bli och se lagligt ut görs genom att sådan spaningsinriktning som anges av regeringen eller regeringskansliet undantas från tillståndsplikt som krävs av t.ex myndigheter.

Ett av justitieråden anför kring detta förfarande följande: ”Enligt min mening finns det inte grund för att, i en reglering som skall uppfylla Europakonventionens krav om skydd för privatliv och korrespondens, undanta signalspaning som utförs för regeringens räkning från kravet på rättslig förhandsprövning.”

Enligt lagförslaget skall försvarsunderrättelseverksamheten nu utvidgas till att omfatta inte bara ”yttre militära hot”, som den tidigare skrivningen löd, utan numera det betydligt vidare begreppet ”yttre hot”. I förarbetena anges som exempel migrationsströmmar, epidemier, valutaspekulation och oljeutsläpp.

Den skrivning som fanns i lagrådsremissen kring detta kritiserades av lagrådet och har ändrats. Jag menar att förändringen är till det sämre och så urvattnad till sitt innehåll att den kan tolkas i stort sett på det sätt man önskar. (2000:30 2 § i prop 2006/07:63)

Detta kommer att innebära omfattande komplikationer och riskerar att försvåra den reguljära polisens och säkerhetstjänstens arbete då en tredje aktör parallellt, i enlighet med den nya lagen, skall arbeta med gränsöverskridande terrorism och organiserad brottslighet.

Försvarsunderrättelseverksamheten aktualiseras i den mån en verksamhet kan bedömas utgöra ett potentiellt hot mot landet och visserligen sägs det att denna endast får avse utländska företeelser men det görs ingen avgränsning för att dessa företeelser kan försigå på svensk mark och följaktligen då kan sorteras in under försvarsunderrättelseverksam- heten.

FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson har också i bl.a en TV intervju bekräftat att verksamhet kan komma att bedrivas på svensk mark. Om sådan verksamhet skall bestå av teknisk inhämtning så regleras endast delar av denna i lag om signalspaning.
Däremot så nämns inte förekomsten av annan teknisk inhämtning och man för heller inget resonemang kring om det inte vore lämpligt att reglera även denna.

Säkerhetspolisen, SÄPO, framhåller också i sitt remissvar att man konstaterar att KSI kommer att bedriva personbaserad inhämtning med särskilda metoder. Dessa metoder vare sig omnämns eller analyseras ur ett rättsligt perspektiv och inte heller görs någon analys av vilka konsekvenser detta kan komma att få för den enskilde ur integritetssynpunkt.

Då internationella kontakter generellt idag är en förutsättning för många inom såväl staten som inom näringsliv, organisationer, kyrkor, hjälporganisationer, idrotten m.m. så skapas ett enormt utrymme att bedriva underrättelseverksamhet avseende verksamheter som i traditionell mening inte förknippas med hot mot rikets säkerhet.

Ett mycket tydligt exempel ges då man talar om spekulationer mot den svenska kronan och den fråga det väcker är om lagändringen syftar till ett statligt industri- och näringslivsspionage? Som utländsk investerare skulle jag vara frågande och bekymrad!! Vi har redan sett företag avbryta planerade investeringar och vi har sett andra som flyttat från Sverige.

Att regeringen, på sätt som ovan beskrivits, undantas från tillståndsprövningen räcker tydligen inte för Rosenbad utan i 5 § ny lag om signalspaning ökar man indirekt på detta ”laglösa” utrymme genom att skriva:

”För en myndighets närmare inriktning av signalspaning enligt 1§ första stycket krävs tillstånd, om inte inriktningen avgjorts av regeringen eller regeringskansliet.”

Där försvann det integritetsskyddet.

Får jag lite försynt påminna om diverse märkliga statssekreterare och andra med ett väsentligt inflytande över en regerings dagliga arbete vilkas motsvarigheter idag kan bli de som å regeringens eller regeringskansliets vägnar avgör inriktningen av spaningsarbetet.

Den märklige Lars Danielsson som enligt bl.a JO ljög duktigt för att skydda sin chef. Statssekreteraren som å andra sidan inte skyddade sin chef utan berusade sig med journalistvän under en kväll då hon hade jour., Ulrika Schenström.

Den kanske märkligaste av dom alla, Calle Lidbom som lyckades få 5000 av landets högre tjänstemän ansvarsbefriade för i stort sett allt de tog sig för. Mannen som engagerade sig i Ebbe Carlssons privatspaningar (just det begreppet känns väl tryggt i detta sammanhang....) Mannen som gav upphov till begreppet Lidbommeri som avser en hafsigt sammankommen lag som ofta har en politisk avsikt.

Det finns fler som ni vet..........fast jag kan inte undgå tanken på Lidbom, Ebbe Carlsson, Holmer och Anna-Greta Leijon med tillgång till en superdator o champagne......

För er som inte minns en kort repetition:

I korthet hade Ebbe Carlsson genom sina goda kontakter hos regeringen, i synnerhet Anna-Greta Leijon, givits möjlighet att bedriva spaning och underrättelseverksamhet för att på egen hand lösa Palmemordet. Bland annat hade Carlsson egna livvakter med skarpladdade vapen och bedrev avlyssning (buggning) mot de grupper som han ansåg låg bakom mordet. Detta var givetvis polisens uppgift och således ett flagrant fall av tjänstefel och i Leijons fall ministerstyre. Lidboms roll var något mer perifer och bestod i understöd från ambassaden i Paris.

Tänk er nu att dessa haft tillgång till de lagar som nu är aktuella.......

Efter denna utvikning kan väl sägas att den ändå inte var så lång och krokig för en effekt av lagen, som visats, är att regeringen kommer att få ett direkt OPERATIVT inflytande över områden som inte ens polisen kan följa eftersom det inte är fråga om brottslig verksamhet.
I praktiken bildas en sorts parallell verksamhet till SÄPO.

Detta kommer att sprida osäkerhet inom den reguljära polisen för deras arbete mot organiserad brottslighet. Det försvårar SÄPO:s arbete och sammantaget är de negativa konsekvenserna betydande. Lagen blir i den meningen kontraproduktiv.

Enligt justitiedepartementets analys kan det t.o.m finnas risk för att t.ex SÄPO och KSI varandra ovetandes, infiltrerar samma utländska organisations representation i Sverige.

Har man lite otur kan det ju rent av hända att man tror att den andre är en av the bad guys och i slutänden antingen griper varandra eller skjuter varandra. Ska tillägga att den sista slutsatsen inte var justitiedepartementets utan min....Sorry, men jag kunde inte låta bli...*S*

Säpo påtalar också helt korrekt i sitt yttrande att bristerna i lagen om signalspaning är så iögonfallande att den omfattande kränkning, som det utökade mandatet för försvarsunderrättelseverksamheten kan leda till, inte fått samma uppmärksamhet.

Försvarsunderrättelseverksamheten ges befogenhet att inte bara verka utan även ingripa mot personer i Sverige.
När spaningsåtgärder sätts in mot en individ kartläggs inte bara dennes elektroniska trafik utan samtliga kontakter och förehavanden under dygnet.

Genom att verksamheterna också kommer att bedrivas vid olika myndigheter som arbetar utifrån olika rättsliga förutsättningar uppstår betydande svårigheter att överblicka och få en samlad bild att granska avseende det integritetsintrång som enskilda utsätts för.

Ställer man detta i ljuset av att FUN, försvarets underrättelsenämnd inte riktat någon som helst kritik mot FRA sedan Hedenhös så inser man att det knappast blir lättare för dem nu.
De kosmetiska tillägg som skall behandlas i anslutning till lagen av riksdagen i höst tar heller inte sikte på vad jag försökt visa här.

Sammanfattningsvis och sammanlagt är integritetsintrånget och kränkningen t.o.m större än vad som framkommit hittills i debatten. Något som jag själv knappt trodde var möjligt!

Till hösten kommer också teledatalagringslagen.........En ny svensk lag anpassad till europaparlamentets beslut om teledatalagring föreslås.

Samtliga uppgifter om vem du ringt, vem som ringt dig, när detta ägde rum, var du då befann dig och liknande uppgifter om dina sms kommer att lagras och hållas tillgänliga för myndigheterna.

I det här fallet handlar det alltså inte om att scanna och använda sökord för att hitta sådant man är ute efter utan det är all din telekommunikation som lagras.

Vi får väl ta en strid i taget!!



//Michael Gajditza

David sa...

Niklas Starow, ja, vem som har letat mest ger sig självt av att läsa dina tre mastodont-inlägg. Jag tänker inte argumentera mot dig. Jag vet mycket väl vad bland annat grundlagen säger och i sak står vi till och med på samma sida. Principiellt är jag lika mycket mot "FRA-lagen" som du är, om inte mer. Men, läs mitt inlägg igen, jag citerar mig själv:
"Nu får vi samma verksamhet som redan pågått under en lång tid men med regleringar vilket ju ur den synvinkeln måste ses som en förbättring."