Mördande musik? Humbug!

En av mina favoritgrupper är tyska Wumpscut. De spelar avskalad synth/industri/EBM som passar bra när man ska plugga, jobba eller av nån anledning vill skärma av sig från andra ljudintryck. Särskilt låten Soylent Green har ett avslappnande driv.

Nu är jag inte Wumpscuts enda fan, även om vi nog är rätt få. DN skriver att den galna finnen som sköt sina skolkamrater igår visst också gillade dem. Troligen av andra anledningar än jag.

Fredrik Strage intervjuas och uttalar sig klokt (därav etiketten "osjungna hjältar" på inlägget):
"- Men det är gjort med glimten i ögat, trots att det är väldigt korkad musik. Det kommer säkert att bli debatt nu, men jag har alltid upplevt :wumpscut: som serietidningstramsiga. Det vore helt absurt att koppla ihop massakern med deras musik. "

Och så är det. Musik eller annan kultur är inte skadlig eller farlig. Som de påpekar i filmen Scream: "Movies don't create psychos, movies make psychos more creative". (Fast inte heller det verkar stämma om man tänker på vilka hemska brott som får tidningsrubriker och jämför dem med det, i mina ögon ofta mycket grövre, våld som avbildas på TV.) Den nu avlidna mördaren behövde inte lyssna mer till Lasse Stefanz eller Christina Lindbergs (som också snurrar i min iPod). Han behövde terapi och kanske inlåsning.

Ni märker kanske att jag går till attack mot en halmgubbe, att ingen har påstått att musiken är orsaken till våldet. Anfall är bästa försvar och om/när påståendet kommer ska jag vara förberedd! Videospelsdebatten, rollspelsdebatten och innan dem en musikdebatt har alla visat sig vara fel. Kulturkonsumtion är ett uttryck för ens personliga preferenser, inte tvärtom.