Min motivation

Jag får ofta frågan (nåja, inte ofta, men det har hänt att någon undrat) varför jag jobbar med försäljning. De har sett Boiler Room, de har blivit uppringda av telefonförsäljare och de har blivit påhoppade på gatan av 15-åringar i backslick från Tele2. Hur kan jag som är en så trevlig kille jobba med ett så nedrigt arbete. Jag borde ju rädda barn från svält eller hämta ned kattungar ur höga träd istället för att försöka "pracka på stackars satar mer och dyrare grejer än de behöver".

Min motivation till att jobba med försäljning finns i filmen.




Vad är det då som skiljer en dålig upplevelse från en bra? Jag tror att svaret ligger i ambitionen. Dåliga försäljare vill göra ett snabbt "sälj" som maximerar provisionen. Bra försäljare bygger upp en relation.

Den alutristiska anledningen är att alla förtjänar att få en bra upplevelse när de lämnar över sina besparingar i utbyte mot en mobil. Den beräknande anledningen är att en genomsnittlig person kommer att köpa 30 mobiler under sin livstid och nöjda kunder kommer tillbaks.

Brandmän ska vara brandmän

Landshövdingen i Västernorrland föreslår att brandmän ska kunna fungera som poliser vid behov. "Trygghetsstyrkor" är det katschiga namnet på modellen.

Vid en första genomtänkning (heter det så?) tycker jag det är ett bra förslag. När det är oroligt så kan ett par starka grabbar med hjälm och flamskyddade jackor säkert skapa lugn.

Men sen tänker jag vidare och tycker det är en riktigt dålig idé.
- Poliser har två års utbildning i konflikthantering, juridik, själv- och personskydd mm. Brandmän har tränat på att släcka bränder. Det är inte av naturen givet att den som är stark är bra på att lösa en konflikt.
- Vid flera tillfällen runt om i landet har brandmän utsatts för stenkastning eftersom de anses företräda en illegitim statsmakt. Dessa incidenter blir inte färre om brandmännen får ta över vissa polisiära uppgifter.
- Att brandmän utför IVA-uppdrag ("i väntan på ambulans") handlar om att rädda liv som annars gått förlorade. Det är en verksamhet som även den mest förhärdade statsmaktshataren kan acceptera. Det är också en verksamhet som ligger nära brandmännens vanliga uppgifter, att minimera skador på liv och egendom.
- Det finns ett sluttande plan-element i detta. Om fler än polisen (och begränsade delar av vården i tydligt definierade situationer) får möjlighet att bruka våld mot medborgarna, vilka andra ska få dessa möjligheter. Fältsekreterare? Socialtjänstemän? Kronofogden? Skattemyndigheten?

Nej, värna brandmännens rätt att vara brandmän. Finns det för få poliser är lösningen istället att rekrytera fler poliser, inte att skapa fler polismakter.

Det händer mycket nu

Det händer så grymt mycket nu och jag borde kommentera allt. Jag har ju trots allt Sveriges mest intressanta blogg. Politik, roliga videos och mina funderingar över det mesta som händer omkring mig. Mer intressant än så blir det inte, för det händer rätt mycket hos mig med.

Men, tyvärr har jag inte tillgodosett era, kära läsares, behov av mina skrivna fyndigheter.

Vad är det som händer då?
För mig händer en hel del. Väldigt mycket faktiskt. Lite mer än vad jag riktigt hinner med.
Här är lite av det jag jobbar med just nu:
- En massa rapportskrivande i skolan.
- Tentaplugg inför den närmaste månadens sju tentor.
- Redovisningar som drar ut på tiden, bland annat ett projekt som inleddes i september.
- Två rapporter produceras inom MUF som ska lanseras innan jul.
- Skrivande på Moderaterna i Östergötlands handlingsprogram.
- Kampanjplaner för kandidater runt om i landet.
- En hel del Grey's Anatomy House, Dexter och Weeds.
- Renovering av min lägenhet.
- Utbildningsuppdrag på olika kurser.
- Min riksdagskandidatur.
- Planering inför valet.
- Bokslut för firman.

Till detta kommer julklappsshopping och avlönat arbete.
Inte illa för en person och jag får recensera mig själv. (Min blogg, mina regler!)

Sen händer en hel del i omvärlden också:
- Hela Linköpings centrum grävs upp samtidigt och stadens invånare får känna på hur det var innan någon kom på att man kan blanda bitumen och grus till något vi kallar asfalt. Trist.
- MUF Östergötland växer sig större dag för dag. Ballt!
- Oppositionen försöker plocka poäng på att regeringen äntligen fixar till sjukförsäkringen. Något de själva misslyckades med gång på gång. Löjligt!
- Tidningen Filter har ett grymt nummer om ämnen jag inte bryr mig om men inte kan sluta tänka på efter att ha läst artiklarna.
- Jobbskatteavdraget höjs, till glädje för alla som vill jobba.
- LO hävdar att klyftorna ökar i landet, trots att vi har typ världens mest sammanpressade löner. (Klartext: Man läser vidare eller jobbar hårt för att man brinner för det man gör, inte för att det ger något nämnvärt extra betalt.)
- Tusentals politiker och lobbyister åker till Köpenhamn för att få fram ett klimatavtal. Det kommer inte bli top notch, men det blir bättre än ingenting alls.
- SAAB letar köpare och regeringen vägrar stödja det usla företaget. Oppositionen försöker plocka billiga poäng. Vad fan är "nationell samling"?
- Finanskrisen har bottnat och Sverige har klarat sig bra. Grymt kul, men inte oväntat för de som någonsin träffat Anders Borg.
- Mininova.org har lagt ned. En nära vän till mig blev jätteledsen.
- Och så har massor annat hänt.

Jag avslutar med lite julstämning:



"Var går gränsen mellan hjärt- lungräddning och nekrofili?"

EU:s nya ledare: Zaphod Beeblebrox båda huvuden

Fan, fan, fan! Jag hade en lysande liknelse på gång. EU:s två nya ledare, belgaren och den brittiska socialist-baronessan, skulle jämföras med Zaphod Beeblebrox, galaxens president i Liftarens Guide till Galaxen.

Sen insåg jag att det är tvärtom. Zaphods jobb är att vara en upptågsmakare som tar uppmärksamheten och hindrar att folket frågar vem som egentligen styr. EU:s ledare är istället valda eftersom de med en lätthet som gör kameleonter avundsjuka kan sjunka in i valfri tapet som råkar finnas bakom dem.

Men kanske är avsikten densamma. Regeringscheferna vill behålla fokus på sig själva för att undvika att folket ställer sig frågan vem det egentligen är som styr.

Sådär, jag fick ihop det ändå till slut!

Lady Gaga och marknadspriserna

Expressen har en artikel som är intressant ur några olika vinklar. Lady Gagas låt Poker Face har spelats en miljon gånger på Spotify. För detta kan hon inkassera hela 1150 kronor.

"Oj", kan man tänka, "hon borde ju vara miljardär." Och sen tänker man "För jag har ju lyssnat på 15 sekunder reklam efter var sjätte låt och alla vet ju att 15 sekunder reklamtid är värd 6000 kronor..." Eller hur var det nu?

Jag gillar Chris Andersons bok "Long tail", som satt ramarna för de senaste årens diskussion kring handel på nätet. Tesen i den boken är att när kostnaden för att producera ett extra exemplar av en vara (en ny kopia av en digital låt) är försumbart nära noll så kommer Pareto-principen sluta gälla.

Hans "nya" bok Free lär vara lika intressant. Tanken i den boken är att allt mer kommer att ges bort gratis, i förhoppning att kunder kommer betala för en annan vara. Google ger bort sökningar i förhoppning om att kunna sälja annonser, träningssajter ger bort enkla konton i hopp om att vissa betalar för mer avancerade funktioner. Och det är här Lady Gaga kommer in i bilden.

Hon spelas mycket på Spotify och får nästan inget för besväret. (När alla avgifter är betalda för transaktionerna mellan olika konton har hon nog betalat mer än hon får.) I den gamla skivbolagsvärlden skulle artisten vara rökt, Spotify skulle vara rökta och du och jag skulle tvingas lyssna på Poker Face endast de veckor Grammofontimmen i P1 behagade spela den.

Välkommen, Nya Världen!

Här tjänar tjejen nästan inget på Spotify. Men i gengäld säljer hon CD-skivor till personer som hört låten på kompisens Spotify, hon säljer konsertbiljetter till oss som vill höra/se låten live, hon säljer t-shirts till fansen, hon får reklamkontrakt för olika varor som vill visa att de är lika coola som hon och hon får olika stora summor från en myriad olika källor. Det sker inte på samma sätt som förut, kanske ger det inte samma höga slutsumma. Men det är totalt sett mer än 1150 kronor till artisten, det innebär att vi får fler alternativ att välja mellan och det innebär att vårt begär av kändistjänster utökas med fler tjänster och kan tillfresställas på helt nya sätt.

Framtiden är fantastisk... så länge du inte bor i Nordkorea, Kuba eller andra platser där framtiden inte är tillåten.

It's the ciiiiiircle of life!

Förra veckan drunknade 300 renar någonstans i den norrländska vildmarken. Tråkigt för samebyn, men underbara nyheter för Kolmårdens lejon.

Nu ser det ut som att kadavren kommer bli lejonmat. Grattis, Simba, svälten står inte längre vid dörren!




Update:
Det blir inget matkalas i Kolmården. Istället lär väl djuren bli fjärrvärme i något lämpligt värmeverk eller kokas i 800 grader för att sedan bli benmjöl.

Så nära, så långt bort

Where the wild things are

Maurice Sendak förstörde min uppväxt. Bara så vi har det klart först. Hans illustrationer är fortfarande läskiga och eftersom jag aldrig vågade läsa hans böcker insåg jag inte storheten i hans författarskap.

När jag läste att hans hemska, hemska bok Where the wild things are skulle bli film blev jag först oroad. Skulle dagens stackars barn som redan plågas under skeva kroppsideal, dataspelsvåld och satanistmusik bli tvugna att genomlida två timmar terror förtäckt som barnunderhållning? Jag var på vippen att ringa Siewert!

Istället läste jag ett par recensioner av filmen, såg trailern och tittade på affischerna inför den amerikanska lanseringen. "Hey", tänkte jag, "det där ser ju inte så farligt ut." (Vilket jag i och för sig också tänkte innan jag försökte jonglera med morakniv... Vill ni se ärret är det bara att säga till, jag delar gärna med mig av min livserfarenhet.) Så jag gick till biblioteket för att låna boken. Efter att ha satt mig till rätta i en av bibliotekets allt för små stolar (boken finns på barnavdelningen...) började jag bläddra.

Det är verkligen en bra bok. En skön stunds avkoppling från min 1100 sidor tjocka bok Fundamentals of Physics och en sedelärande historia.

29 januari 2010 är det så äntligen premiär. Jag kommer vara där!

Men helt säker är jag inte, man ska aldrig lite på en trailer!

Ännu mer perspektiv

Det har varit lite bloggstiltje senaste veckorna. Ju fler roliga saker jag gör, desto mindre tid lägger jag på att blogga. Trist men sant för er, kära läsare!

Jag tänker fortsätta min jakt på perspektiv i politiken.

En kille ska i dagarna inställa sig i fängelse. Hans brott är att när han skulle rädda en kvinna från ett överfall använde han för mycket våld. 1,5 år i fängelse har han framför sig, samtidigt som mannen som utförde överfallet fick villkorlig dom.

Många röster höjs i falsett över hur galen domen är. Tyvärr för dem, men jag sällar mig till Dennis. "Nödvärn är inte lätt". (Mathias har också börjat tänka efter.)

Nödvärnsrätten är grundläggande. Staten har tillskansat sig ett monopol på våld, men när de inte kan leva upp till sitt åtagande att skydda medborgarna så ska vi ha rätt att skydda oss själva och varandra.

Men innebär denna rätt att varje brott ger ett carte blanche till alla förbipasserande att släppa lös vilket våld som helst? Kanske enligt Ayn Rand men definitivt inte i min värld.

Perspektiv är svåra grejer

Idag har jag varit på två mycket intressanta föreläsningar med Gustav Blix och Göran Lennmarker, ordförande och moderat andranamn i Riksdagens utrikesutskott. Gustav beskrev utrikespolitikens utmaningar genom ett antal bilder från slaget vid Agincourt på 1400-talet till badstränderna i Toscana 2008. Göran Lennmarker beskrev den svenska utrikespolitikens utmaningar idag.

De är båda mycket insatta i utrikespolitiken och förmedlade nya perspektiv på varför utrikepolitiken är viktig.

Under frågestunden på den sista föreläsningen frågade en person i publiken vad som borde göra med "den sista av Ondskans axelmakter, FN". De gav ett svar om att FN behövs och gör många bra saker, men att inte allt är toppen.

Jag är rätt intresserad av Israel och landets kamp för överlevnad i en region av skurkstater. Den senaste veckan har FN än en gång visat på problemet med en världsorganisation i en ofri värld. Dess människorättsråd beställde tidigare i år en rapport om kriget i Gaza och antog i helgen en resolution baserad på denna. Trots återkommande och dokumenterade krigsförbrytelser från Hamas, både under kriget och under de åtta år som ledde fram till invasionen, nämns inte organisationen en enda gång i resolutionstexten. Trots att samtliga demokratier röstade emot eller lade ned sina röster så gick resolutionen igenom då rådet har en majoritet av ofria och israelhatande stater.

Bloggen Fred i Mellanöstern skriver utförligt om problemen med rådets hela hantering. Obligatorisk läsning.

Jag bifogar en kort film från de utfrågningar och vittnesmål som genomfördes av rådet under processen. Den ena sidan kämpar för att undvika varje civilt offer, den andra använder civila som sköldar och måltavlor.



Varken frågeställaren eller Blix och Lennmarker har i mitt tycke rätt. FN gör bra saker när de vaccinerar barn och tar fram internationella regelverk. Men FN måste reformeras så det inte längre är en lekstuga för antisemiter och antidemokrater. Världssamvetet måste tvättas rent!

Där går min gräns...

Jag gillar Israel.
Jag gillar landskapet, det är en perfekt kontrast till Sverige.
Jag gillar befolkningen, öppen och glad med en nedärvd kunskapstörst.
Jag gillar maten, den är helt fantastisk!
Jag gillar regionens historia, har man grundat tre religioner gör man något rätt.
Jag gillar Israels ansträngningar för att skydda sin befolkning.
Jag gillar tanken med landet som en fristad för ett förtryckt folk.

Kort sagt, det är ett land jag känner starkt för.

Men här går min gräns.

Kul initiativ dock!

Ljungsbros invånare kan stoppa klottret!

Jag har tröttnat på klottret. Det är bättre att göra än att klaga, så jag har gjort något åt det!

För drygt två månader sedan lanserade jag Sveriges mest moderna tjänst där medborgare kan anmäla klotter i deras närmiljö. Jag är riktigt nöjd med hur lanseringen har gått hittills. Tillströmningen av rapportörer har legat på en låg nivå, men av reaktionerna från klottrare så fyller tänsten ett behov.

Idag lanserar jag Klotterfri.se:s första lokala sida. Ljungsbro.klotterfri.se. Att valet föll just på Ljungsbro är enkelt.

Ljungsbro utanför Linköping är ett samhälle som drabbats extra hårt av klotter. Igår och tidigt i morse har jag besökt Ljungsbro för att själv skapa mig en uppfattning om klottrets omfattning. När jag frågade lokalbor om det var så illa som Corren beskrev det svarade de att "det är värre". Redan efter några minuter kunde jag inte annat än hålla med dem.

- Varje busskur var demolerad av sprayflaskor och märkpennor. Särskilt drabbade blir äldre personer som sällan åker buss och på grund av ligisterna inte kan läsa tidtabellerna.
- Många vägskyltar var också förstörda, vilket gjorde min och troligen många andras färd osäker.
- På ICA-butiken fanns tydliga spår av klotter, trots att man försökt sanera. Varje omgång sanering kostar stora summor, något som drabbar alla kunder i form av högre priser.
-Inte ens Myrornas insamlingsstationer hade undkommit vandalernas framfart. Att uttrycka sitt (påstådda) samhällshat genom att ge sig på välgörenhetsorganisationer är Glocalnet-lågt!

Att Polisen satsar mot klottret i Ljungsbro är bra. Men för att få bukt med klottret krävs att invånarna i Ljungsbro engagerar sig. Polisen har, enligt egen utsago, god koll på vilka klottrarna är. Men de behöver ta dem på bra gärning för att kunna vara säkra på en fällande dom. Här kan Klotterfri.se och dess nya, lokala sida bli en extra resurs.

Klotterfri.se är den första tjänsten där medborgare enkelt kan rapportera klotter i sin närmiljö. Klottrare använder ofta samma "tag" (revirmarkering) gång på gång. Om polisen griper en klottrare i färd med att skriva en viss tag så kan de förhoppningsvis binda förövaren till fler platser genom bilderna Klotterfri.se.

Det blir också lättare för kommunen att se var klottret finns och snabbare ta bort de nymålade såren. Till glädje för alla boende i Ljungsbro som vill bo i ett tryggt område.

På kurs med Moderater

Jag och Carl-Magnus har en riktigt rolig förmiddag. Vi är på Ekoxen i Linköping tillsammans med 30 härliga moderater och pratar sociala medier. Resultatet av vår workshop kan ses nedan:





Det har varit 90 roliga minuter!

LiU uppmärksammas av Engadget

Det är inte alltid lätt att förstå vad allt man lär sig på universitetet ska vara bra för. Varför är det användbart att kunna analysera funktioner som beror av flera variabler, vad kan minsta kvadratmetoden användas till och hur kan ett basbyte liva upp vardagen?

Idag skriver världens största tekniksajt Engadget.com om ett projekt vid Linköpings Universitets campus Norrköping, där jag pluggar. De har tagit fram en teknik för virtuella obduktioner, där man kör kroppen genom en magnetröntgen. Man får god detaljrikedom och behöver inte ens öppna säcken som kroppen ligger i, vilket ibland kan vara positivt ur arbetsmiljöhänseende.

Forskarna använder multitouch på ett sätt som får min iPhone att verka lite efter i utvecklingen.

Läs artikeln om virtuella obduktioner här och missa inte videon!

Aschberg? Nej, Winberg!

Förra veckan fick ett antal riksdagsledamöter löpa gatlopp efter att Aschberg lockat dem till en gratismiddag med god mat, fina viner och trevlig underhållning förtäckt som en reklamkampanj för en ny resebyrå.

Idag rapporterar DI om att Svenska Spel, genom ordförande Margareta Winberg, lockar till en gratismiddag med god mat, fina viner och trevlig underhållning förtäckt som en reklamkampanj för ett spelbolag.

Verkligheten överträffar ofta dikten, men ibland plagierar den bara rakt av.

Sådär lagom nördigt

XKCD är en bra serie för de som är lite nördigare än genomsnittet. Och för de som är rädda för velociraptorer (Jurassic Park, you know).

Dagens strip fick mig först att skratta och sedan få mig att känna saknad över något jag aldrig upplevt.

RPS är en ordlek med det klssiska RPN-systemet. RPN står för Reverse Polish Notation och är ett sätt att skriva ekvationer som var populärt på 60- och 70-talen. Istället för att skriva "1 + 2" skriver man "1 2 +". Resultatet är detsamma, men vid komplexa ekvationer blir det (med lite träning) enklare att skriva in dem i miniräknaren eftersom man slipper parenteser. (1+2)*2 skrivs 1 2 + 2 *.

RPN är en av de där små nördiga sakerna som jag vill kunna för sakens skull. Lite som att jonglera, blåsa eld och räkna binärt på fingrarna. Jag har letat efter en RPN-räknare i ett par år, men inte hittat någon till ett bra pris ännu. Det är helt enkelt dags för mig att inse att jag föddes för sent för att kunna lära mig RPN... eller?

Jag ska lägga några timmar på att koda ett litet glatt program som kan räkna RPN åt mig. Det läggs upp här när det är klart!

Engagemang!

Jag brukar känna att jag har ett stort politiskt engagemang. Särskilt kommer känslan över mig när jag läser alla delar av regeringens budgetproposition, utgiftsområde för utgiftsområde, eller när jag går upp kl 06 en söndag för att åka 20 mil och tala i två timmar om arbetsmarknaden.

Men det finns människor vars engagemang för mig att framstå som en sengångare på valium.

Efter tio års arbete har några entusiaster äntligen lyckats läsa BootROM:et på en Game Boy Color. ROM:et är kretsen som sköter starten av enheten, visar Nintendo-loggan och skapar det glädjefyllda plinget.

En passage i texten imponerar särskilt:
"There was great news in the GB scene a short while ago, when Neviksti from CherryRom forums announced that he had been able to extract the BIOS image from the original GameBoy by decapping the chip, staining the ROM, and using a really powerful microscope to individually resolve and read out each bit one by one."

Alltså: Han öppnar ROM-kapseln (en sån där svart "låda" på enhetens kretskort), gör en infärgning för att öka kontrasten och med hjälp av ett mikroskop läser han av datan bit för bit. Helt galet!

Jag borde ha sagt nej!

Den tekniska revolutionen har tagit ett nytt offer. Räknenissarna, ingenjörerna och projektledarna som blundar för utvecklingens baksidor har vunnit en ny strid.

Först gav de sig på väverskorna med sina vävmaskiner. Jag var inte född och yttrade inget motstånd.
Sen gav de sig på skrivmaskinisterna med sina datamaskiner. Jag sade inte emot.
Därefter gav de sig på skogshuggarna med sina mekaniserade skördare. Jag teg.
Sen fick ABC80-utvecklarna, som trott sig leda revolutionen, se sig besegrade av de kallhamrade x86-arkitekterna. Jag jollrade med skallran i min spjälsäng. Jag sa "mamma" när jag borde sagt "nu får det vara nog!"

Idag har de kommit för att ta mig och alla andra enhjulingcyklister. Och jag inser att det inte finns någon kvar som kan försvara mig!

Klipp er och skaffa ett jobb!

Mathias Sundin, intressant folkpartist från Norrköping, debatterade konstnärslönerna med ordföranden i Sveriges författarförbund tidigare idag.

Det mest intressanta är slutklämmen från den gode författaren. Han säger att om konstnärer inte klarar sig på marknaden (alltså om ingen är intresserad av att betala för det konstnären gör) så ska konstnären kunna få betalt "på annat sätt". Där det andra sättet är att han får betalt med konfiskerade skattekronor.

Alltså: om du inte vill betala för det konstnärer skapar så ska de ha rätt att, med Skatteverkets hjälp, stjäla pengarna från dig och din familj. Eftersom deras verk är så mycket finare och högstående än du, arme menlige medborgare, någonsin kan förstå.

Det är dags att mynta ett nytt uttryck: självgod som en kulturarbetare!

10:e plats är en bra början

Idag kom resultatet från Moderaterna i Östergötlands provval till riksdagen. Där har alla medlemmarna haft möjlighet att rösta på sina fem favoriter som ska toppa valsedeln till riksdagen om ett år. 30 kandidater, fem röster per medlem.

Jag hamnade på 10:e plats. Det är tokbra eftersom jag då går vidare till nomineringsstämman i oktober där 250 ombud bestämmer den inbördes ordningen för de tio första i provvalet.

Självklart hoppas jag kunna flytta upp några placeringar på stämman.

Resultatet ser ut som följer:
1 Gunilla Carlsson, 610 röster
2 Finn Bengtsson, 491 röster
3 Andreas Norlén, 442 röster
4 Betty Malmberg, 369 röster
5 Gunnar Axén, 269 röster
6 Ann-Cathrine Hjerdt, 183 röster
7 Eva Isaksson Ribers, 159 röster
8 Stefan Erikson, 112 röster
9 Per Jameson, 103 röster
10 Johan Lundberg, 90 röster

Konstitutionell ping-pong

Jag brukar spela it-nörd-pingis. För att kolla om en dator är uppkopplad på ett nätverk kan man skicka ett "ping" och datorn man kontaktar skickar snabbt tillbaks ett "pong". Då och då sms:ar jag "ping" till mina kompisar och ser hur snabbt de svarar. Nördigt och rätt kul!

Politiker är också nördar och det senaste halvåret har Sveriges makthavare spelat rasist-pingis. Det började med ett "ping" från Mona Sahlin. Hon hävdade att hon aldrig skulle regera med Sverigedemokraterna. Alltså underförstått att Alliansen skulle vara beredd att göra det. En motsvarighet till hejaklackens "Ni där borta, är ni klara!" Alliansen dröjde på svaret och förklarade att de hellre löste finanskrisen än lekte lekar med oppositionen.

Någon gång under sommaren kom ändå motdraget. Jag tror det var någon blogg som hittade vinkeln. Enligt grundlagen sitter regeringen kvar tills dess att den avsätts av riksdagen. Med SD som vågmästare innebär det att vänsterexperimentet skulle behöva ta stöd av dem för att själva kunna bilda regering. Ett rätt tydligt "pong" från Alliansen, således.

Idag kom nästa motdrag. Lena Hjelm-Wallén, sosse som suttit i Grundlagsutredningen, frågar på SvD Brännpunkt om Alliansen vill göra avsteg från sin tidigare hållning att regeringen ska avgå efter val. Även om det inte står i grundlagen ännu vore det klädsamt om man levde upp till de principer man driver, liksom. "Ping you right back!"

Leken går vidare. Det ska bli kul att se nästa drag.

Varför tror jag att det är en lek? Eftersom inget parti vill regera med rasisterna i SD och även om de kommer in i riksdagen så kommer det finnas många andra möjliga konstellationer för en blivande regering. Till exempel Alliansen + Mp, som föreslås av Svend Dahl i senaste numret av Neo.

Boströms judehat värre än förmodat?

Donald Boström, sagoskaparen som i Aftonbladet hävdade att Israeliska soldater stjäl organ från palestinska stenkastare, verkar ha varit i Algeriet för att motta en utmärkelse. Algeriska journalistförbundet verkar ha gett honom ett pris för Excellence in journalism som tack för hans insinuanta text.

Enligt en nyhetsbyrå som rapporterat om tillställningen utvecklade Boström sina fantasier till att även innefatta att:
- organstölderna började på 1960-talet,
- det inte bara stulits från palestinier, och
- fler än tusen kroppar utsatts för stölderna.

Mina källor är inte de bästa. Bloggen Elder of Ziyon har inte mycket till övers för palestinier och Palestine Press Agency, som bloggen hänvisar till, är inte heller de något sanningsvittne. Det vore intressant att hitta fler och bättre källor. För hans påstådda påståenden gör inte mycket för att förbättra hans trovärdighet, som redan ligger på minus.

Skyddsnät eller hängmatta?

På en av mina första MUF-stämmor, i 2000-talets början, debatterades en motion om de olika bidragen. Jag tror det var ett förslag om att ersätta alla olika ersättningar med ett enda bidrag.

Formuleringen jag kom på då och som jag fortfararande är rätt stolt över gick ungefär: "Det är viktigt att våra skyddsnät är starka för att fånga upp de som faller. De ska ge skydd och stöd att komma tillbaks i trapetsen, men inte vara en hängmatta att vila i."

Idag skriver Elisabeth Höglund en krönika i Expressen om skillnaderna i bidragssystemen då och nu. Det är intressant läsning!

Ett livräddande liv är över

Norman Borlaug är troligen den man som har räddat flest människors liv genom historien. Han startade den Gröna revolutionen, som genom genteknik och nya odlingsmetoder skapade högre avkastning för bönder över hela världen.

Det uppskattas att hans handlingar har räddat en miljard människors liv och lika många hektar skog och regnskog från skövling.

Idag har varit en sorgens dag. Men hans bidrag till världen lever vidare och varje dag är det människor som slipper dö tack vare dem.

På arbetsstämma

Jag och en massa andra sköna pojkar och flickor lever livet på kursgården Sånga-Säby någonstans på det gröna Ekerö. Tre dagar av debatt, beslut och konversationer kommer bli najs.

Kvällens debatter fortsätter till klockan 00.00. Imorgon börjar vi klockan 09. Det blir najs!

Skulle du vilja vara här? Det kan du göra... nästan. Vi livesänder hela stämman på stämmobloggen.

Kernel_task problem returned

In two previous posts I've described the problem that my MacBook Air has had with the kernel_task process. Apple solved the problem by replacing the computer's logic board.

A few days ago I updated OS X Leopard to the latest version (10.5.8) while waiting for the arrival of some Snow Leopards at my local pet shop.

Tada! The kernel_task problem is back!

I really should contact the Apple Support to find a solution. Maybe I will, and I'll post the results here. But I'll probably wait for my copy of Snow Leopard and see if it solves the issue. Since the new version has been rewritten extensively I will keep my fingers crossed.

WOW! Nu får polisen fullt upp!

Regeringen snålar verkligen inte när det behövs. Till hösten får polisen fyra miljarder kronor extra. Det är grymt mycket pengar. Fyra tusen miljoner kronor. Den största satsningen någonsin.

Om jag vore rikspolischef skulle jag känna mig som ett rådjur i strålkastarljus. "Här kommer pengatåget. Vad gör jag? Vad gör jag? Vad gör jag?!" Eller kanske snarare som en skidåkare i en lavin. Den kan hjälpa åkaren att ta sig ned, men åker han fel är han dödens lammunge med flera ton kompakt snö ovanpå hjälmen. Polisen får ett tufft arbete med att anpassa organisationen efter de nya tillskottet, utan att jäsa över kanten och återigen bli sittande med budgetunderskott.

Fyra miljarder kronor till rättsväsendet är fantastiskt! Fler poliser, minskande berg av liggande undersökningar och fler avgjorda fall. Härligt!

Christoffer Järkeborn ger en sedvanligt koncis sammanfattning av reformen.

12 roliga timmar!

Sammanfattning
Det första halva dygnet för min tjänst Klotterfri.se har varit över förväntan. Tjänsten engagerar och efterfrågan av den verkar finnas. Nu ser jag fram emot den första veckan.

Klotterfritt Östergötland
För drygt 12 timmar sedan offentliggjorde jag mitt livs första webbtjänst. Det är en härligt pirrig känsla att presentera något man skapat själv.

Resultatet har varit över förväntan!

Det tog någon timme när det bara var jag som la upp bilder på klotter. Sen lyckades Rasmus Fleischer på något sätt hitta sidan och därefter tog det fart. Plötsligt hade jag ett 30-tal inlägg som kommenterade tjänsten. Många var negativa, inte för att behovet av klotteranmälningar inte finns men för att de verkar gilla smutsiga städer. Flytta till Murmansk, är min uppmaning till dem!

Några var roliga. "Lina F" som anmälde klotter i sitt kollegieblock, till exempel.
Några var med nedlåtande. Men skämten om sexbutiken öppnade jag ju själv för. =)

De närmaste dagarna blir intressanta. Hittills är jag den ende som bidragit med klotterbilder till sajten, men det är rätt naturligt. Det tar ett tag för människor att lära sig en ny tjänst och ändra sitt mönster efter det. Till exempel att börja titta efter klotter. Tidigare har jag noterat det undermedvetet, de senaste dagarna har jag börjat leta aktivt och insett att problemet är långt större än jag trott. Det finns knappt ett elskåp i Linköping som inte blivit vandaliserat!

Jag har fått samtal och mail från media och personer som gillat tjänsten. Det enda som ligger online ännu är sajten Webbfeber. Och en självutnämnd expert på ungdomar (ok, hon är professor i unga och nätet) bloggade om tjänsten. Jag tar till mig av hennes kritik, men köper den inte rätt av som ni kan läsa i min kommentar.

Det har varit tolv roliga timmar. Jag har även hunnit med ett besök hos MUF Norrköping för att prata om min riksdagskandidatur. Jag valde att lägga upp det som ett samtal istället för ett anförande. Även om jag gillar min egen röst är det kul att höra andras åsikter då och då.

Nu går jag och lägger mig. Får se vad som har hänt tills jag vaknar imorgon!

Jag felanmäler felande felanmälningar

Jag har fått nog av klottret i vårt vackra län och har bestämt mig för att göra någonting åt det!

Idag lanserar jag därför webbtjänsten Klotterfri.se där alla som vill kan anmäla klotter nära dem. Kommunerna är idag inte tillräckligt duktiga på att få in klotteranmälningar, så då får marknaden lösa problemet.

http://www.klotterfri.se

Kom gärna med förslag på hur tjänsten kan bli ännu bättre, den kommer att förbättras under hösten.

Vill ni veta mer om tankarna bakom, hur det offentliga borde öppna upp mot webben, så kan ni läsa min artikel i Svensk Tidskrift från i våras. Den långa svansen i politiken.

Pressmeddelandet nedanför har just gått ut till media i Östergötland.

PRESSMEDDELANDE

2009-08-31

Johan Lundberg
Riksdagskandidat (m) i Östergötland
Civlingenjörsstudent

070-66 99 309


Lundberg (m): Jag felanmäler felande felanmälningar!

- Det är för svårt att felanmäla klotter och andra problem till kommunen. Enligt en rapport jag tagit fram är det bara två kommuner som har en tillfredsställande webbtjänst för felanmälan. Och bara den ena av dem skyltar med det. Kommunerna borde ta till sig den nya tekniken och underlätta för medborgare som vill kontakt dem, säger Johan Lundberg, Moderat riksdagskandidat från Linköping som idag lanserar ett förslag på lösning.

- Jag vill inte bara kritisera utan även visa hur kommunerna borde göra. Därför lanserar jag idag tjänsten www.klotterfri.se där alla östgötar kan anmäla och lägga upp bilder på klotter där de bor. Detta borde kommmunerna ha gjort för länge sedan, men jag hjälper dem gärna på vägen. En ren och hel kommun är också en trygg kommun, avslutar Johan Lundberg.

Den rapport som hänvisas till i pressmeddelandet laddas ned här "Felanmälan - var god dröj". Kommunerna med högst betyg är Motala och Ydre.

Kontakta Johan Lundberg för intervjuer och mer information.

Rapport: Facket eller kidsen

Den svenska ungdomsarbetslösheten är onaturligt hög och beror på föråldrade lagar. Den slutsatsen drar jag i en rapport från MUF som lanseras idag.

Imorgon kommer Moderaternas arbetsstäma att diskutera en rad förslag för att förändra arbetsrätten. Det har blivit en stor konfliktfråga under helgen.

Läs rapporten online här: Facket eller kidsen

We shall overcome - redux!

Sydsvenskan och SvD berättar en historia om grannsamverkan och civilkurage. När huliganerna i Reclaim the streets tidigare ikväll försökte starta kravall i Rosengård blev de utkastade av de boende i området.

För någon månad sedan kastades de ut från de fina villakvarteren. Ikväll kastades de ut ur miljonprogramsområdena.

De borde dra den enda logiska slutsatsen: Lägg ner ditt vapen!

Det finns ingen som uppskattar att få sitt hem sönderslaget av någon som förläst sig på Marx hatläror. Ingen.

Amerikanska konstverk

Det här är ett inlägg av rent privat intresse. Jag kommer behöva googla det ett antal gånger innan jag lyckas lägga namnen på minnet.

Jag har flera gånger sett parodier på två kända amerikanska målningar. De är två av de mest kända amerikanska tavlorna i modern tid.

American Gothic har en rätt kuslig känsla över sig. Ett par står utanför sitt hus, mannen med en högaffel i handen. Det finns mängder av variationer på detta tema, googla så hittar du flera.

Den andra bilden är Nighthawks, som är en av de snyggaste målningarna jag sett. Trots stramheten i bilden lyckas konstnären ge djup och liv åt scenen.

Ungdomars rättigheter viktigare än fackets

Norrköpings tidningar har publicerat en artikel av mig med titeln "Ungdomars rättigheter viktigare än fackets". Det är viktig läsning för alla som oroar sig för ungdomsarbetslösheten.

Det senaste dygnet har Moderaterna i Östergötland haft motionsbehandling inför partiets arbetsstämma som börjar på torsdag. Bland annat beslutade vi att ställa oss bakom en skrivning om att rätta till just de problem jag beskriver i artikeln. Arbetsrätten från industrisamhällets 70-tal måste reformeras, för idag innebär den utanförskapstvång för ungdomar.

Jag bifogar artikeln:

Ungdomars rättigheter viktigare än fackets

Ungdomsarbetslöshet är inte någonting naturligt. Unga människor är ambitiösa, flexibla och har färska kunskaper. Var tredje ung människa saknar ändå arbete och orsaken är den otidsenliga arbetsrätten, skriver Johan Lundberg, förbundsstyrelseledamot i MUF och östgötsk riksdagskandidat för Moderaterna.

Låt oss ha det sagt redan från början, alliansregeringens politik för att få fler människor i arbete har varit framgångsrik. Under de senaste tre åren har Sverige nått nya toppnoteringar i antalet anställda och landet har stått väl rustat inför den djupa lågkonjunktur vi nu genomlider. Men när det gäller arbetslösheten hos ungdomar är resultatet katastrofalt.

Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i EU. Var tredje ung människa befinner sig i utanförskap. Enligt färska siffror stiger arbetslösheten snabbast bland unga människor. Detta är särskilt allvarligt då vi vet att liten arbetslivserfarenhet kombinerat med arbetslöshet ökar risken att hamna i ett permanent utanförskap.

Såväl socialdemokratiska regeringar som alliansregeringen har provat olika lösningar för att bryta ungdomars arbetslöshet. Vissa insatser har gett en liten minskning, andra har spätt på utanförskapet ytterliggare. Men trots många försök och trots att ungdomsarbetslöshet inte är någonting naturligt så ligger vi alltjämt i toppen inom EU.

Anledningen är att regering efter regering har vägrat att ta itu med det stora systemfelet, nämligen den otidsenliga arbetsrätten. Skapad för det förra århundradet är den oförmögen att hantera dagens problem. Vi står mitt i den djupaste lågkonjunkturen på flera generationer och antalet arbetslösa unga blir allt fler för varje månad. Regeringen kan inte längre unna sig att blunda för de fackliga privilegier som stänger ungdomar ute i kylan.

De regler som skapats för att ge facket särskilda privilegier skadar de som har allra svårast att få in en fot på arbetsmarknaden. Lagen om anställningsskydd och Medbestämmandelagen reser kraftiga murar och höga trösklar för unga, ambitiösa människor som vill få in en fot på arbetsmarknaden. Rörligheten på arbetsmarknaden blir låg då människor inte vågar byta arbete eftersom de då hamnar längst fram i kön när företagen måste säga upp. Det gör att färre tjänster blir lediga och ungas möjligheter att kliva in i arbete minskar.

LAS, lagen om att säga upp driftiga ungdomar först, är direkt skadlig för unga människors ambitioner. När företag behöver minska personalstyrkan saknar ungas flit helt relevans. Oavsett hur många kvällar och helger man arbetat eller hur duktig man är på sin syssla så är det ändå antalet år på arbetsplatsen som avgör om man får behålla jobbet eller inte.

Det är sant att ungdomsarbetslösheten i dagens lågkonjunktur är ungefär lika stor som i den förra högkonjunkturen. De insatser, som sänkt löneskatt för ungdomar och nystartsjobben, som den borgerliga regeringen genomfört har haft viss effekt. Men att det kunde varit värre är ingen tröst för alla de unga människor som idag söker arbete.

Om en dryg månad inleds Moderaternas arbetsstämma i Västerås. Då ska ombuden ta ställning till ett viktigt val. Antingen väljer man att hålla fackföreningarna och dess segregerande regler om ryggen, eller så ger man ungdomar möjligheter att få arbete. I den striden kommer jag alltid att stå på unga människors sida, mot stela system och föråldrade regler.

Johan Lundberg

Teaser

På måndag kommer jag att lansera en ny webbtjänst som kommer revolutionera förhållandet mellan medborgare och kommunerna. Tillsammans med detta släpper jag även en rapport över de östgötska kommunernas kontaktmöjligheter.

Det ska bli spännande att se reaktionerna.

Medlemmarna i min Facebook-grupp kommer få rapporten och tillgång till tjänsten redan på söndag kväll. Så är du inte redan medlem bör du bli det redan idag! Johan Lundberg till riksdagen 2010.

Antisemitism utan grund

I måndags läste jag Aftonbladet kulturs artikel om påstådda övergrepp i Israel. Det är en hatisk text fylld av indicier, rykten, underförstådda kopplingar och allt annat som definierar en konspiration. Men inte ett enda bevis, inte en enda tydlig koppling. Rent skräp som visserligen borde tillåtas under yttrandefriheten, men som borde refuserats av varje redaktör med ett korn av integritet.

Jag tänkte samla en massa länkar och referenser, men min gode vän Fredrik har redan gjort det. Läsvärt!

Ännu bättre social media-kampanj

Mitt förra inlägg om hur man använder sociala medier i en politisk kampanj har fått många läsare. Förra inlägget beskrev tekniken jag använder, nu vill jag beskriva hur jag använder det.

Interaktivitet
Sociala medier är ju till sin natur avsedda att användas för dialog. Tyvärr beter sig många användare, inte minst politiker och politiska organisationer, som om de var med i en sketch om en stereotyp Wall Street-bar i mitten av 80-talet. Alltså bara prat om sig själv där andra enbart släpps in i konversationen under andningspauser eller när de besvarar retoriska frågor. Jag faller själv i fällan rätt ofta, men är medveten om den bristen.

Jag tror att det bästa sättet att använda de sociala medierna är just genom att vara social. Att kommentera andras inlägg, bidra med nyttiga länkar, skicka in fakta och egna perspektiv i diskussioner etc. Under den närmaste tiden ska jag försöka inspirera till mer interaktivitet i min kampanj. Fler frågor i mina Twitter-inlägg, mer aktivt deltagande i Facebook-diskussioner och mer rörelse i min Facebook-grupp Johan Lundberg till riksdagen 2010.

Interaktivitet går åt båda hållen. Jag har en rätt bra plan på hur jag kan interagera mer med andra, det kluriga är hur jag får dem att interagera med mig. Att göra utspel som blir "snackisar" är lätt på pappret, men att hitta de utspelen är svårt. Att ställa frågor och utmana gör sitt till, men är ingen garanti för framgång. Just nu kör jag på idéen om många bäckar små. Har ni tips får ni gärna skriva det i kommentarerna!

Sprida sitt budskap
Jag har flera gånger råkat ut för SM-spam, alltså att någon skriver "bra sagt" i ens Facebook-feed eller kommentarer och sedan lägger upp en länk till sin egen grupp, sin egen blogg eller någon produktlänk utan att tillföra något till diskussionen. Målet är alltså att få fler att gå in på sin länk och på så sätt känna sig mer sedd. Det här får oftast motsatt effekt, likt Spotify-reklamen. Läsaren känner sig avbruten i sin tankegång och fylls av aversion istället för intresse.

Att länka till nyheter på webbsidor som använder sig av Twinglys bloggtjänst är också bra om man vill få många besökare. Men för mig som riksdagskandidat från Östergötland spelar det rätt liten roll hur många värmlänningar eller skåningar som känner till mig. Visst har de sociala medierna kortat avstånd mellan människor, så att östgötar kan få tips om mig från vänner i andra landsändar. Dock är det viktigaste fortfarande att jag får så stort genomslag som möjligt bland mina potentiella väljare. I provvalet innebär det att jag behöver nå så många östgötska moderater som möjligt.

Min taktik här är rätt enkel. Den bygger på kvantitet och kvalitet. Kvantiteten bygger på aktivtet i kommentarerna hos östgötska tidningar och ge mina alster spridning på Facebook. Här är humor ett viktigt grepp, då det är roligare att skicka en kul länk till sina kompisar än en tråkig. Vad det kommer att resultera i får ni se framöver! Kvaliteten handlar om att nå rätt personer i mer riktade utspel. Här är Facebook-gruppen en viktig del i arbetet. De som valt att gå med i gruppen tillhör ju kärnan av kampanjen. Dels vill jag ge de information tidigare än andra och dels vill jag få dem att arbeta som ambassadörer för mitt varumärke. När jag ser inlägg av andra som innehåller fraser av typen "Det där är ju helt rätt! Min kompis Johan tycker likadant, kolla gärna in honom!" så vet jag att jag har lyckats.

Mäta genomslaget
Min lärare i internlogistik lärde mig att göra saker rätt är bra, att göra rätt saker är bättre. För att veta om jag gör rätt saker använder jag två webbverktyg. Till bloggen har jag installerat Google Analytics. Tjänsten mäter antalet besök, varifrån de kommer och hur länge de stannar på siten. Det ger mig information om vilka inlägg och ämnen som väcker störst intresse, vilka sidor som länkar till mig och varifrån mina besökare kommer. Idag är det fördelat ungefär en tredjedel vardera av länkar från andra sidor, klick från Google och personer som skrivit in bloggadressen direkt i webbläsaren. Mina mest lästa inlägg handlar faktiskt inte om politik utan om att jag provsuttit Volvos XC60 och att min MacBook Air haft ett lite speciellt problem.

Bit.ly är en tjänst som förkortar länkar. Twitter har en gräns på 140 tecken per inlägg och genom att göra långa länkar korta får jag fler tecken över att väcka intresse. Det ger mig också en annan fördel, nämligen att mäta mitt genomslag. Direkt efter att jag skickat ut en länk kan jag med sekunders fördröjning se hur många som klickat på just den länken. Eftersom den främst sprids via Twitter och Facebook, med mig som garanterad avsändare, kan jag därför indirekt mäta hur många som intresserat sig för vad jag skrivit.

Tillsammans ger tjänsterna mig en bättre uppfattning om hur väl mitt budskap når ut och hur väl mina budskap tas emot av de jag vill nå. Få klick innebär att jag gör någonting fel (fel ämne, fel formulering, fel målgrupp, fel tidpunkt etc.), väldigt många klick innebär att det jag gjort varit så intressant att det propagerats vidare av mina läsare. Ett bättre lackmustest på sin egen kompetens är svårt att få!

Sammanfattning
Jag utnyttjar många olika tjänster för min sociala medienärvaro och har en någorlunda genomtänkt strategi för hur dessa kan användas för att få en personlig kontakt med så många väljare som möjligt.

Stora världen och lilla jag

Idag hade jag en riktigt intensiv arbetsdag. Min kollega var sjuk och alla möjliga ersättare hade andra engagemang. Så det blev till att stå ensam i butiken en regnig söndag. Det började trögt, men nu känns som att jag hade fler kunder i butiken än tidigare under sommaren och under några timmar var det ständig kö till min expertis och service mind.

Under förra året gjorde jag fyra utlandsresor "i tjänsten" för MUF och FMSF. Samtliga gjorde sig påminda under gårdagen.

Israelresan
I juni förra året åkte jag till Israel på inbjudan från det israeliska utrikesdepartementet för en fyradagars rundresa i landet. Det är mitt livs allra intensivaste, både schema-, intrycks- och känslomässigt. Schemat var späckat från tidig morgon till sen kväll och vi hann med att besöka tjogtals intressanta platser och organisationer. Det som gjorde starkast intryck på mig var att se alla de granater som fallit över den lilla staden Sderot på gränsen mot Gaza och besöket på förintelsemuséet Yad Vashem.

Så här mot hösten tar LiU emot hundratals gäststudenter. Nästan alla åker till Ikea för att handla och flera tittar in i min butik för att handla en telefon. En av dessa besökare hade läst ett år på universitetet i Tel Aviv. Trots den långa kön hann vi med utbyta några ord om den vackra Cymbalista-synagogan på campus innan det var dags att säga shalom.


Klaipėda, Litauen
I slutet av juli åkte jag till staden Klaipėda på den litauiska kusten för att representera MUF på en konferens arrangerad av Konrad Adenauer Stiftung. Varje år sammanför stiftelsen deltagare från länderna runt Östersjön, samt Vitryssland och Ukraina för ett längre seminarium om internationell politik. Mitt föredrag handlade om hur man kan använda "soft security" som ett effektivt redskap för att skapa fred. Alltså hur man med insatser innan och efter krig kan skapa en positiv utveckling i internationella konflikter. Jag fokuserade främst på Sveriges fredsbevarande insatser i Kosovo och Afghanistan, även om de kan ses lite väl hårda för att falla inom ramen för "mjuk säkerhet".

Efter inträdet till EU och Alliansens reformer för ökad arbetskraftsinvandring har det blivit lättare för baltiska hantverkare att etablera sig i Sverige. Att ha en telefon är nödvändigt i ett sådant arbete, men allt fler har nu också råd med en laptop och mobilt bredband. Jag var glad att kunna hjälpa mina litauiska kunder till en bättre mobil upplevelse och samtidigt berömma dem för Klaipëdas fina sandstränder och deras intensiva "Sea festival" (släng dig i väggen Vattenfestivalen!)

Bryssel, EU
Senare på hösten deltog jag på en resa med alla MUF:s distriktsordföranden och MSU-ansvariga till EU-parlamentet i Bryssel. Om arkitekturen och festivalerna kan jag inte säga så mycket annat än att Hayeks spontana ordning verkar råda rätt fritt. Däremot var det intressant att få lyssna och ställa frågor till utskottsordföranden, NATO-ambassadören , frihetliga socialister och gamla hjältar från kampen för Baltikums befrielse. Mitt mål för seminariet var att ställa minst en fråga till varje talare och enligt min anteckningsbok lyckades jag rätt väl. Med kriget i Georgien bara någon månad gammal var det återkommande ämnet Rysslands nya doktrin och EU:s förhållningssätt till detta.

I Europaparlamentet beslutades för en tid sedan om kostnadstak för internationella samtal och internationell roaming. Även om jag inte gillar prisregleringar i det stora så var det positivt i det lilla. Mamman som köpte en telefon skulle resa vidare inom EU och blev glad när hennes samtal till släkten i Sverige inte skulle bli hutlöst dyra. Knivigare var dock att reda ut vad det kostar att ringa till USA med en svensk mobil i ett annat EU-land. Men det roligaste var att hon precis som jag hade bott i Cleveland, OH, USA på 1990-talet och liksom min familj förirrat sig in i East Clevelands mest kriminella kvarter. Världen är liten och vissa misstag gör man för lätt!

Helsingfors (jag behöver inte skriva landet hoppas jag)
I oktober åkte jag till Helsingfors för att representera Fria Moderata Studentförbundet, FMSF, vid en konferens med Nordens Konservativa Studentunion. Mötet kom främst att handla om taktik inför de kommande mötena med International Democrat Students (europapralementets partigrupp EPP:s "studentförbund"). Det blev två trevliga dagar med sightseeing, möten, shopping, diskussioner, middagar och djupt filosoferande i sauna. På samma kväll hann jag besöka vad jag tror är Finlands finaste nattklubb och sunkigaste kårpub/ockupation.

De sociala medierna har gjort att avstånd inte längre är ett problem för kärleken. Det visade den unga tjej som just flyttat från Finland till Linköping för att flytta ihop med sin pojkvän. En saga så vacker som något. Den är egentligen för vacker för att politisera och att försöka väva in FRA, Stockholmspaketet och Telekompaketets kvävande effekt på internet, sociala medier och i förlängningen kärleken mellan folk skulle bli allt för långdraget.

Sammanfattning
På sex timmar i en liten butik i Linköping hann jag träffa människor från flera olika länder och kulturer. På olika sätt kunde jag, genom mina resor, få en koppling till deras hemländer och i köttet förkropsliga globaliseringens fantastiska framgång. Inte illa pinkat på en arbetsdag utan kisspaus!

Posten in på 2000-talet med RFID

Jag förbereder mig inför höstens studier genom att kolla in de kurser jag kommer att läsa de närmaste åren. Särskilt ser jag fram emot kurserna i planering av flygtrafik (som jag hoppas ges framöver) och mobil kommunikation. För den som är intresserad av den förra rekommenderar jag de första föreläsningarna på MIT:s öppna kursbibliotek. Finns att ladda ned här Airline Schedule Planning.

Efter att ha gogglat lite på cykelbud, indiska lunchleveranser (PDF) och annat smaskigt kom jag på hur Posten skulle kunna bli ännu bättre. Deras paketförmedling för företag är inte perfekt, men fungerar mycket bättre än för privatpersoner. Det är lätt att skapa fraktsedlar och de erbjuder bra spårning av paketen.

Jag drar mig för att skicka saker med Posten eftersom jag vill kunna följa mitt paket hela vägen till leverantören. Det borde inte vara så svårt att implementera mer eller mindre inom det nuvarande postsystemet.

Såhär borde man kunna skicka ett spårat brev:
Posten säljer ark med frimärken med en inbyggd RFID-tag (samma sak som finns i beröringsfria passerkort).
Avsändaren klistrar märket på sin försändelse och registrerar serienumret på Posten.se.
En RFID-mottagare i brevlådan registrerar när brevet läggs i.
Brevbäraren tömmer lådans mottagare vid tömning.
Försändelsen skickas som vanligt i Postens härliga system.
Vid leverans läses paketet av en sista gång.
Breven går att spåra som alla andra försändelser via Postens system.

Fördelar
- Tryggare leveranser.
- Roligare kundupplevelse att kunna följa sitt brev. (Redan idag borde Posten implementera en karttjänst i sin paketspårning.)
- Posten kan erbjuda en mer differentierad service för sina kunder. (Jämför med att restauranger ofta har kaffe på maten för 10kr och finkaffe, typ latte, för 30kr. Då maximerar de intäkterna både från de med låg respektive hög betalningsvilja.)

Nackdelar
- Installation av RFID-läsare i uusentals brevlådor är dyrt.
- Att utrusta brevbärarna med RFID-läsare är dyrt.
- Att utbilda dem kostar ytterliggare.
- Problemet med leveranskvittens är fortsatt olöst.

Sammanfattning
Jag är en logistiknörd. Det kommer göra Sverige gott i framtiden. När Posten börjar erbjuda tjänsten ovan om en herrans massa år så vet ni var ni läste om det först!

Så gör man en personvalskampanj på webben

Jag är MUF Östergötlands riksdagskandidat. Det ställer krav. Jag måste finnas där unga människor finns och kommunicera så att det känns nära och relevant för dem. Det är en kul utmaning!

Här kommer en liten sammanfattning av hur min personvalskampanj är upplagd inom de sociala medierna:

Hemsida
Jag och min kampanjkonsult Jocke (han får inte betalt, men bor på min soffa ibland) diskuterade detta en del. Han ville att jag skulle registrera en domän typ johantillriksdagen.se eller johanochdu.nu. På sidan skulle jag ha en blogg, en mikroblogg, en chattfunktion, en nätverksfunktion, kunna lägga ut videor och hålla kontakt med mina supporters.

Det skulle kräva en hel del utgifter och många, många timmars arbetet med Wordpress och dess plug-ins. Min lösning är genialt enkel: min centrala valsida är också min Facebook-profil: http://www.facebook.com/johan.lundberg

Facebook
Här sammanstrålar alla delar av min närvaro i de sociala medierna. Tjänsterna är redan integrerade i Facebook, insticksprogram finns och det är den naturliga platsen att leta efter personer man vill veta mer om.

Genom Facebook kan mina vänner och supporters hålla sig uppdaterade och på ett enkelt sätt sprida informationen/bilderna/filmerna/länkarna vidare till sina vänner. När jag provade detta i EP-valrörelsen nådde mina webbfilmer tusentals unga personer på bara några få minuter, ett genomslag som är omöjligt att genomföra i något annat medium.

Blogg
Sedan hösten 2004 har jag bloggat här på Ledljus. Jag har lärt mig Blogger och vi funkar i en skön symbios. Att överge bloggen känns inte aktuellt, den är en för stor del av mig för att kunna lämna helt. Även om jag inte är dunderstolt över varje inlägg så är de samlat en bra beskrivning av mig och min utveckling de senaste fem åren. Genom Facebook-applikationen Simplaris Blogcast uppdateras alla inlägg direkt till min Facebook-feed. Tyvärr sker det bara en gång per dygn eftersom Blogger inte har någon ping-funktion, jag byter app när jag hittar en bättre.

Hade jag börjat blogga idag så hade nog valet fallit på WordPress som är friare och ger många fler möjligheter att ändra layout och innehåll. Men Blogger var mitt val då och det är så pass bra att jag kommer behålla det ett tag framöver.

Mikroblogg
När Twitter först dök upp så förstod jag inte meningen, men jag är biten av Twitter-flugan. Via Twitter kan jag berätta om tankar som far genom mitt huvud, vad jag gör i kampanjen för tillfället och blixtsnabbt kommentera händelser. Till skillnad mot bloggen där inläggen ofta är längre och innehåller såväl filmklipp som bilder. Jämför med skillnaden mellan one-liners och anföranden. Via Twitters egen Facebook-app skickas mina twittranden automatiskt till statusfältet på min Facebook-sida.

Mobilblogg
Den svenska utvecklaren Jonas Lejon har jag stor respekt för. Han gör ett bra jobb dels med sina olika tjänster och dels med sin blogg om PHP-kodning. Hans tjänst Bloggy använder jag för att mobilblogga då den stöder både SMS och MMS. SMS:en skickas sedan vidare till Twitter som skickar dem vidare till Facebook. MMS-bilderna hamnar tyvärr bara hos Bloggy, men de som följer mig där är rätt hardcore och förtjänar en bonus!

Livesändningar
Om någon vecka börjar min turné runt i länet till olika föreningar och evenemang. Då kommer jag att ta med mig en kamera eller en vän med en lämplig telefon för att dokumentera vad som sker. Detta läggs ut på min Bambuser-kanal. Bambuser är en tjänst för att sända video live över nätet. Vi i MUF använde det i EP-valrörelsen i våras då vår förbundsordförande och valledare livesände varje morgon och kväll. Jag tycker att jag är roligare live än i textform, så därför kommer det nog bli en del filmer. Dessa läggs upp som länkar på Facebook.

Bilder
Jag är en dålig fotograf, har ett kasst bildsinne och är lite lat. Detta sammantaget gör att jag inte lagt någon tid på att få igång en bra bildtjänst till mitt sociala nätverk. Däremot har jag beställt en iPhone 3GS. När (om) den väl anländer kommer detta lösa sig nästan automagiskt. Då kommer jag att kunna ladda upp bilderna i telefonen direkt till Facebook, tagga och kommentera dem i realtid etc. Förhoppningsvis anländer luren i nästa vecka och då blir det fota av!

SEO
De tre bokstäverna är en förkortning för search engine optimization, vilket handlar om hur man gör en site så attraktiv som möjligt för Google. (Andra sökmotorer är inte relevanta, inte alls.) Jag följer ett tiotal SEO-bloggar dagligen, men har inte satt mig in i koncepten ännu och framförallt inte implementerat det jag kan. I så fall hade jag till exempel ofta och gärna skrivit mitt namn (Johan Lundberg) och att jag kandiderar till riksdagen 2010, med länkar till min Facebook-sida och uppmanat dig kära läsare att göra detsamma. Får jag tid över ska jag bli lite bättre på detta inom kort, så att jag toppar Google-sökningen på mitt namn istället för någon okänd litteraturvetare.

Spindeln i nätet
I samband med att jag köpte min MacBook Air installerade jag webbläsaren Flock. Den har i grunden förändrat hur jag surfar. Flock är Firefox på sociala medie-steroider! I en sidopanel har jag alla 100-talet bloggar jag följer, som uppdateras varje timme. I en annan panel ser jag alla bilder mina vänner lägger upp på Facebook. I en tredje finns alla Twitter-, Facebook-, och YouTube-uppdateringarna från mina vänner. Med en knapptryckning lägger jag intressanta länkar till mitt Delicious-konto och kan söka bland dessa i automatiskt genererade kategorier. Jag kan blogga direkt till Blogger och i den veckogamla senaste versionen följer min Facebook-chatt med även när jag går till andra siter. Det finns även en clipboard-funktion, en lättnavigerad historikfunktion och troligen tjoget andra tjänster som jag inte hunnit utforska.

Det är från denna kommandocentral som det mesta av mitt kampanjarbete på nätet sker och planerandet av den fysiska kampanjen utförs.

FirstClass
Moderaterna har sedan 90-talet varit Sveriges främsta IT-parti ur teknisk synvinkel. En relik från den tiden är partiets mailsystem byggt på FirstClass. Ett grymt bra verktyg som förutom mail är ett internt debatt- och kommunikationsforum. Det är inget jag valt, men ett program jag älskar!

Kostnad
Vad kostar då hela detta kalas? Jag har här räknat upp ett antal tjänster som jag använder nästan dagligen. Utöver detta är jag registrerad på en mängd forum, har flera mailkonton och finns registrerad på ett tjogtal olika webbtjänster (den senaste är url-förkortaren Bit.ly). Sammanlagt har jag lagt ut noll kronor på detta och har potential att nå flera tusen personer inom loppet av några minuter. Det innebär ett paradigmskifte i hur en valrörelse kan bedrivas. Plötsligt är det inte pengarna i partikassan eller den egna plånboken som avgör hur det går. Istället är det en kamp om vem som kan vinna flest till sina idéer. Vem som har bäst formuleringar, ger trevligast intryck och verkar vara den som kan göra bäst arbete på plats i riksdagshusen.

Fysisk teknik
Som nämnt jobbar jag på en MacBook Air, vilket är min enda dator. Den har ett par externa hårddiskar för att ha en Time Machine-backup och spara gamla bilder. Jag fick en skrivare i födelsedagspresent, men har nog skrivit ut färre än 20 sidor på ett år.

För att koppla upp mig mot nätet använder jag ett mobilt bredband från Tre. Det har varit min vän i snart 18 månader, även om jag bytte modem för en månad sedan. Jag är störtnöjd med tjänsten och med Tre som operatör! Det är en kostnad på 199 kronor per månad.

Min mobil har sedan partistämman 2007 (jag smet iväg på lunchen och köpte en av de första i landet) varit en SonyEricsson K850 med Tres programvara som funkat bra. Just nu använder jag en UltraTouch som jag fått låna från Samsung (via jobbet) och i nästa vecka hoppas jag kunna byta till en iPhone 3GS. Abonnemanget är idag Tre Fastpris för 599 kronor/månad. Efter att ha analyserat mitt ringande det senaste året inser jag att det är ett grymt kap för mig. När iPhonen anländer byter jag till abonnemanget 3Total och får förutom dagens 3000 minuter, 3000 SMS och 3000 MMS även 10 GB data varje månad. Hoppas det räcker!

Målsättning
Jag gillar webben och hoppas vara den mest socialt medieaktiva kandidaten i valet.

Update
Detta inlägg täcker tekniken. Mitt nästa inlägg beskriver hur man sedan använder sociala medier.

Träffa mig live!

Onsdagen 2 september har jag bjudits in till MUF Linköping för att tala på deras Onsdagsfika. Jag ser redan fram emot det!

Onsdagsfikor gör varje vecka till högtidsvecka. Det var genom dessa event som jag först blev aktiv i MUF. Och idag kandiderar jag till riksdagen! Kul resa!

Klockan 18 är tiden, platsen blir MUF Linköpings nya eller gamla lokal. Jag återkommer när det är spikat. Anmälan behövs inte, men gör det gärna ändå på min Facebook-grupp Johan Lundberg till riksdagen 2010. Gör som över 100 andra personer, gå med i gruppen redan idag!

Gamla hundar och nya moderater

I fredags hade jag en debattartikel i Folkbladet om arbetsrätten. Den går att läsa här. Idag svarade Hans Backman, socialdemokraternas förstedebattör i Folkbladet, på vad han uppfattar vara mina åsikter.

Det är rätt underhållande. Han försöker bräcka mig med sin livserfarenhet. Trots det verkar sådan inte innebära att man slutar döma hunden efter håren. Han utgår från att jag inte arbetat, inte vet hur det är på en arbetsplats och att jag hyser något slags förakt för människor som arbetet. Sådan har nog hans bild av moderater varit sedan han var ung. Det är svårt att lära gamla hunder nya konster, så han lär inte ändra sig av mina texter.

Men det är inte honom jag vill nå. Istället vill jag tala till de som delar mina erfarenheter av osäkra vikariat, av att bli "utlasad" och att försöka hitta ett jobb samtidigt som kontot blir allt tommare. Vi är många undomar som är urtrötta på att inte få förhandla om vår egen lön eller om våra arbetstider. Hans Backman vill inte se oss och våra problem. De passar liksom inte in i hans värld.

När man försöker rita om verkligheten efter en uråldrig karta kan det bara bli fel.

En replik är författad och om den passerar Widar Anderssons nålsöga kan ni läsa den i Folkbladet någon av de närmaste dagarna.

Snart dör kommunismen

Tre av Svergies fyra viktigaste bloggar kommenterar Lars Ohlys sommartal. Här, här och här. Jag sällar mig till skaran och gör kvartetten komplett.

Att Ohly ger beslut som går i klinch med de andra i vänsterkartellen är fullt logiskt. Han vill profilera sitt lilla parti och attrahera de som längtar till Sovjetiska brödköer och Nordkoreanska omskolningsläger (dess viktigaste pedagogiska instrument: stenbrottet).

Men på Vänsterpartiets kommande partistämma händer följande: Partistyrelsen kommer att släta ut vecken, folkflertalet i plenum röstar för flera viktiga reformer och partiet tar ett sjumilakliv högerut. De vattenkammar håret, tar på sig den finaste Första maj-kostymen och blir salongsfähiga lagom till valet. Förändringen blir bra för Kartellen som kommer missa regeringsmakten med en mindre marginal än annars. Men för Vänsterpartiet är det sista spiken i kistan (mausolée-sarkofagen?). Partiet kommer överge sin vänsterprägel, Frank Baude och Jerry Williams kommer gråta offentligt, men landets demokrater drar en lättnadens suck och VPk kommer på 2-3 mandatperioder försvinna in i historieböckernas marginaler.

Det är ett år till valet. Vi får se om min profetia blir sann. Låt oss hoppas på det.

Nyheter som berör dig!

Min kandidatur till riksdagen är nu officiell. Som officiell hemsida kommer jag att använda min Facebook-sida http://facebook.com/johan.lundberg. Titta gärna in, jag har kopplat min blog dit!

Jag har också skapat en grupp med ett namn som förklarar sig självt: "Johan Lundberg till Riksdagen 2010". Bli gärna medlem redan idag!

Köp höstens succé!

Äkta buddhinduisk Ormolja!

Jag har genom kontakter i Orienten lyckats komma över ett större parti Äkta buddhinduisk Ormolja. Nu har Du chansen att vara bland de första att prova höstens succé!

Äkta buddhinduisk Ormolja är producerad i det lilla lokalsamhället Calcutta i centrala Indien av de finaste råvaror staden har att erbjuda och tillverkad av lokalbor genom en uråldrig process.

Äkta buddhinduisk Ormolja botar alla vanliga åkommor. Fibromyalgi, elallergi och selektiv hörsel är bara några av de moderna sjukdomar som denna traditionella brygd har bevisad effekt mot.

Äkta buddhinduisk Ormolja har ett högt innehåll av den aktiva substansen Diväteoxid fylld med den naturliga bakteriekulturen E. Coli. Ett regelbundet intag av Äkta buddhinduisk Ormolja driver ut gifter ur kroppen, slankar till figuren och minskar hungerkänslorna. Perfekt för att få bort de där extrakilona inför höstens skolstart.

Äkta buddhinduisk Ormolja är den uråldriga lösningen på dagens stressamhälles jäkt. Drick Äkta buddhinduisk Ormolja och känn hur du får lättare att spva och ditt begär efter shopping och turer på stan kommer att bevisat minska. Bara en av många fördelarna av Diväteoxid med extra mycket E. Coli.

Äkta buddhinduisk Ormolja är originalet. Undvik plagiaten!

Äkta buddhinduisk Ormolja säljs enbart av mig och enbart via denna hemsida!

Köp Äkta buddhinduisk Ormolja redan idag!

Äkta buddhinduisk Ormolja säljs i flaskor á 87ml, ett tal som i den uråldriga buddhinduiska filosofin har särskild kraft.

Beställ Äkta buddhinduisk Ormolja genom att sätta in 300 kronor på Plusgiro 121314-385, skriv namn och adress på avin och märk kuvertet med mottagaren "Johan's Hemmabiofond".

De som inte vill vänta på höstens mirakelkur kan få liknande effekter redan idag genom att köpa en spikmatta.

Frälsaren kommer återvända

Obama har det svårt. Hans hälsoreform möter (förståeligt) stort motstånd och hans förtroendesiffror dalar. Men jag tror att han kommer att återvända till sin forna (typ 100 dagar sedan) storhet innan nästa val.

Av det jag läst i svenska tidningar så verkar reformen handla om gratis sjukvård till alla, eller att socialt utsatta människor ska stå utan vård. Men reformen garanterar inte detta och den handlar om så mycket mer. Den kommer inte lösa problemet för de allra mest utsatta, men förbättra villkoren för väldigt många. Och det finns en annan vinkel som är den verkliga stridsfrågan, nämligen delstaternas självbestämmande.

Obamas förslag är att centralisera sjukvårdsbyråkratin till en federal myndighet (eller ett gytter av sådana). Ungefär som att flytta alla vårdbeslut från medlemsstaterna till en central EU-myndighet. Med den amerikanska byråkratins stelhet är det inte direkt någon lockande lösning, särskilt inte för republikaner och högerdemokrater som sätter värnandet av delstaternas självbestämmande högt.

Oavsett hur det går med reformen så tror jag att Obama kommer att komma igen. En mandatperiod är fyra år lång och väljare röstar på framtiden, inte historien. Jag ser en liknande utveckling som för Alliansen i Sverige. Högt ställda förväntningar på ett oerfaret alternativ följs direkt efter valet av en besvikelse över att solen fortsätter att gå upp i väster. Men efter ett par år, när reformerna börjar få effekt och regeringen blir mer bekväm i sin uppgift återvänder förtroendet hos väljarna.

Så lycka till, Obama. Alliansens valvinst hänger på att jag spår din framtid rätt!

Som en läkare utan kniv

Jag jobbar med att sälja mobila kommunikationslösningar. Mobilt bredband, laptops, abonnemang, tjänster, tillbehlr etc. men främst mobiltelefoner. Det för med sig att mina vänner hela tiden frågar mig vilken mobil de ska köpa.

Under min uppväxt upplevde jag hur min pappa, som är läkare, fick svara på frågor om hans vänners olika åkommor.

Både han och jag blir påhoppade utanför arbetstid. Lite som att be en ledig skomakare att klacka om ett par skor.

Jag känner mig som en läkare. Det hade kännts häftigt, men jag får inte använda skalpell.

Inspirerande historier

En liten titt på DI.se gav mig insikt i två intressanta människoöden. Roger Akelius och Richard Nilsson har båda valt att byta inriktning på sina karriärer flera gånger under sina liv. För båda av dem har det gått rätt bra.

Att ha idéer och visioner inom olika områden är inte unikt, de flesta av oss har det. Men att våga släppa taget om det invanda och trygga livet för något helt annat är det inte alla som vågar.

Kul läsning en lördagseftermiddag.

De kan få ett jobb hos mig!

I våras letade jag efter potentiella sommarjobb, många inom området logistik. Min vana trogen slutade det med att jag bara skickade in en ansökan och fick jobbet.

Ett av de företag jag tittade på heter Servistik, ett logistikföretag i Linköping. De verkar ha en bra mix av logistikutredningar, lagertjänser och bemanning. Ett sånt där ställe där jag skulle kunna börja som lagerplockare och sluta som VD, om jag tillåter mig att drömma.

När jag tittade igenom denna blogg, Ledljus, nyss såg jag att en av Servistiks google-annonser visades på min sida. Vem är det egentligen som behöver vem, var min första lite överlägsna reaktion. Min andra reflektion är att jag uppenbarligen börjat träffa rätt bra på ordet logistik. Kul!

Jag väljer att se det som ett exempel på spontan ordning.

Och ni som ville ha politik

Att det privata inte är politiskt ligger till grund för många av mina ställningstaganden. Men det privata är bloggbart!

Fast bara nästan allt.

De senaste dagarna har jag (i omgångar) läst en fantastisk intervju från Tom's Hardware med Joanna Rutkowska. Hon är en av de senaste årens mest intressanta forskare inom datasäkerhet. Hennes företag Invisible Things Lab jobbar med att hitta och täppa till hål i moderna datorsystem djupt ned i programmen, så nära kiselchipsen man kan komma utan att lämna tangentbordet. Artikeln är i nio delar och berör de kommande årens utmaningar inom datasäkerhetsområdet.

Det intressanta är artikelns fokus på virtualisering och möjligheten att helt ta över en dator utan att någon kan upptäcka det. Istället för att, som tidigare, försöka hitta hål i program eller operativsystems kärna är det nya svarta bland de Svarta hattarna att försöka ta över kommandot ett (eller flera) steg över operativsystemet. Läskigt eftersom det kan ske helt utan upptäckt.

Jag rekommenderar alla som känner sig manade att läsa artikeln. Kör ni Firefox är mitt tips att markera alla uttryck ni inte känner igen, kopiera med ctrl+c, flytta sig till Google-fönstret med ctrl+k och sedan klistra in texten där. Vem vet vad ni kommer få för nya kunskaper! (Jag visste till exempel inte att Citrix låg bakom Xen.)

Nästa inlägg kommer att handla om politik, jag lovar!

Leave Sotomayor alone!

I dagarna frågas den senaste kandidaten till USA:s högsta domstol ut av senatens justitieutskott. Under tre dagar grillas Sonia Sotomayor ur alla möjliga vinklar.

Flera av frågorna handlar om ett uttalande domare Sotomayor gjort för ett par år sedan, att en vis latina når bättre slutsatser än en vit man. Inget klockrent uttalande, men ändå ingen ko på isen. Hon borde bli godkänd av senaten inom kort.

Svenska borgerliga debattörer går i taket och upprepar de argaste republikanernas argument. Till exempel Dick Erixon och SvD:s ledarblogg.

Nog för att det är lättare att se grandet i sin grannes öka än bjälken i det egna. Men jag tycker det är mer intressant att se till processen snarare än det utryckta citatet.

Innan man blir domare i USA:s högsta domstol går man alltså igenom en grundlig granskning av presidentens stab, för att undvika pinsamheter när nomineringen väl blir offentlig. När den prövningen är över tvingas kandidaten genomgå tre dagar av direktsända förhör av några av det politiska amerikas skarpaste intellekt (och säkert någon karriärist vars främsta talang är att skaka händer, sån är politiken). Först därefter blir man god- eller underkänd av USA:s parlament i en öppen votering och kan sedan forma amerikanskt rättsväsende under resten av sitt liv.

I Sverige krävs att följande händer: Regeringen har ett slutet sammanträde där personen väljs av en majoritet av statsråden. Sen kan man forma svenskt rättsväsende under resten av sitt liv. (Alliansen har valt att ha öppna ansökningar och praxis är att alla statsråd är eniga i besluten, men det är ändå långt ifrån den amerikanska öppenheten.)

Nog för att Sotomayor kanske inte är mitt ideala val, men den process i vilken hon utses är vida överlägsen den vi har i Sverige!

Juristen Mårten Schultz gör en intressant reflektion om bevakningen av vår och USA:s HD i media. Även Helsingborgs Dagblads ledarredaktion har en intressant vinkel på det där med rasbegreppet här och annorstädes.

Klartänkt av Arkelsten

Politiker är ett särskilt släkte. De ser problem och reagerar mot oftaste mot dem med en ryggradsreflex. Tyvärr styrs ryggraden inte av förnuftet, vilket inte sällan leder till problem.

Sofia Arkelsten tillhör en grupp politiker som låter tankarna passera ett varv i hjärnans synapser innan hon svarar. Det är bra!

Idag kommentererar hon två nationalekonomer som på DN Debatt skriver om elpriserna.

Både hon och ekonomerna ser samma problem: Klimatet skadas av den energi vi förbrukar.

Men lösningarna kommer från två olika steg i en tankeprocess:
Ekonomernas slutsats är den första man kommer fram till när man börjar fundera på problemet: Vi måste förbruka mindre el och därför måste elen bli dyrare.

Sofias lösning kommer ur ett senare steg i tankekedjan: Den energi vi konsumerar är inte så ren som den kunde och borde vara. Därför måste de miljödåliga delarna i energisystemet bli dyrare att använda sig av. Alltså: Billig miljöbra el och dyr miljödålig el.

Jag gillar Sofias lösning!

Preskribera preskriptionstiden

Imorse läste jag en bra ledare i Corren om att preskriptionstiden på de grövsta brotten borde tas bort. Dick Erixon har läst samma ledare och instämmer.

Preskription är ett bra verktyg för lättare brott. Det är inte rimligt att polisen lägger resurser på att utreda snatterier, mindre ekonomiska förseelser och liknande flera år efter att de inträffat. Det kan också i vissa fall vara viktigare att få klarhet i ett händelseförlopp än att straffa varje brottsling.

Ett exempel på det senare kan vara en biltjuv som fixar en bil åt någon som använder bilen vid ett rånmord. Då tycker jag det är bättre att biltjuven kan träda fram utan straffpåföljd och hjälpa till att binda mördaren till dennes brott än att biltjuven tiger för att undgå sitt egna straff. Det finns säkert ännu bättre resonemang om detta.

Således är vi nu tre (Correns ledarsida, Erixon och jag) som sjunger i kör: Låt aldrig grova brottslingar slappna av!

Sådant de brännt häxor för

Morgonen har jag ägnat åt att läsa en massa olika artiklar. Två artiklar berör varandra, fast ändå inte.

När människans genom, våra gener, skulle kartläggas första gången på 1990-talet tog det tretton år. Idag kan forskare göra samma kartläggning på en vecka. Artikeln på O'Reilly Radar (en tidning från ett stort teknikförlag) handlar om hur man hanterar de enorma mängder data som en sådan proces genererar. Jag tycker det är intressant att läsa om hur stora projekt i ett område kan ge landvinningar i ett annat. (De klassiska exemplen är hur USA:s rymdprogram gav upphov till en ny sorts bläckpenna och hur CERN-laboratoriets kärnteknikprogram skapade Internet.)

Dagens andra roliga läsning handlar om en kille som använde en billig iPhone för att hålla koll sitt flyttlass. Det blev både billigare och bättre än att använda en fristående GPS. På bara några år har mobiltelefonerna fått GPS mer eller mindre som standard och Apples iPhone har satt en ny standard för hur en avancerad telefon ska se ut och fungera.

Den tekniska utvecklingen är intressant att följa, även om den går så snabbt att man bara lyckas ta in små brottstycken.

Ny pensionsöverenskommelse?

Jag hittade en film och kom att tänka på när Fredrik Segerfeldt debatterade pensionssystemet för något halvår sedan. Hans förslag, att låta medborgarna få lite eget ansvar för sin framtid, är inte tokig. (Tyvärr hittar jag ingen länk.)

SJ kapitluerar

Avregleringar är härliga ting. De rör om i en avstannad gryta och gjuter nytt liv i stela strukturer. För företag som förlorar sina monopol finns två sätt att agera.

1) Apoteket. Man anpassar sig efter kunderna, till exempel genom kedjan Apoteket Shop som erbjuder egenvårdsprodukter på attraktiva platser.

2) SJ. Man kapitulerar inför fait accompli. Jag har haft den begränsade glädjen att åka en hel del SJ-tåg de senaste åren. Tågen går sönder, förseningar annonseras ut i femminuterintervaller, reseersättningen är lögn att få tag i (min ansökan från då jag blev matförgiftad 1 april förra året har fortfarande inte besvarats) och begreppet "ursäkta att jag är SJ" finns snart i var jäktad mans mun. Inför avregleringen annonserar SJ att de kommer sänka sin ersättning för försenade tåg med mer än hälften.

Orsaken: "Enligt Ulf Wallin, biträdande presschef på SJ, har man valt att lägga sig på EU:s miniminivå för att stå sig i konkurrensen inför avregleringen."

Enligt monopolkramarna innebär förbudet mot konkurrens att det ensamma företaget får kraft och resurser att skapa en service som överträffar alla alternativ. SJ har haft den möjligheten i många decennier. Resultatet: Nu när de får konkurrens ser de bara två alternativ, sänkta ersättningar eller konkurs. Alternativet excellent service uppbyggd bakom skyddande murar under generationer då, tänker ni? Barnsagor, säger jag och SJ!

Jag, en kosmopolit?

Hej kära läsare!

Det var ett tag sen. Att hedra arbetslinjen tär på krafterna, så jag har inte skrivit någonting på nästan två veckor.

Idag tittade jag på Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen. Det var ett triktigt bra tal. Den första applåden kom först efter 25 minuter, vilket gjorde att den stod ut. Återhållsamhet, informativt och tankeväckande var ledorden för talet och dess innehåll.

Förra helgen var jag i Ukraina som talare på en konferens om politiskt ledarskap, jag ska skriva mer om det när jag sorterat alla intryck. En annan talare var Pall Heimisson från moderaternas isländska systerparti. Vi skildes åt i Kiev, han flög hem via Milano och jag flög till Arlanda via Tallin. Nu ikväll såg jag honom i publiken på Fredriks tal.

Världen är onekligen liten!

Jag bifogar en bild från mitt hotellrum i Ukraina. Det bästa 60-talet har att erbjuda!

Byggnads mer jämställda djur

Byggnads har brutit mot EG-rätten och nu vill en utsatt företagare ha upprättelse. Centrum för Rättvisa har tagit sig an fallet och driver det både juridiskt och i media. Hans Tilly, byggnadsbasen, är ursinnig i en replik på SvD Brännpunkt. (Hur ursinnig han är kan ni avgöra av Fredrik Segerfeldts checklista.)

Det mest intressanta med Tillys text är hans inställning till lagarna.
"Att Centrum för rättvisa nu återkommer och försöker driva frågan om skadestånd är bara en naturlig fortsättning på deras arbetssätt att komma åt den fackliga verksamheten via domstolarna."

Hans Tilly ger inget exempel på hur lagarna är felaktiga, bara att han inte gillar att Byggnads ska behöva följa dem. George Orwell beskrev det socialistiska systemet som att alla djur är jämlika, men att några är mer jämlika än andra. Överfört till Byggnads skulle det kunna lyda att alla människor är jämlika, men några är fackpampar.

Skriv om läroböckerna!

Från min kemiundervisning i högstadiet är det buckybollarna som jag minns bäst. Det var första gången jag fick känslan av att vara med på utvecklingens framkant. Buckyballs. Smaka på ordet. Visst låter det optimistiskt? Som taget ur en av 50-talets exemplar av "Modern teknik".

Kol, berättade kemiläraren, finns i två former. Som grafit och diamant, det hade människor vetat i hundratusentals år. Men sen bara några år tillbaks fanns kol i en tredje form, så kallade buckybollar. Där var kolet inte organiserat som diamantens kristall eller grafitens räta skikt, utan som bollar. Fascinerande, milt sagt.

Tänk er små robotar som spelade fotboll med buckybollar. Eller nåt annat skoj. Jag fick gott om bilder i mitt huvud på dessa magnifika små skapelser.

Sen dess har jag följt buckybollarnas utveckling och sett dem komma till användning på olika sätt. Bland annat som "lådor" för andra molekyler, till exempel som transportemballage för smarta mediciner.

Idag fick jag samma känsla som i högstadiet. Alltid lika pålitliga Slashdot refererar en artikel i Technology Review om nästa steg i kolets strukturella utveckling. Buckywires. Bollar + olja = långa polymerer av dessa fantastiska små ting. WOW! Tänk vad man kan göra med dem!

Detta har varit ännu ett inslag i min serie om framtidstro.

Berättelsen om när jag som ung entreprenör på dagis höll på att krama sönder mina sotiga händer då jag fått reda på att värdefulla diamanter bara var sammanpressad värdelös kol lämnar jag till en annan gång.

Det här blir roligt!

Piratpartiet kom in i Europaparlamentet. Socialdemokraterna tvingas påpeka att de blev största parti, inte ens de ser det som självklart. Jonas Sjöstedt återkommer i vänsterpolitiken samtidigt som Ohlys avgång krävs. Moderaterna har en lång vandring för att bli det bästa ungdomspartiet. Fredrik Reinfeldt tillträder om några dagar som EU:s ordförande. Den europeiska högern har vuxit i detta val, men det är inte alltid en höger som delar mina värderingar.

Om 15 månader är det val till riksdagen, landstingen och kommunerna.

Innan dess har Moderaterna provval där deras riksdagslistor bestäms. Jag är en av kandidaterna.

Det kommer bli en intressant tid framöver!