Den amerikanska ambassadören talade om vilken roll Sverige kunde spela i den internationella politiken. Mycket beröm sändes för vårt engagemang i främst Afghanistan, men även Tchad och Kosovo. Han förde också fram idéen att Sverige skulle kunna agera som en neutral part i förhandlingar mellan Israel och palestinierna samt mellan Iran och, ja, restan av världen, typ.
Men de bådas insatser bleknade när Franak från oppositionen i Vitryssland äntrade scenen. Hans anförande följdes av spontana stående ovationer som sällan kännts så passande. Med bilder och engagemang beskrev han sin och andra vitryssars kamp för de rättigheter vi tar för givet. Att rösta, att blogga eller bara ha en annan åsikt än majoriteten är sådant vi tar för givet.
Inte ens två timmars flygtid från vår konferens ligger Europas sista diktatur. 1995 återtog landet de gamla Sovjetiska symbolerna, uppväckte KGB från de döda och inledde resan mot en totalitär stat. Det är ett perspektiv som jag och många andra lätt glömmer bort i våra dagliga strider med parkeringsmätare, TV-licenser och andra statliga tvång som snabbt bleknar i jämförelse med den vitryska regimens övergrepp.
Franaks berättelse och de bara några dagar gamla bilderna på hur han och hans far slogs ned och sedan arresterades av säkerhetspolisen var riktigt starka. Vårt dagliga politiska käbbel i Sverige känns med ens så onödigt och samtidigt så otroligt viktigt. Det är ju just för rätten att käbbla om högt och lågt, att argumentera på alla nivåer och driva sina åsikter på vilket sätt man än väljer som Franak och tusentals andra vitryssar sätter sin säkerhet och sin framtid på spel.
Nu blir det amerikansk middag och förberedelser för morgondagen. Då blir det ett kärt återseende av Israels nyanlända ambassadör.
Shalom!
Blogged with the Flock Browser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar